Hem » Långfärd

Långfärd

Fingal 2014: Otroliga ostkusten

15 februari, 2015 – 10.53 Kommentarer inaktiverade för Fingal 2014: Otroliga ostkusten

Från Klintemåla till Snedskär

Fingals besättning tar sig söderifrån in i ostkustens skärgårdar från Kalmarsund. De upptäcker en värld med få båtar (varav ganska många är tyskar), trolska vikar och emellanåt överfulla hamnar.

KlintemålaSmåländska Klintemålas hamn är egentligen bara en liten brygga, men det finns både el och duschar (dricksvatten uppe i en hamnbod, där det är bättre). Bland sommarhusen finns en liten kiosk med basvaror. Vid kajen ligger en pizzeria som serverar genom en lucka i väggen. Uppåt land slingrar sig grusvägar genom områden av glest utspridda sommarstugor. Längs den dammiga vägen växer hallon och björnbär. Syrsorna spelar högt i det torra gräset. Vi fick höra att man kan gå på loppis om man fortsätter uppåt längs vägen. Hamnen är utposten dit man kan köra bil, sedan tar man sin aktersnurra ut till sommarhuset på ön.

Inåt viken, bakom Kryssarklubbens boj, växer en lummig grön skog. En stig längs med vattnet leder till en fin liten badbrygga med tillhörande bastuflotte. Det går fint att fiska i hamnen. Några står och metar på bryggorna. De får mest mört och abborre, inte några rekordstora fiskar. Men om man gör det bara för att det är kul är detta ställe lika bra som något annat.

Besättningarna som kommer till hamnen passar till exempel på att tanka eller meka med båten. Vi ungdomsreportrar hjälper en familj med att sätta upp ett rappat sejnfall med tillhörande Kryssarklubbsflagga. Hanna får agera toppgast och hissas upp i en båtsmansstol. Familjen belönar oss sedan med en hel påse godis som tack. Den tar vi tacksamt emot.

På bryggan möter vi också en mycket söt skeppskatt och hans husse. Katten Kasper är 17 år och bärs av husse Kenneth Nyrén. De har hemmahamn i Vättern men tycker mycket om att segla längs ostkusten, för att det är skog på alla klippor. Kenneth tycker att det påminner om hans norrländska hemtrakter. Han berättade att de hade tänkt segla hela vägen från Simrishamn till Utklippan, men när de väl kom till Utklippan blåste och guppade det för mycket för att komma in i hamnen. De fick fortsätta vidare till Sandhamn på blekingska fastlandet. De har alltså sträckseglat ungefär samma distans som tog oss en dryg vecka!

På kvällen sänker sig lugnet och stillheten över hamnen. Allt som hörs är fiskarnas plaskande runt båten då och då

Västervik – Solbergsudde

”Det bästa med Västervik är att det är en stad som ligger i skärgården”, säger Simon Andersson, 21 år, från Stockholm. Han är på besök i Västervik för att hälsa på kompisar som är ute och seglar. Solbergsudde är klubbhamn för Westerviks segelsällskap. Den består av ett par bryggor och är en kombination av klubb- och gästhamn, som ligger alldeles innan man kommer in i själva Västervik. Båtplatserna är markerade med en grön eller röd skylt – ett system som borde finnas i fler hamnar för att visa vilka platser som är lediga.

Sven YrvindGranne med hamnen ligger en välkänd och gigantiskt stor camping, som tycks vara populär bland foppatoffelägare. Här finns både kiosk, restaurang och Lysingsbadet, ett omtyckt bad som erbjuder både bassängbad med vattenrutschbana och friluftsbad på klippöar i viken.
För att ta sig till Västervik eller till Konsum (som ligger fyra kilometer bort) finns vingliga cyklar att låna helt gratis i hamnen.

Kvällen innan seglatsen till Västervik viskar en liten fågel i våra öron att det är där Sven Yrvind bor. Vi ringer upp honom för att stämma träff i Västervik. För er som inte vet vem Yrvind är, kan vi berätta att han numera är 75 år fyllda och en välkänd småbåtsseglare och -konstruktör, uppfinnare och författare.

Sven Yrvind möter oss vid bryggan för att visa och berätta om det han håller på med just nu. Svens bil har registreringsskylten YRVIND. Han förklarar att han bestämde sig för att byta efternamn från Lundin till Yrvind, när han uppfann världens minsta sextant. Det var nämligen billigare att byta efternamn och döpa uppfinningen efter sig själv än att varumärkesskydda den!

I Svens verkstad får vi titta på hans senaste projekt, en tremetersbåt som han ska segla jorden runt med. Planen är att han ska segla nonstop, vilket tar runt 600 dagar. Därmed blir han den första som seglar runt jorden i en så liten båt. Båten är nästan lika bred som den är lång och fylld med fiffiga och finurliga lösningar, som Sven för det mesta tagit fram själv.

I verkstaden finns även hans bibliotek, som består av de böcker han läst genom åren. De tusentals böckerna är mest facklitteratur. Att läsa är en stor del av Yrvinds vardag. Han har därför monterat läsbord både i sina båtar och i lägenheten. Enligt honom håller det tanken skärpt. Därför brukar han ofta läsa även på franska och tyska. På resan runt jorden i tremetersbåten ska han ha med sig hela 100 kilo böcker och bara 400 kilo mat.

När vi frågar Yrvind vad han ser fram emot mest under resan, svarar han ”det är svårt att säga bara en sak. Jag ser fram emot att vara ensam och komma tillbaka till ett mer primitivt liv. Att inte vara uppkopplad mot något nät. Att kunna sitta och stirra på himlen i timmar utan att bli det minsta uttråkad”.

Under resans gång kommer Yrvind att äta frukost och lunch. Maten han planerar att äta kommer till stor del att bestå av sardiner och müsli. Han kommer även att dricka en liter vatten om dagen. Den här rutinen följer han redan, nu som en förberedelse inför resan. Han tror att denna kost kommer att skänka honom ett längre liv – planen är att bli 150 år gammal.

Det fanns självklart mer i Västervik än Sven Yrvinds båtbyggeri, men hamnarna i staden är hårt exploaterade och Solbergsudde fungerar fint för att ta sig till affärer, fylla på dricksvatten och kanske ta en välbehövlig dusch …

Loftahammar

Infarten till Loftahammar går genom en trång passage. Under våra röda gaffelsegel mötte vi solglada jolleseglare, fiskare i små träbåtar och barnfamiljer i fritidsbåtar, fullt utrustade för en dag i skärgården.

Fingal mot LoftahammarNär vi närmar oss Loftahammar ska segelbärgning planeras. Vi bestämmer oss för att bärga innan vi går in i hamninloppet, eftersom det brukar vara svårt att bärga i hamnar samtidigt som man ska undvika båtar, pinnar, bojar och bryggor. Vi blir glatt överraskade när vi i guideboken ser att hamninloppet leder vidare in till en stor lagun. Planerna ändras och vi bestämmer oss för att utnyttja vikens storlek till att bärga våra segel.

När vi kommer iland upptäcker vi att det finns tvättmaskin, torktumlare och kostnadsfria duschar (visserligen mycket trånga och bara två för damer och två för herrar). Dessutom finns en liten Icabutik tio minuters väg upp i byn, så Loftahammar har allt det vi saknat de senaste dagarna.

Dock finns det egentligen inte så mycket att göra i själva Loftahammar, eftersom många invånare endast är sommargäster. Det liknar många andra samhällen med affär, glasskiosk, golfbanor och bageri. I hamnkontoret finns också båttillbehör.

Johan Karlsson, 22 år, jobbar i hamnkontoret/butiken och berättar att det är en hel del ungdomar i Loftahammar under sommaren. En del bor i sommarhusen med sina familjer, men många kommer också hit med båt. Johan själv brukar fiska en hel del och även åka ut i skärgården med sina kompisar. Om man inte har båt går turbåten ut till ett flertal av öarna som omger Loftahammar. Här ligger bland annat naturreservatet och skärgårdsidyllen Rågö.

Någon vecka tidigare hade varningar gått ut om att havstulpanernas larver precis börjat ta fäste. Därför var det dags att tvätta botten på Skärgårdsströvaren, Fingals följebåt. I Loftahammar kunde vi äntligen lyfta båten och göra detta – i Västervik hade det inte varit möjligt, eftersom tvättskötaren var på semester, mitt i juli!

Stugvik – Stora Ålö

När vi närmar oss inloppet till S:t Annakretsens uthamn Stugvik på Stora Ålö ringer redaktör Micke och tycker att vi kan segla hela vägen in i viken, för att där finns gott om plats att manövrera. Det gör vi, med lite musik på dessutom för extra effekt. Det är många som känner igen oss, mycket folk kommer och möter oss på bryggan när vi lägger till.

På bryggan finns bland andra Bengt Dagberg, ordförande i Kryssarklubbens S:t Annakrets, som är en av Kryssarklubbens 13 kretsar och har hand om uthamnen Stugvik.
Bengt blir lite chockad när han hör att vi tänker äta ravioli ur en konservburk till middag. Han sticker snabbt iväg till sin båt och kommer tillbaka med ett paket grillkorv. ”Det finns lite glöd kvar på grillen, ni kan grilla de här”, meddelar han glatt. Därmed blev det grillad korv med potatismos till middag. Så fint man kan bli omhändertagen!

Här finns det båtar att låna. Vid en liten strand precis vid grillplatsen ligger några kanoter, roddbåtar, kajaker och – bäst av allt – tre stycken optimistjollar. Direkt efter frukost efter en natts stärkande sömn börjar vi leta fram roder, centerbord och segel.

Det är litet pyssel att hitta alla delar som hör till varje optimist, men allting verkar vara i hyfsat bra skick så efter en liten stund bär det av. Vi kryssar ut i viken mellan bojar och båtar och får en fin läns tillbaka förbi mållinjen mellan Mickes roddbåt och en boj. Det blir ett roligt och händelserikt race.

På Stora Ålö finns många fina promenader. S:t Annakretsen arrangerar flera evenemang under året, som till exempel pingst- och midsommarfirande, kräftskiva och ibland även en fest på Svenska flaggans dag. Man dansar på den lilla dansbanan och grillar tillsammans på grillplatsen som är ny för i år – en investering man gjort eftersom Stugvik firar 50-årsjubileum.

Ytterligare en sak som införts i år är gratis WiFi. WiFi:n funkar fint om man sitter vid de stora borden uppe vid stugan, men delar av bryggan ligger bakom en bergsknalle och där har man dålig mottagning.

På bryggan träffar vi också Maj-Britt och Lars Karlsson, som är funktionärer i S:t Annakretsen. Inför säsongen har de målat bryggorna och hjälpt till med andra förberedelser, så att allt fungerar som det ska. Nu är de bryggvärdar i Stugvik under en vecka. De ser till att alla får ett trevligt mottagande när de kommer in och hjälp om det behövs. De berättar att ibland är så mycket som 40 båtar förtöjda i den lilla viken. Jollarna lånas ofta av barn och unga som kan segla runt i viken i flera timmar. ”Kom till Ålö så ska ni få uppleva någonting fantastiskt”, hälsar Maj-Britt glatt till alla båtälskare.

Det allra bästa med Stugvik är att människorna där är så engagerade och ser till att alla gäster trivs och får ett fint bemötande, oavsett om de är nykomlingar eller stamgäster.

Håskö-Lisselön

Håskö är en naturhamn som blivit gästhamn. Viken är stor och erbjuder möjligheten att ligga vid klippa, brygga eller på svaj. Kryssarklubben har fyra bojar ute i den välskyddade viken.
”Hamnen fylls snabbt på eftermiddagen”, berättar Bernt och Irene Johansson, som vi delar picknickbord med när vi äter middag. Detta verkar stämma, för när vi glider in med Fingals tysta motor klockan sju på kvällen är bryggan smockfull och även alla svajbojar. Som tur är får vi hjälp av dem som redan ligger i hamnen.

HusvikVi lyckas klämma oss in vid änden av bryggan. Den erbjuder inga Y-bommar eller bojar, utan det är ankare som gäller – se upp för elkablarna på botten! Det är första gången Fingals ankare kommer till användning denna säsong, så det är självklart nedstuvat längs ner i akterstuven – under nödraketerna, elsladden och badstegen.

Bryggan vi lägger oss vid finns inte med i vår guidebok, men viken finns angiven som naturhamn. Att ligga vid timmerbryggan kostar 60 kronor per natt, el ytterligare 40 kronor. Det är ett av de lägsta priserna vi har träffat på hittills.

Här finns inget dricksvatten och det är torrdass som gäller. Dasset ligger 75 meter från bryggan, men kan vara svårt att hitta om man inte vet vart man ska gå. Det ligger nämligen i den kohage som börjar precis efter bryggan och inte vid fiskebodarna och det lilla kaféet/kiosken, som ligger på höger sida om bryggorna. Gå i tid så att inte ”nödläge” uppstår.

Vid fiskebodarna kan man köpa välsmakande fisk. Här säljs både fiskfiléer och hela fiskar. Vi provade abborrfilén och blev inte besvikna. Bredvid fiskebodarna ligger kiosken där man även betalar hamnavgiften. Kiosken har mest godis och glass, men det finns även lite basvaror som mjölk och smör.

Från bryggan har vi inte bara utsikt över den fina viken, utan får även en glimt av vattnet och himlen på andra sidan kohagen. Detta gör att man kan njuta av både en fin solnedgång och en tidig soluppgång – om man orkar upp.
Ön i sig erbjuder fin skärgårdsmiljö med stora gamla ekar och ängar. Viken kantas av fina runda klippor, som är perfekta att sola på och bada från eller lägga till vid med båten.

Om man känner för att lyxa till det lite kan man även bada i badtunna och bastu. Både badtunnan och bastun finns mitt på bryggan, så detta behöver man verkligen inte gå långt för att testa. Priset för att bada bastu och badtunna är 400 – 700 kronor för ett par timmar, beroende på hur mycket eget arbete man vill lägga ner för att värma upp dem.

Harstena

Från Håskö seglar vi en tidig morgon den lilla biten till Harstena för att, som så många andra, tillbringa dagen på den populära ön. Skillnaden mellan oss och övriga dagbesökare är att vi förtöjer vid den långa gästbryggan, i stället för att ta någon av de två turbåtarna ut till ön.

HarstenaEftersom Fingal är så smidig och relativt grundgående kan vi passera genom Harstenas södra hamninlopp, som följer kanten av det lilla samhället. Det är en fin upplevelse att segla förbi bodarna, badplatsen, hamnrestaurangen, den lilla lerstranden där det låg några jollar uppradade och de charmiga små båthusen.

När vi kommer iland upptäcker vi att det finns eluttag och att gott, kallt dricksvatten kan hämtas från en brunn i skogen. Dit kommer man om man följer en liten väg cirka 100 meter rakt upp från restaurangen. Vattnet var gott. Det var definitivt värt mödan att bära vattnet till båten i våra sju PET-flaskor.

Under eftermiddagen går vi upp i byn och tittar på restaurangen, båthusen och bodarna från ett annat perspektiv. Vi upptäcker dessutom röda och gula kajaker, som ligger på den lilla lerstranden vi såg under infarten. Paddlarna måste ha lämnat dem  för att bara gå iland en liten stund, eftersom kajakerna ligger redo för avfärd. Kajakerna visar sig tillhöra en grupp ungdomar från Frankrike och deras guide, Joakim Danielsson. Mycket riktigt har de bara gjort ett kort stopp och passat på att gå till den algfria sidan av ön för att bada.

Joakim och hans företag Nordic Elements har blivit inhyrt av UCPA, som sysslar med äventyrsresor. Joakim har paddlat sedan han var 15 år och sysslar mycket med andra friluftssporter, som till exempel vandring och löpning. Han har valt den här skärgården, eftersom han tycker att det är en intressant sträcka att paddla för utlänningar. Området är ett bra exempel på det typiskt svenska sommarlivet. Joakim har dessutom skrivit en bok om paddling längs just den här kusten: ”Paddla kajak S:t Anna – Misterhult”.

”Det bästa med kajaker är att de bara sticker några centimeter och därför kan komma in överallt. Dessutom får man en speciell kontakt med vattnet och ser allt från ett bättre perspektiv än på vanliga båtar”, ler Joakim.

Vi säger hejdå till Joakim och hans franska grupp och går till Harstena bageri, som från denna sommar har en ny lokal med nybyggda faciliteter. Hela butiken doftar oemotståndligt gott av nybakat bröd, så vi går därifrån med både kladdkaka och valnötsbröd.

Vart man än går på Harstena kantas grusstigen av röda hus, mest sommarstugor. Överallt badar, solar och äter man i trädgårdar och på bryggor. Det här är ännu ett utmärkt ställe att ”bara vara”.

Eftersom vi ska norrut bestämmer vi oss för att ta farväl av Harstena genom det norra hamninloppet, som ger en vacker överblick över sundet, bodarna och bergen. Om man är lika grundgående som Fingal kan man testa både det södra och det norra hamninloppet, för att se vilket som är bäst.

Vi tycker att Harstena är charmigt.

Snedskär

Snedskär är en väldigt liten ö där Bråvikens båtsällskap har uthamn, strax nordväst om Arkösund. Där kan man som gäst ligga på platser markerade med gröna skyltar. Det är ett mysigare och billigare alternativ till de större hamnarna i Arkösund. För att handla och fylla på dricksvatten och/eller bränsle kan man tillfälligt förtöja i Arkösund och sedan ta sig runt hörnet till Snedskär.

SnedskärVi har blivit inbjudna till Snedskär av Lotta Lanne, som har hemmahamn här och dessutom är redaktör för klubbsidorna i På Kryss. Lotta är också en av klubbens engagerade medlemmar och har just varit hamnvärd i två veckor. När vi kommer hit med Fingal är det emellertid inte Lotta som möter oss, utan det är den nuvarande hamnvärden Anna-Lena Ring. Anna-Lena välkomnar oss glatt och ger oss information om ön, visar var allting ligger och berättar vad man kan göra.

Det finns flera fina badplatser på ön (bara en var fri från alger när vi var där, men alger är vanligtvis inte ett problem). Det finns också bastu som alla får använda och matbord uppe på klipporna.

För den som behöver bunkra finns det även en liten flottfärja mellan ön och fastlandet. Den dras över sundet med hjälp av en lina. På andra sidan väntar ett par cyklar som man får låna gratis. Den närmaste mataffären ligger i Arkösund och i vanlig takt cyklar man dit på 20 – 30 minuter. Det finns el på varje brygga, men inget färskvatten och det är torrdass som gäller. Man har också genom Lotta Lanne ett utvecklat kompostsystem.

Anna-Lenas dotter Lova och hennes kompis Amanda går längs bryggorna varje kväll och tar upp beställningar på bröd, som de levererar nybakat nästa morgon. Detta är Lovas eget initiativ. Hon har spenderat många somrar på Snedskär och kom för några år sedan på att hon skulle kunna sälja bakverk. Sedan dess har det växt. ”Nu är det folk som kommer hit nästan bara för att de vill ha gott nybakat bröd på morgonen”, berättar mamma Anna-Lena stolt.

Snedskär en välfungerande klubbholme. Engagerat folk driver stället, med trevliga och pratglada hamnvärdar som kommer och välkomnar gästande båtar. Det märks också på gästbåtarna som kommer dit. De har ofta varit här förut. Besättningarna njuter av tillvaron på den mysiga lilla ön och samlas runt borden vid grillarna på kvällen, äter middag och ser på solnedgången tillsammans. Det finns till och med de som tycker att det så trevligt, att de hellre bryggseglar än är ute på sjön!

Efter Snedskär väntar innerleden över Bråviken till Nävekvarn.

Text och bild: Emelie Berggren, Saga Ahltin Sandberg, Hanna Dahl och Micke Westin
redaktion@pakryss.se

, , , ,

casinoutansvensklicens.co