Hem » Läsvärt, Nyheter

Läsvärt   Nyheter

Mastbrott vid Kap Horn

3 april, 2018 – 11.11 2 kommentarer

Kap Horn har levt upp till sina värsta rykten under Volvo Ocean Race. En båt förlorade masten, en tvingades till tävlingsuppehåll för reparationer och ytterligare en båt har skador på riggen.

Efter den tragiska dödsolyckan i måndags ombord på Scallywag, med en besättningsman överbord och försvunnen cirka 1400 sjömil väster om Kap Horn, valde skepparen David Witt att gå till hamn i Chile. Av de övriga sex teamen har tre fått allvarliga tekniska problem i samband med passagen av det ökända Kap Horn med kraftiga lågtryck och starka strömmar.

Båten Brunel var först runt Kap Horn på torsdagen med veteranen Bouwe Bekking som skeppare. Senare samma dag valde båten Mapfre att göra ett avbrott i tävlingen för reparationer av mastrännan och storseglet bara några sjömil innan Kap Horn var passerat. Reglerna tillåter reparations-stopp under minst tolv timmar och tretton timmar räckte för Mapfre som sedan seglade vidare. Men de övriga fyra båtarna passerade Kap horn på torsdagen.

Falklandsöarna

Båten Vestas i hamn på Falklandsöarna. Bild: Jeremie Lecaudey

Ett dygn efter passagen, och efter en och en halv vecka i hård vind och hög sjö, rapporterade Vestas, som ledde jakten på Brunel, att masten var bruten. Besättningen sågade och klippte loss masten för att undvika skador och gick för motor till Falklandsöarna i kulingvindarna.

Turn the Tide on Plastic

Ett riggproblem kräver minskad segelyta på Turn the Tide on Plastic. Bild: Sam Greenfield

Båten Turn the Tide on Plastic med Dee Caffari som skeppare fick också problem med riggen på fredagen. En av spridarna på styrbord sida hade flyttat på sig och Dee Caffari valde att minska segelytan och kunde till en början segla med vinden in från babord och därmed avlasta styrbords spridare.

Mastproblem

Båten Mapfre fick stora problem med sin mast efter en och en halv vecka i hög sjö och stormbyar. I en vik nära Kap Horn reparerades mastrännan och storseglet intill ketchen Kat. Bild: Ugo Fonolla

Besättningarna på båtarna har alla beskrivit att dödsolyckan på Scallywag har präglat stämningen ombord. Dee Caffari kommenterade olyckan så här efter passagen av Kap Horn:
”Den fick oss alla att inse hur sårbara vi är här nere, hur ogästvänlig miljön är och hur fort allt kan gå fel. Och att vi har förlorat en vän. Det har påverkat alla mycket. Vi har sagt att den här rundningen är för Fish.”

Fler detaljer kring dödsolyckan har redovisats efter en skriftlig rapport från besättningen på Scallywag. John Fisher drogs överbord av storskotet. Han var inte säkrad och bar ingen transponder. Det var strax innan soluppgången i måndags som den 65 fot långa Volvo Ocean Race-båten San Hung Kai Scallywag gippade i hög medsjö, stormbyar och regnskurar på södra Stilla havet. Den 47-årige besättningsmedlemmen befann sig i sittbrunnen och var tillfälligt osäkrad under en förflyttning framåt i sittbrunnen för att ta hand om ett försegelskot. När bommen for över sittbrunnen under den oplanerade gippen drogs Fisher med av storskotet överbord. Besättningen skriver i sin första redogörelse av olyckan att de bedömer att han slogs medvetslös. Han bar en överlevnadsräkt och flytväst, men inte någon transponder som kunde skicka position, typ ais-sart. Om bommen var försedd med någon typ av preventergaj framgår inte av informationen.

Besättningen kastade i två livbojar varav den ena var en uppblåsbar av märket Jonbuoy med en vimpel. Positionen markerades också på plottern.

Efter att seglen bärgats återvände båten till olycksplatsen och påbörjade sökandet med stöd av en sjöräddningscentral, MRCC. Sökandet pågick ”i flera timmar” utan att John Fisher eller någon av bojarna återfanns. Under tiden hade vädret försämrats ytterligare. ”Med försämrade väderförhållanden fattades det svåra beslutet att avsluta sökandet och säkerställa säkerheten för den återstående besättningen”, skriver besättningen. Ingen av bojarna återfanns.

Volvo Ocean Races senaste dödsfall inträffade 2006 då holländaren Hans Horrevoets föll överbord från båten Abu Dhabi Ocean Racing i hög sjö på Atlanten mellan New York och Portsmouth. Horrevoets hittades efter 40 minuters sökande i mörker, men kunde inte räddas till livet.

Tider för rundningen av Kap Horn på fredagen:
Team Brunel: 13:01 UTC
Vestas 11th Hour Racing: 15:01 UTC
Dongfeng Race Team: 15:45 UTC
team AkzoNobel: 17:22 UTC
Turn the Tide on Plastic: 17:35 UTC
Mapfre gjorde ett tävlingsuppehåll och fortsatte på fredagen. Sun Hung Kai Scallywag har gått in till hamn i Chile efter dödsolyckan.

På tisdagen anlände Scallywag till hamn i Chile samtidigt som Brunel och Dongfeng gjorde upp om etappsegern till Itajaí i Brasilien. Slutspurten gick i farter kring 24 knop under måndagen, men gick ner till runt tio knop i sydvästliga vindar på tisdagen.

Redaktionen
redaktion@pakryss.se

 

, , ,

2 kommentarer »

  • Johan Fägerskiöld skriver:

    För professionella tävlingsseglare är nog detta något som kan diskuteras på andra plan än det jag befinner mig på. Så jag inskränker mig till normala seglare och cruisers.

    Jag tror att många tycker att de är säkra om de håller sig i sittbrunnen, och jag har själv hört till dessa trots översköljningar etc. Regler ombord brukar för det mesta vara att alltid ha flytväst och overall utanför ruffen, och att ovillkorligen använda livlina då man går på däck, plus PLB eller liknande då man är ensam. Om någon ser någon gå överbord är den enda rutinen att omedelbart reagera, vända tillbaka, och inte förlora MOB ur sikte.

    Men vissa tar i alla fall risker för de tycker att de klarar det, vilket de gör – för det mesta.

    Efter att ha läst om gipp och storskot etc, tror jag att jag skall revidera min egen syn på rutiner, jag inser nu att man kan komma i en situation där man slängs överbord även från sittbrunnen, och därför behöver man vara fullt utrustad för en MOB situation även då man är där – åtminstone i blåsigt väder. Alltid livlina i blåst. Och någon sorts personlig pejlutrustning som sitter bra fast på personen skall finnas för alla utanför ruffen. Inte billigt. Men vad kostar ett liv?

    Och reglerna bör då alltid tillämpas – för alla ombord, även storseglare, krutgubbar/gummor, simkunniga etc etc.
    För några år sedan förlorade vi ju en person utanför Australien i en tävlingsincident, som hade varit ensamseglare jorden runt. Så det är inte bara gröngölingar som råkar illa ut.

    Efterklokhet gör ju inte att man kan spela tillbaka bandet, men man kanske kan undvika att några av de framtida oundvikliga incidenterna leder till förlust av liv.

    Kanske det helt enkelt är bäst att alla ombord förmås tänka säkerhet hela tiden, vi vet att MOB tränas alltför sällan, och mestadels i lugnt väder. Min käpphäst är svårigheterna med ombordtagning av någon som inte förmår äntra för egen kraft. Fall, taljor, dävertar, sele… Försök att testa de metoder som passar den båt du seglar, alla har olika speciella förutsättningar. Det är inte så lätt som att personen alltid lugnt simmar fram och klättrar upp då man har lyckats nå varandra.

    Denna olycka hade kunnat inträffa även i lugnare väder, en gipp i hårt väder kan åstadkomma förskräckliga saker och att vända just när riggen ser ut som ett råttbo, i över 20 knop är inte särskilt lätt. Många av oss skulle kunna missa en MOB även under bättre förutsättningar än vad de hade. Överbord ensam eller på natten – nästan omöjlig att rädda! Låt oss ha detta för ögonen då vi sticker ut i blåst.

    Jag ägnar den försvunne en mycket respektfull och sorgsen tanke.

    Johan

  • Knut Garshol skriver:

    ”Han var inte säkrad och bar ingen transponder.” Jeg er ingen ekspert og har ingen erfaring fra Sydhavet, men har flere års erfaring fra regattaseiling både dag og natt, også offshore. Etter å ha deltatt i MOB praktisk trening, er det ett faktum som står fast i mitt hode: Ingenting er viktigere enn å RASKT finne tilbake til MOB og dette blir viktigere jo kaldere vannet er og jo større bølgene er. Den som har forsøkt å holde visuell kontakt med MOB vet hvor umulig det kan være og egen båt er nesten alltid det beste (og ofte eneste) håpet om redning. Hvis MOB har en AIS-transponder, vil posisjonen vises med meter-nøyaktighet på kartplotter og sjansen for gjenfinning og redning økes ganske enkelt dramatisk! Det jeg ikke vet, er hvor godt en transponder virker i >5 m bølger, men jeg vil anta at signalet vil vises på plotter, i det minste hver gang MOB er på en bølgetopp. De som seiler må selv gjøre sine valg etter egen vurdering. Som baugmann seilte jeg både med og uten vest og/eller sikringsline, men hadde alltid AIS-transponder på overarmen (størrelse som en middels lommelykt).

Lämna en kommentar

Lämna din kommentar här nedan, eller lämna en trackback från din webbplats. Du kan också prenumerera på dessa kommentarer via RSS

Var trevlig. Håll det rent. Håll dig till ämnet. Ingen spam.

Du kan använda dessa taggar:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong> 

This is a Gravatar-enabled weblog. To get your own globally-recognized-avatar, please register at Gravatar