Gratitude rustad för vintersegling

På juldagen drog en front in över hamninloppet i Göteborg. De stora Super Panamaxkranarna i containerhamnen såg ut att suddas ut av en gråsvart vägg av regn och vind. Älvsborgs fästning var redan borta.
Nu tänkte väl ingen på segling, men Karolina Malmek och Axel Westfeldt var redan igång med planeringen för årets vinterseglats med vackra kuttern Gratitude, byggd 1903 i Porthleven, Cornwall.
– Vi tyckte det var dags helt enkelt, säger Karolina.
– Vintersegling ansluter ju till en gammal skuttradition, man låg ju egentligen aldrig still, hade bara en lägre toppstång på vintern.

Fronten ger sig snart och några dagar senare faller snön. Den första på länge. Och säkert årets sista. Allt lockar till en promenad nere vid Nya Varvet med skeppshunden som gillar att lukta hav och se framåt. På kajen träffar vi på en upprymd Jerker Paulusson i röd jacka och svart seglarkeps. Jerker är ordförande i stiftelsen Svenska Kryssarklubbens Seglarskola som driver skolskeppen Gratitude, Gratia och Atlantica.
Längs piren lite längre ut ligger Atlantica och Gratia under sina vintertäcken. Men här, bara några meter bort, är Gratitude förtöjd. Helt avtäckt, med aktern något utsvängd. Och det är full fart ombord. Ett tjugotal killar och tjejer i blåbyxor och seglarjackor jobbar för högtryck med att rusta kuttern för vintersegling. Snön ligger på kajen och däcket, det är halt och kallt, fingrarna domnar bort. Nymålade block ska ombord, bommar och gafflar, kvajlar med grova fall och skot.

Gratitude på gång igen, underbart att se.
– Ja verkligen, säger Jerker som också seglar skeppare på skutorna.
– Hon går så härligt, speciellt i hög sjö. Det är då man märker att hon är en fartygstyp som utvecklats under sekel till en stabil arbetsplattform. Det ska till väldigt hög och oregelbunden sjö för att hon ska få mer än stänk på däck.

Några meter bort, mellan kajen och förskeppet, hänger Joar Hellquist, som seglarinstruktör, på en röd fartygsfender. Precis nere vid vattnet dinglar han på fendern och donar med racken till klyvarbommen.

Det ser lurigt ut. Vattnet är kallt, grönsvart. ”Ingen fara, det är bara kul!” hojtar Joar nerifrån vattenlinjen. ”Förra resan jag gjorde med Gratitude var till Fair Isle och Shetland. Nu blir det vinter i Bohuslän och jag ser fram emot en fin segling med sydsydosten som ska komma imorgon.”

Där äntrar Fanny Wranne och Marielle Cocozza riggen till stormasten för att montera pikefallsblock. I mesanen hänger redan Jerkers dotter, Sofia, i en mastsele, nästan uppe i toppen med en verktygssäck i ett sling om axeln.

Det händer saker överallt. Karolina och Axel jobbar med klyvarbommen på däck och Karolina berättar att hon sovit ombord tillsammans med tre kompisar.
– Det var varmt och gott när vi fått fart på kaminen, men grabbarna tyckte det var kallt. Jag vaknade av att det knarrade av steg på däck. Snö! Och nu ser jag fram emot att segla mycket och umgås lite grann.

– Ja, skrattar Axel.
– Jag ser fram emot att segla lite och umgås en hel del.
Så låter det. Det är en go känsla jag får när jag hör snacket, ser turtagningen, samarbetet när man rustar skutan.

– Jag håller med dig, säger ordförande Jerker.
– Det är fantastiskt roligt att se hur ungdomarna utvecklas när de seglar och arbetar inom Seglarskolan. De lär sig tidigt att ta ansvar och vi har alltid varit bra på att ge dem ansvar när de är mogna för det – alldeles oavsett kön eller ålder!”

Mörkret faller tidigt vid Vita Gaveln nere på Nya Varvet i Göteborg. Snart ligger Gratitude rustad och klar, vår kryssning kan börja.

När jag skriver de här raderna nästa dag kommer ett sent mejl från Jerker Paulusson som berättar att han sett på AISen att Gratitude förtöjt vid det gamla ishuset på Styrsö Sandvik. ”De måste ha haft några underbara timmar på sjön!”

Text: John Brovik
Bilder: Britt-Marie Brovik
redaktion@pakryss.se

äventyr, Bohuslän, fartyg, seglarskolan, segling, sxk