Hem » Läsvärt, Nyheter, Ombord

Läsvärt   Nyheter   Ombord

Vems ansvar när båten sliter sig?

9 oktober, 2017 – 09.35 4 kommentarer

Under en vinterstorm i slutet av förra året slet sig Rolf Dahlbergs katamaran inne i den kommunala hamnen i Uddevalla och skadades mot en bakomliggande båt. Orsaken var enligt Rolf att två pollare vid vilka Rolfs båt var förtöjd lossnade tillsammans med den bräda som de var fästa i. Rolf krävde kommunen på försäkringens självrisk. Men kommunen vägrade att betala.

Man hävdade att det inte visats vårdslöshet från dess sida då hårt väder rådde och att någon ersättning därför inte kunde komma ifråga. Rolf Dahlberg menar att det inte finns något undantag för force majeure i bryggavtalet och att kommunen då måste ansvara för skadan.

Några kommentarer punkt för punkt:

  1. Vanligen krävs visat vållande för ansvar, och det är vad kommunen hävdar. Såtillvida skulle inte krävas något undantag för force majeure, utan den skadelidande måste påvisa vållande för att få ersättning.
    En fråga är då om någon undantagsregel eller särskild omständighet kan medföra ansvar för kommunen såsom bryggägare.
  2. I första hand kunde tänkas att tillämpa konsumenttjänstlagen (KTjL), som fastslår att vid en konsumenttjänst är det den som tillhandahåller tjänsten som ska visa sig fri från vållande. Det ansvaret är tvingande och kan inte frånskrivas.
    Lagen anger sig gälla för arbete på olika slags egendom men även på förvaring av lösa saker KTjL 1 § 1 st. pkt 3), och man kunde mena att upplåtelse av en båtplats innebär förvaring av båten. Lagmotiven klargör dock att det inte är avsikten. Förvaring avser fall då man lämnar egendom till någon annan som ska svara för föremålet tills han återlämnar det, och som exempel nämns vinterförvaring av en båt lämnad till ett varv som tar hand om skötseln (prop. 1984/85:110 s. 147, ARN 2002-6320). Några rättsfall har undantagit situationer där kunden behållit uppgifter som ansetts viktiga (GREFAB I och II från 2008). Kvarliggande i sjön på vintern har inte setts som förvaring trots engagemang från hamnens sida (Reklamationsnämnden 2012 om Navishamnen på Djurgården).
    Exemplen från praxis visar att upplåtelse av vanlig sommarbryggplats inte kan anses som en förvaringsuppgift underkastat KTjL.
  3. Detta hindrar inte att man skulle kunna att lägga bevisbörda på kommunen som bryggägare för en sådan skada som Rolf råkat ut för. Dels har det menats att man för en tjänst som faktiskt tillhandahålls konsumenter kan ta konsumenttjänstregeln som utgångspunkt utan att se den som tvingande, så att kommunen i det aktuella fallet skulle bli ansvarig såvida den inte friskrivit sig (exempelvis genom en sådan force-majeure-klausul som Rolf efterlyst), jfr. Bertil Bengtsson i SvJT 2008 ss.262 ff. Men framför allt gäller det här en skadeorsak som varit helt under bryggägarens kontroll och till ingen del under Rolfs insyn. I sådana fall är det skäl att ålägga kommunen att visa sig fri från vållande snarare än att kräva av båtägaren att visa att de bristande pollarna berott på bryggfel. För att fria sig från ansvar bör det då inte räcka för kommunen att visa på hårt väder, för nog bör två förtöjningspollare hålla även för storm av den styrka man kan råka ut för i det aktuella läget – som här inne Uddevalla hamn inte borde vara särdeles våldsam!
  4. Av Rolfs angivelser får man dessutom intrycket att pollarna kan ha varit olämpligt monterade. Rolf skriver att båda pollarna lossnade ”tillsammans med den bräda de var fästa i”, vilket antyder att de båda satt fast i en och samma kantbräda på bryggan. Vanliga bryggpollare skruvas stadigt fast i ett träunderlag, men det underlaget måste rimligen tåla samma påfrestningar som pollarna själva. Sitter båda pollarna i en enda bräda, som kanske bara är spikad i underlag av tvärbjälkar, verkar det inte underligt om hela anordningen kan ryckas loss i en kraftig storm.

Hugo Tiberg
professor i sjörätt vid Stockholms universitet

På Kryss fortsätter att följa fallet med Rolf Dahlbergs nekade ersättning från kommunen. Se kommande nyhetsbrev, pakryss.se och kommande nummer av tidningen.

, ,

4 kommentarer »

  • Johan Boström skriver:

    Jan: Vi ber Hugo Tiberg om en kommentar som publiceras här senare.
    Klaus: Varifrån skepparen kom är knappast relevant i detta sammanhang. Det ligger nära tillhands att använda nationsflaggan för att beskriva händelser med båtar inblandade och visst kan det ge extra färg till en historia. Men risken är, som du påminner om, att det uppfattas som en generalisering.
    /Johan Boström, redaktionen

  • Klau W.Jessen skriver:

    Det finns idioter även i Tyskland men vi är inte alla så dumma. Jag tänker också att tysken skulle ha flyttad sin båt men tyvärr…
    Klaus W. Jessen
    tysk seglare som seglar helst i Sverige

  • Jag är inte så säker på att hamnkaptenen över huvud taget får förtöja om din båt utan ditt medgivande, förutsatt att du inte utgjorde fara för någon annan förstås. Enligt mitt tänk så måste hamnkaptenen vara ansvarig.
    Vilken grinig tysk förresten :-) Han skulle väl kunnat flytta fram i stället för att sitta och vaka….

  • Jan Lindkvist skriver:

    En fråga då… För ett par år sedan låg jag i Fårösunds marina. Jag hade förtöjt på kvällen omkring 2,5 meter bakom en tysk segelbåt. Dagen efter hyrde jag bil och åkte till Fårö.
    När jag kom tillbaka till marinan på kvällen hade hamnkapten förtöjt om min båt, så att jag låg bara en meter akter om tysken. Precis bakom mig hade det kommit in en ny båt. På en meters avstånd ungefär. Jag tajtade till mina linor och kröp så småningom till kojs.
    Efter 3-4 timmar knackade den tyska skepparen hårt på mig skrov. Han hade suttit i sin sittbrunn hela kvällen och var nu arg och förklarade att jag skulle få betala hans vindroder, marinakostnader och flygbiljett till Hamburg – om mitt peke skadade hans vindroder.
    Jag sa som det var – om hamnkaptens initiativ. Han kontrade med att allt ansvar ändå var mitt, oavsett om båten flyttats utan mitt medgivande.
    Jag frågade då om inte han, tysken, kunde flytta sin båt någon meter framåt, eftersom det fanns god marginal till bryggnocken.
    Men icke. Han hade legat där tre, fyra dagar och tänkte inte ändra sina förtöjningar.
    Så vad göra? Lämna marinan i mörkret?
    Vem hade det juridiska ansvaret varit när jag ändå låg kvar över natten, om något hänt? (Det var en nästan vindstilla natt, utan svall.)