Hem » Läsvärt

Läsvärt

Då är det dags att larma

16 juni, 2020 – 15.19 2 kommentarer
Foto: Adobe Stock

Frågan om när, och vart, man ska ringa när olyckan är framme har nog slagit de flesta båtägare. Det allra viktigaste är att våga ringa efter hjälp. Helst innan situationen är akut.

BÅTÄGARE SOM HAMNAR i svåra situationer försöker ofta lösa dem själva i första hand. Men det är inte alltid är det rätta valet, något jag själv blev varse på västkusten för några år sedan. Det var en förhållandevis lugn och solig julidag och vår segelbåt stävade norrut efter att ha kastat loss från Gullholmen, nordost om Orust. Vi närmade oss en av västkustens mest ökända passager, Islandsberg, en hög klippa som det är mycket klokt att hålla ut rejält ifrån, även i bra väder. Här kan sjön bli besvärlig. Det är starka krafter i rörelse och ut mot havet har man placerat vågkraftverk för att fånga upp energin. Vi seglade tryggt förbi klippan och in i den breda rännan med Skaftölandets klippor om styrbord och ett pärlband av kobbar och små öar på andra sidan ut mot havet.

När vi fortsätter upp mot Lysekil slår en våg plötsligt in i akterskeppet. Slaget ruskar om båten lite grand, men inget ovanligt tycks ha hänt. Tills rodret inte känns som det ska. Med en snabb blick över akterspegeln står det klart att det utanpåliggande rodret hänger snett. Det har hoppat ur sitt nedre fäste och hänger endast i det övre. Sjön trycker mot bladet under vattenytan och vinklar den övre delen mot utombordsmotorn. Det är omöjligt att hålla det rakt med händerna, och det krävs riskfyllda och kraftfulla tag, med hårda smällar mot fingrar och händer, för att förhindra att rodret slår i utombordaren.

För att fokusera på styrningen tar vi ned seglen och startar motorn. Men det sneda rodret gör att båten styr åt fel håll, i riktning mot klipporna om styrbord. En del av den felaktiga kursen pareras genom att vrida motorn åt motsatt håll. Men det räcker inte, båten driver i fel riktning. Vi pratar om att ringa sjöräddningen, men bedömer att vi kan klara att ta oss förbi klipporna och sedan styra in i viken vid nästa fiskeby, Grundsund.


NÄR JAG BERÄTTAR
om incidenten för Lars-Göran Nyström, säkerhetssamordnare för båtlivet på Transportstyrelsen, och har kommit såhär långt i händelseförloppet reagerar han direkt.
– Det här är ett solklart fall när man ska ringa till 112, säger Lars-Göran och konstaterar att vi inte skulle ha gett oss på att försöka glida förbi klipporna.

– Ni skulle ha ringt till 112 direkt! Du ringer 112 när du inte längre kan kontrollera situationen. Om du till exempel tar in vatten och har läckage, men också om du grips av panik ombord. Jag fortsätter min berättelse om hur vår båt driver åt fel håll. Även om det är mycket krävande att hålla i rodret ser det ut som om vi ska klara oss runt nästa udde. Vi närmar oss viken, men efter en stund förstår vi att vi inte kommer att lyckas.

Nu har vi tre val, att ringa 112, till Sjöräddningssällskapets centrala växel eller direkt till sällskapets närmaste station på Käringön, ungefär fem nautiska mil söderut. Vi bedömer att det ännu inte är fara för liv, och knappar fram numret till Käringön i telefonen. Men det tar upp mot en kvart för dem att komma iväg, och nu är det riktigt bråttom.

Vi gör då det vi borde ha gjort mycket tidigare, förutom att direkt ringa 112, vi påkallar hjälp från förbipasserande båtar. Enligt sjölagen är alla skyldiga att hjälpa till om de ser eller hör att någon är i nöd.

– Man har skyldighet att hjälpa till, men med hänsyn till sin egen och den egna båtens säkerhet, säger Mikael Hinnerson, sjösäkerhetsledare på Sjöräddningssällskapet. En motorbåt uppmärksammar snabbt när vi viftar och  ropar, vänder om och lägger sig modigt mellan oss och klipporna. Under tiden slår vi fast en lång tamp i vår båt. Det första kastet är vår enda chans, vi får inte missa. Tampen seglar genom luften och fångas snyggt av motorbåtens besättning. Lättnaden som sköljer genom kroppen när vi stävar ut från klipporna är svår att beskriva.

Några minuter senare, på väg in mot Grundsund, hörs mullret från kraftiga motorer, och strax därpå ligger räddningsbåten bredvid oss. De går ombord, tar över tampen från motorbåten och bogserar oss mot kaj. På väg in i hamn hinner de med att lyfta av rodret och böja till roderinfästningen i rätt läge. Att där och då lämna över ansvaret till sjöräddarna, är fantastiskt skönt.

LARS-GÖRAN NYSTRÖM PÅ Transportstyrelsen säger att min historia tar upp en av de viktigaste sakerna för att klara av svåra situationer.
– Att man kan, och vågar, be om hjälp, istället för att låta den egna prestigen ta överhanden. Grundstötningar och haveri i motor, propeller och roder är enligt Sjöfartsverkets statistik de vanligaste orsakerna till larm och utryckningar för att undsätta fritidsbåtar. Hårt väder och utsatta lägen, exempelvis när vädret snabbt slår om, ligger också högt upp i statistiken.

Att söka hjälp i tid för att undvika att en farlig situation uppstår är viktigt, till och med innan det blir akut. Men eftersom det då inte är fara för liv ska du inte ringa 112 utan till Sjöräddningssällskapet, om du är medlem där, eller Sjöassistans, om du är kund där.

– Du ringer alltså innan det har hunnit bli akut och kan berätta läget och var du befinner dig, säger Lars Göran Nyström.

Då kan sjöräddningen höja sin beredskap och den avgörande tiden från larm till assistans kortas ned.
– På sjön är vi en bit ifrån sjukhus. Sjöräddningen behöver en kvart innan de kommer iväg och helikoptrarna lika lång tid innan de kan lyfta efter ett larm, säger Lars-Göran Nyström.

Förutom att Sjöräddningssällskapet medverkar vid en stor del av den nationella sjöräddningen hjälper de sina medlemmar med motorproblem, bensinstopp, bogsering, mekaniska problem och annat som kan dyka upp och ställa till problem. Liknande hjälp ges till de båtägare som är anslutna som kunder till företaget Sjöassistans.

På Sjöräddningssällskapet vill man att båtägarna ska ringa redan när de börjar tänka på att ett problem kan uppstå, eller när de märker att något inte är som det ska.
– Då kan stationen som är närmast göra sig beredd. Lokalkännedomen om området har mycket stor betydelse för lyckade räddningsinsatser, säger  Mikael Hinnerson på Sjöräddningssällskapet.

Problem ombord hänger inte sällan ihop med bristande underhåll, skepparens förmåga att navigera och läsa av vädret, och att, utifrån dessa kunskaper, fatta rätt beslut.
– Det är viktigt att känna sin båt och vilka begränsningar den kan ha. Och inte minst dina egna begränsningar och kunskaper som skeppare.

Det gäller även att ha koll på sin besättning och inte i onödan ta sig till skvalpiga vatten om man vet att någon, eller några, lätt blir sjösjuka.

– Att ha kontroll på vädret och att lära sig tyda det är viktigt, då är du bättre beredd på snabba väderomslag, säger Mikael Hinnerson.

Till slut, innan du ger dig ut så glöm inte den gyllene regeln: stanna i land om du, med tanke på din egen, båtens form eller vädret, känner minsta tveksamhet. Är du redan där ute och börjar fundera på att reva segel är det inget mer att fundera på, utan dags att minska segelytan.
– Kom ihåg att du aldrig ska skämmas för att be om hjälp

Att göra vid akut fara

• Ring 112 vid akut fara för liv, eller miljö, det vill säga om du upptäcker ett allvarligt utsläpp.
Försök påkalla hjälp av andra båtar i närheten.

• Enligt sjölagen är alla till sjöss, med hänsyn till egen säkerhet och förmåga, skyldiga att
hjälpa någon i nöd.

 

Vid icke akuta problem

• Medlem i Sjöräddningssällskapet ringer 0200-29 00 90. (Sjöräddningssällskapet är
en ideell förening med 72 räddningsstationer, drygt 230 räddningsbåtar och 2300 frivilliga
sjöräddare. Medlemskap kostar 800 per år för vuxna.)

• Medlem hos Sjöassistans ringer 020-98 90 00. (Sjöassistans är ett företag som har runt
550 assistansbåtar runt om i Sverige. Medlemskap finns i olika nivåer och kostar från 499 kr per år.)

• Försök också påkalla hjälp av andra båtar i närheten.

För alla tillfällen gäller: ring i god tid! Gärna i förebyggande syfte, så att sjöräddningen är
varskodd och kan rycka ut snabbare om det skulle uppstå en akut situation.

 

TEXT: LARS SOOLD
GRAFER: SJÖFARTSVERKET

2 kommentarer »

  • Gustav skriver:

    Kan bara hålla med Peter, en VHF med kunskap om hur den ska användas i dessa lägen är ju A & O.

  • Peter B Larsson skriver:

    Hur kommer det sig att VHF som tidigare var ”Livlinan till land” och självklar i sådana här sammanhang, inte nämns numera?

    Peter B Larsson

    Stockholm

Lämna en kommentar

Lämna din kommentar här nedan, eller lämna en trackback från din webbplats. Du kan också prenumerera på dessa kommentarer via RSS

Var trevlig. Håll det rent. Håll dig till ämnet. Ingen spam.

Du kan använda dessa taggar:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong> 

This is a Gravatar-enabled weblog. To get your own globally-recognized-avatar, please register at Gravatar