Hem » Långfärd, Läsvärt, Nyheter

Långfärd   Läsvärt   Nyheter

Las Palmas till Ljungskile solo på 25 dygn

28 april, 2017 – 15.06 2 kommentarer

I torsdags la Anders Eriksson till hemma i Ljungskile efter tjugofem dygns non-stopseglng från Las Palmas. Han tog vägen väster om Irland för att testa sig och sin båt och få svar på frågan om han vill segla solo jorden runt. Här är hans egen berättelse:

Vi skulle dit stormarna bor, istället blev det min längsta period i stiltje någonsin. Vinden försvann i höjd med Biscaya och varade ända upp till utanför Irland.

Anledningen till vägvalet väster om Irland var att efterlikna förhållandena i Roaring Forties och Screaming Sixties i de södra haven. Det här skulle ju bli en testsegling inför Lounge Route 2018, ensamseglingen non stop jorden runt nästa år. Och så skulle ju Malala, min OR 40, hem efter en vinter på Gran Canaria dit vi seglade i höstas.

Starten den första april blev ett aprilskämt. Vi fick köra motor ett par timmar för att komma ur lä av ön. När vinden kom och motorn stoppades upptäckte jag säkert hundra liter vatten i kölsvinet. Salt. Aj aj aj.
På med stora länspumpen. Läckan spårades till oljekylningen där mycket av kylvattnet gick rakt in i båten istället för ut i havet. Det var så illa att jag valde att vända och segla tillbaka för att mecka vid kaj och nystarta dagen efter, den 2:a april.
Vädret var stabilt och förutsägbart i över en vecka: nordlig vind och kryss för styrbords halsar. Det började kännas som att mitt vänsterben blivit lite längre…

I bleket utanför Irland fick Anders nog av lugnet och rodde några varv runt Malala med dingen.

I bleket utanför Irland fick Anders nog av lugnet och rodde några varv runt Malala med dingen.

Så småningom avtog vinden sakta och blev mer varierande för att sedan försvinna helt. I nästan en veckas tid hade vi varierande lätta och ofta inga vindar alls. Ett massivt högtryck hade parkerat runt oss och följde med på vår resa norrut. Det var tidvis spegelblankt hav med en horisont som gick ihop med himlen. Enahanda efter ett tag och en dag fick jag nog, satte i dingen och rodde runt Malala en massa varv för att lätta på trycket. Långa perioder av stiltje kan vara riktigt frustrerande.

Summan av alla vindar är förmodligen konstant, för utanför norra Irland kom vinden tillbaka och nu kunde vi segla i öppna, och ofta friska vindar det mesta av vägen hem.

Ju längre norrut vi kom ju mer nyckfullt och temperamentsfullt väder fick vi. Vinden vred så småningom över på nord när vi passerat Orkney, och en dag bjöd på stormbyar, hagel, regn och snö. Allt på en dag. Payback-time!.
Frisk till hård vind är Malalaväder, och det vi vill ha. Så småningom blev önskan uppfylld med råge. Hårt väder är sällan något jag går och längtar efter, men när det väl kommer så är det bara att köra på. Att få sin båt att segla fort och väl med fin balans är stor glädje och harmoni, ibland kryddat med adrenalin. Nattsegling under såna förhållanden, när man mer anar och hör brotten än ser dem, är alldeles speciellt.

April är tidigt på säsongen häruppe, kulingfrekvensen är hög och det är riktigt kallt. Jag ville få upp värmen och tände vedkaminen. Kaminen är fantastisk när vi ligger still, men till sjöss fungerar den inget vidare. Troligen bildas ett undertryck i ruffen när vi seglar och det ryker in istället för ut. Men jag kunde inte låta bli att försöka och det luktade skogsbrand ombord ett tag innan jag gav upp. Sen blev det varma kläder dygnet runt istället. Fördelen är att i alla fall att det går fortare att ta sig ut när det behöver revas eller något annat.

Anders Eriksson

Hemma i Bohuslän efter 25 dygn till havs från Kanarieöarna. BILD: Betulia Eriksson

I torsdags, efter tjugofem händelserika dygn till sjöss, var jag och Malala hemma i Ljungskile igen. Min båt har klarat sin jungfrutur med glans och jag har fått ett stort förtroende för henne. Tung och trygg, men inte långsam utom i lätta vindar. Jag har lärt mig mycket om vad som behöver ändras och förbättras, lättvinds-segel och värme som funkar till sjöss kommer det bland annat att bli. Annars är jag mycket nöjd med hur inredningen fungerar till sjöss. Möjligen lite ändringar och lite fler grabbräcken här och var.

När det gäller mitt mål att försöka segla jorden runt non-stop har jag haft tid att tänka till punkt. Vad kan en sån utmaning innebära? Vill jag verkligen? Svaret på den senare frågan, om den hade ställts efter halva resan, hade blivit nej. Nu hemma i hamn blir svaret ja, jag vill! Resan gav en bättre känsla ju längre jag varit ute på den. I alla fall den här gången, upp mot en månad. Mer vet jag inte, men det ska vi ta reda på!

Anders Eriksson

LÄS MER: Anders blogg från resan på Ljungskile blommors facebooksida

LYSSNA: Podd med Anders Eriksson om sitt nonstop-projekt [ pakryss.se 21 juni, 2016 ]

LÄS MER: Anders vill att fler ska segla varvet runt solo non-stop [ pakryss.se 21 juni, 2016 ]

 

 

 

 

 

, , ,

2 kommentarer »

  • anders skriver:

    Ingen fara Mats, rodret var surrat dikt styrbord, så Malala hade bara gjort en gir och stoppat upp.
    Det ser ut på fotot som att det är dimma men det var himlen som speglades i vattnet som gjorde att horisonten var svår att utskilja. Det var helt klart, och väldigt stilla, och flytväst på! :)

  • Mats Ohlsson skriver:

    Hej Anders,
    Härligt att höra! Bara lova mig en sak när du ger dig ut ensam nästa gång: Ge dig inte ut på roddtur med dingen med segel satta, hur litet det än blåser…promise??

Lämna en kommentar

Lämna din kommentar här nedan, eller lämna en trackback från din webbplats. Du kan också prenumerera på dessa kommentarer via RSS

Var trevlig. Håll det rent. Håll dig till ämnet. Ingen spam.

Du kan använda dessa taggar:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong> 

This is a Gravatar-enabled weblog. To get your own globally-recognized-avatar, please register at Gravatar