Hem » Läsvärt, Nyheter, Säkerhet

Läsvärt   Nyheter   Säkerhet

Borde de ha åtalats?

15 oktober 2019 – 14:15 Kommentarer inaktiverade för Borde de ha åtalats?

Många SXK-medlemmar och läsare av På Kryss har reagerat mot att åtal inte blivit av mot förare av motorbåtar som rusade rätt igenom ett kappseglingsfält i samband med Härmanö Runt, liksom inte heller mot en polsk seglare som, tydligen berusad, gått på grund på tydligt grundangivet område strax utanför Falsterbo fyr. Det är skäl att bedöma om de uteblivna åtalen visar försummelse från åklagarmyndigheternas sida.

[Länk till nyhetsartikar om de aktuella händelserna längst ned på sidan.]

Utgångspunkter:
Rättegångsbalken 20:6 stadgar att åklagare i princip ska väcka talan för brott som faller under allmänt åtal (åtalsplikt). Men det förutsätter förstås att det finns en rimlig utsikt till framgång i målet, och där måste åklagaren beakta de höga beviskrav som domstolarna ställer för fällande dom i brottmål. Det medför i sin tur att både den rättspraxis och de beviskrav som domstolarna tillämpar i huvudsak får bestämma vilka åtal man kan räkna med att få prövade inför en svensk domstol.

Av rättssäkerhetsskäl gäller i brottmål kravet att det är ställt utom allt rimligt tvivel att den svarande har begått det brott som han är åtalad för. Det är alltså i praktiken utgångspunkten för de fall som man kan räkna med att få upp inför en domstol.

De brott som kan ifrågasättas i de inledningsvis nämnda fallen är vårdslöshet i sjötrafik enligt sjölagen 20:2, i Härmanöfallet alternativt störande sjötrafik enligt sjölagen 20:3, och i Falsterbofallet även sjöfylleri enligt sjölagen 20:4.

Härmanöfallet
I det första fallet hade en rad deltagare i det så kallade Smögen Poker Run på väg mot Käringön rusat söderut genom den trånga Här-manö Ränna där samtidig pågick kappseglingen Härmanö Runt. Film och bilder från olika segelbåtar visar hur motorbåtarna kört i hög fart helt nära segelbåtarna och i några fall slalomkört runt dem, helt enligt angivelsen i sjölagen 20e kap. 3§ om böter för ”den som tar en sådan färdväg, håller sådan hastighet eller an-nars med fartyg färdas så att han i onödan stör omgivningen”.

Vid förfrågan hos arrangörerna för Smögen Poker Run har de svarat att ingen hastighetsbegränsning rådde och att de dessutom inte kan ange vilka som kört de berörda båtarna.

Sjölagens angivna bestämmelse är emellertid inte beroende av hastighetsbegränsning, och det är ingen tvekan om att de filmade motorbåtarnas uppseendeväckande beteende står i strid med den angivna bestämmelsen i sjölagen 20:3. Att döma av materialet var marginalerna dessutom ofta så små att risk för allvarlig kollisionsskada flera gånger var överhängande.

Från rättspraxis kan nämnas Svea Hovrätts dom i mål B 2122-93 där befälhavaren på Bellman 1 bötfälldes för att i onödan ha gått i ett kappseglingsfält och danska ND 2005 s. 503 där coastern Lille Tanja med hög fart gick in i ett segelbåtsfält och därvid sänkte segelbåten Leon. Att rena skrämseleffekten kan leda till straff visas av Motala DB 53, B 92 där en seglare fick villkorlig dom för att ha kommit för nära en fiskare som i förskräckelsen hoppat i sjön och drunknat!

Att åtal i Härmanöfallet lagts ned anges bero på att det inte kunnat fastställas vilka som fört de berörda båtarna. De mer uppseendeväckande trängselkörningarna framgår dock på film, och vilka som ”fört” de berörda båtarna borde framgå av anmälningslista till Poker Run. Domstolarna har emellertid knäsatt en princip att ej hålla befälhavaren på en nöjesbåt ansvarig utan den som styr vid tillfället, vilket medfört att åklagaren inte trott sig kunna utkräva ansvar i de här fallen.

Falsterbofallet:
Falsterbofallet gällde ifrågasatt ansvar för både sjöfylla och vårdslöshet i sjötrafik. Den grundstötta båten var hyrd, och efter olyckan togs tre ombordvarande iland med helikopter, medan den angivne skepparen först vägrade och blev kvar ombord i en och en halv timme, varefter han ytterligare tre timmar senare visade en blodalkohol av 0,16 promille.

Här angav Kustbevakningen att räddningsuppgiften hindrade ”att fastställa vem som framförde båten vid olyckstillfället”, medan förundersökningsledaren ”bedömde att det inte gick att bevisa vem som faktiskt styrde ombord och som var juridiskt ansvarig för framförandet”, varför förundersökningen lades ner.

Fastän det skadebringande felet uppenbarligen gäller felnavigering har åklagarmyndigheten alltså hängt upp sig på ”vem som faktiskt styrde ombord” och har därvid helt avstått från åtal för både sjöfylleri och vårdslöshet i sjötrafik. Synsättet bortser från att enligt sjölagen 6:2 ”befälhavaren ska se till att fartyget framförs och handhas på ett sätt som är förenligt med gott sjömanskap”, en regel som ofta begränsas till handelsfart men vars syfte är helt relevant och viktigt även för nöjesbåtar.

Ifråga om sjöfylleri skulle en domstol antagligen ha kommit fram till frikännande redan för att alkoholhalten inte räckte till. Även om det verkar ofrånkomligt att en alkoholhalt uppräknad till tillfället då båten fördes var straffbar, avstår domstolarna av rättssäkerhetsskäl från sådan uppräkning.

Hugo Tiberg
professor i sjörätt

LÄS MER: Ingen utredning om brott under Smögen Poker Run [ pakryss.se 3 september, 2019 ]

LÄS MER: ”Gick ej att utreda vem som framfört båten” (Falsterbofallet) [ pakryss.se 15 september, 2019 ]

, , ,