Hem » Läsvärt, Nyheter

Läsvärt   Nyheter

Annas VM-framgångar började i en Maxi 77

26 september, 2016 – 14.17 Ingen kommentar

Anna Östling med Annie och Linnea Wennergren i besättningen blev världsmästare i matchracing under helgens VM-seglingar på Lake Michigan i USA. Guldet kröner en fantastisk säsong för skepparen Anna som växte upp i en Maxi 77 under somrarna på Västkusten och som på senare år bland annat har seglat över Atlanten med ARC-eskadern.

Anna Östling med besättning i lätt dimma på Lake Michigan under första tävlingsdagen på VM i matchrace för kvinnor. FOTO: Chris Garbacz

Anna Östling med besättning i lätt dimma på Lake Michigan under första tävlingsdagen på VM i matchrace för kvinnor. FOTO: Chris Garbacz

– Vi har fokuserat på att titta framåt i år, förklarar skepparen Anna Östling helgens VM-guld i matchracing när På Kryss når henne i Chicago på väg hem.
Segern kröner en framgångsrik säsong i matchracing. Annas team har bland annat plockat två raka segrar i i Women’s International Matchracing Serie, WIM Series. Helgens tävlingar var både en deltävling i WIM Series och VM i matchracing. Vinsten blev den tredje raka i WIM Series efter guld i Helsingfors och på hemmavattnen i Lysekil. Med vinsten på Lake Michigan ökar Team Anna sin ledning i matchracingserien med bara två återstående seglingar i Sydkorea och på St Thomas i Karibien.

Matchracingen på Lake Michigan inleddes med inställda seglingar på grund av brist på vind. När vinden väl hittade fram avverkades 29 race på tre dagar!
– Det var otroligt intensivt och vi är ärligt talat ganska mörbultade, säger Anna och lägger till att båtarna som användes på Michigansjön är fysiskt krävande för besättningarna.
– Oavsett båt och väder handlar det framförallt om inställning och om man har en bra dag, menar Anna.
– Vi bestämde oss för att vara bäst på att gilla läget och det tror jag att vi lyckades bra med. När det inte blåste och när det väl tog fart med race efter race utan chans till riktigt återhämtning så påminde vi oss om vad vi kommit överens om: Never give up! Men visst har några tusentals träningstimmar också betydelse, skrattar Anna.

Anna växte upp i Lerum utanför Göteborg och följde tidigt med sina föräldrar, båda kryssarklubbare, i familjens Maxi 77 med hemmahamn i Björlanda kile.
– Jag är praktiskt taget uppvuxen i vår Maxi 77. Jag lärde mig krypa, gå och blev förmodligen gjord i den där båten, skrattar Anna.
– Vi pratade förresten om det där i teamet nyss – att tidigt få chansen att komma ut i båt och ha kul på sjön! Alla härliga minnen från familjeseglingarna där höjdpunkten varje sommar för min del var en träff för Maxi 77:or med andra barnfamiljer. Och när VM-tävlingarna blev inställda på grund av brist på vind häromdagen plockade vi fram lekarna från de där träffarna: fånga ägg och annat fånigt och kul!

Annas tävlingskarriär började på ett seglarläger med optimister på Aspen när Anna var i nioårsåldern.
– Det gick rätt så bra från första början så jag hamnade på pallen och tänkte: Shit! Det här kan ju jag!

Så småningom kom Anna in på seglingsgymnasiet i Lerum. Seglingskarriär har sedan dess lett till stora framgångar med första VM-guldet i matchracing på Irland 2014.
Samtidigt har hon varit engagerad i att få fler att hitta ut på sjön. Förra sommaren antog Anna utmaningen att coacha sex unga tjejer som aldrig seglat tidigare inför en tävling i samband med målgången för Volvo Ocean Race i Göteborg.
– För att fler ska hitta till segling så tror jag att vi behöver elitframgångar som syns i media och eldsjälar ute i landet som ger unga möjlighet att pröva på själva, säger Anna.
– Jag hade tur att växa upp i en seglarfamilj, men vi måste ge de som inte har en naturlig ingång till båtliv att komma ut på vattnet.

Trots alla framgångar på tävlingsbanorna fortsätter Anna att segla för nöjes skull. För tre år sedan seglade hon över Atlanten på en 53-fotare i ARC:en tillsammans med bland andra sin pappa Jonas Kjellberg ombord.

Båtarna som används i matchracing tillhandahålls av tävlingsarrangören och modellerna skiftar mellan tävlingarna. På Lake Michigan användes sexmetersbåten Elliot, medan man i Lysekil seglade nästan dubbelt så långa DS 37. I Sydkorea tävlar man med den med sydkoreanska ruffade K 30.
– Det gäller att anpassa sig till båttypen och inte hänga upp sig på en favorit. Största utmaningen är att vi är olika många i besättningen och att kommunikationen måste fungera lika bra när vi är tre som i Elliotbåtarna eller sex som i DS 37:orna, säger Anna.

Team Annas närmaste tävling är näst sista tävlingen i WIM Series i Busan, Sydkorea, den 25 oktober. Serien avslutas på St Thomas i Karibien i december.

Johan Boström
redaktion@pakryss.se

,

Lämna en kommentar

Lämna din kommentar här nedan, eller lämna en trackback från din webbplats. Du kan också prenumerera på dessa kommentarer via RSS

Var trevlig. Håll det rent. Håll dig till ämnet. Ingen spam.

Du kan använda dessa taggar:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong> 

This is a Gravatar-enabled weblog. To get your own globally-recognized-avatar, please register at Gravatar