Hem » Mitt På Kryss

Mitt På Kryss

Insändare: Finns det alternativa vägar till införande av ett ”båtkörkort”?

20 oktober, 2012 – 20.51 2 kommentarer

Införandet av ett obligatoriskt förarbevis för fritidsbåtar har stötts och blötts av båtlivets olika aktörer, politiker och statstjänstemän under det senaste decenniet.

År 2008 lämnade Näringsdepartementet en promemoria med förslag till införande av en ny lag om behörighetsbevis för fritidsbåt och fritidsskepp, DS 2008:32. Förslaget mottogs överlag positivt av båtbranschen och båtfolket. Dock hamnade förslaget sedermera i infrastrukturministerns ”byrålåda” och därefter verkar debatten ha klingat ut.

I dag finns det som bekant inte något kompetenskrav beträffande framförande av de mindre fritidsfartyg, som faller under definitionen av ”båt”. Däremot stadgas ett formellt kompetenskrav för förare av fritidsskepp i den ännu gällande kungörelsen (1970:344) om kompetenskrav för förare av större fritidsbåtar. Kungörelsen består endast av två paragrafer.

Enligt kungörelsens 1 § 1 st. ställs krav på att  ”fritidsbåt, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter, får föras endast av den som har avlagt skepparexamen utbildning från nautisk linje eller annan utbildning som Transportstyrelsen godkänner”. Dagens ”kustskepparintyg” räknas till sådan utbildning som godkänns av Transportstyrelsen.

Redan kungörelsens rubrik vittnar om att författningen är i behov av att uppdateras. Rubriken anger att bestämmelserna rör ”fritidsbåtar” som uppnår sjölagens definierade mått för skepp (alltså ett fartyg med en längd om minst 12 meter och samtidigt en bredd om minst 4 meter); en paradox alltså.

Det som dock framgår av kungörelsen är att regeringen har redan idag uppenbarligen har en formell kompetens att meddela föreskrifter som inskränker rätten att framföra vissa fartyg (fritidsskeppen). Kungörelsen stadgar ju att förare av fritidsskepp måste ha en skepparexamen, utbildning från nautisk linje eller annan utbildning som Transportstyrelsen godkänner.

Följaktligen är det även möjligt – om regeringen skulle vilja – att genom en relativt enkel ändring i kungörelsen införa ett ”båtkörkort” genom att ändra kungörelsens tillämpningsområde.

Hur kan ett båtkörkort införas genom ändringar i befintlig lagstiftning?

Man kan alltså fråga sig om regeringen går över ån för att hämta vatten när den, istället för att ändra befintlig lagstiftning, föreslår att en helt ny lag ska stiftas. Att ändra i en redan gällande förordning är naturligtvis en mycket enklare procedur än att stifta en helt ny lag.

Kanske skulle ett ”båtkörkort” effektivt kunna införas genom att regeringen genom beslut meddelar ändring av kungörelsens 1 § 1 st., till exempelvis följande lydelse:

Fritidsbåt, som med motordrift kan framföras med en hastighet om minst femton knop eller som har ett skrov med en största längd av minst tio meter, får föras endast av den som har fullgjort godkänd utbildning för fartygsbefälsexamen klass VIII enligt förordning (2011:1533) om behörighet för sjöpersonal eller annan utbildning som Transsportstyrelsen bestämmer.

 

Genom denna formulering:

–        ansluter kravet på obligatorisk utbildning till de mått och den fartkapacitet som regleras i sjölagens bestämmelser om sjöfylleri,

–        ges Transportstyrelsen ett bemyndigande att meddela vilka andra utbildningar som kan komma ifråga för ”båtkörkortet”,

–        uppdateras kungörelsen genom att ”skepparexamen” ersätts med den gällande motsvarigheten ”fartygsbefäl klass VIII”.

Transportstyrelsen kan därefter, lämpligen i samråd med Nämnden för båtlivsutbildning, meddela bestämmelser om vilka kunskapskrav som ska gälla för ”båtkörkortet”.

/Mattias Widlund
Skarp Stockholm Advokatbyrå

2 kommentarer »

  • Sven-Erik,

    Jag tror att du måste ha missförstått artikeln något. Det är skillnad på ”behörigheten” klass VIII och ”examen” klass VIII. Den förra innebär – precis som du själv skriver – rigorösa krav på (bl.a) sjötid, emedan den senare är en i allt väsentligt teoretisk examen.

    I praktiken tror jag inte heller det blir ett problem, eftersom stadgandet ”annan utbildning som Transportstyrelsen godkänner” rimligen måste förstås så Transportstyrelsen (kanske genom organet NFB) tillsammans med de övriga båtsportförbunden arbetar fram krav och riktlinjer på ett ”båtkörkort” som sedermera blir godkänt av Transportstyrelsen.

    Artikelns huvudpunkt är nog också något annat än ett konkret förslag för båtkörkortet. Författaren påtalar blott att det är möjligt att ändra gällande ordning istället för att skapa en ny. Hur båtkörkortet – rent konkret – skall utformas är en annan sak.

    Vänliga hälsningar,
    Alexander Larsson
    (specialiserad i sjörätt, förrättare för NFB)

  • Sven-Erik Andersson skriver:

    Ovanstående låter ganska orimligt. Skälet är att för att erhålla en fullödig skeppare VIII-examen krävs flera månaders däckspraktik på fartyg. Har själv gått den erforderliga kursen och fått intyget men den är inte giltig utan praktiken trots att jag seglat över 50,000 nm. Det verkar som om myndigheterna inte bryr sig om föhållandet eftersom t.ex. de flesta sjöräddare får köra med min kompetens. Tas praktiktvånget bort eller ersätts med något praktiskt genomförbart tycker jag att förslaget ändå skjuter över målet. Det skulle bli många tusen som behövde utbildningen men som kanske varit båtägare både 30 och 40 år. Det skulle med all sannolikhet vara ett dråpslag mot de flesta fritidsbåtägare.
    Sven-Erik Andersson
    Fritidsbåtägare, just nu i medelhavet.