Mitt På Kryss
Insändare: kan flaggning vara så svårt?
För att travestera, eller snarare kraftigt förvränga, Uppsala universitets inskription ”Att flagga rätt är stort men att flagga fel är större”. Tänk att få kasta konvetionen och flagga hela dygnet runt. Glad att vara svensk båtägare dag som dag med flaggan i topp. Flaggningsprinciper för tankarna till en mörkare militärt influerad tid då alla inte är lika välkomna och inte svenska nog.
Jag fortsätter att hissa klubbflaggan ovanför SXK och kör med svenska flaggan uppe såväl dag som natt, i hamn och på sjön. Stackars ålänningar som denna sommar fick stå ut med vår alldeles för stora ärvda malätna åländska flagga under baobords spridare för att jag var för lat att flytta om. Tänka sig att styrbord är finare än babord. Då känns det moderna ”vinden in i höger öra bara tuta och köra” så mycket bättre. Låt gamla disipliner gå i graven med dess utövare. Låt framtiden ge en friare och öppnare tanke om vad som är rätt och vad som är
fel. Jag respekterar de som följer sin världs flaggregler. Naturligtvis hoppas jag på att få respekt för mitt behov att få tänka tvärtom. Jag svarar gärna på en nyfiken fråga varför gör du så? Fundera på hur SXK kan bli mer intressant för de som är under en tankes stelnande pensionsålder.
Nils Morén
Uppsala
![](https://pakryss.se/wp-content/uploads/SXK-Logga_vit.png")
Aj då — nyss blev det fel. Jag menade förstås fördomar om den namnlösa båten från Uppsala, inte Norsminde. Sven Erik Bruun på Norsminde har givetvis helt rätt. Ursäkta misstaget.
Flaggetikett till sjöss och hamn är ungefär som artighet och respekt, trevligt bordsskick och väluppfostrat beteende på land. Det är traditioner, konventioner och ibland lagar som underlättar umgänget mellan människor. Och myndigheter.
Men visst, somliga flaggar på sitt eget sätt, andra tränger sig före i kön, kör båtar som bullrar, rapar under måltiden eller gör nåt annat — som inte är vare sig fel eller olagligt.
Jag förmodar att ålänningarna var så väluppfostrade och tillmötesgående att de inte kommenterade den oartiga gästflaggan. Det hade jag själv nog inte heller gjort. Däremot hade jag kanske, i mitt stilla sinne, drabbats av (orättvisa?) fördomar om Norsmindes besättning.
I andra länder, med andra lagar och uppfattningar om hur man uppträder, kunde det kanske blivit dyrt. I Storbritannien lär seglare dömts till böter för felaktig och respektlös flaggning.
Flaget viser en del af vores identitet. Vi sætter nationalflag i hækken om morgenen, når vi er klar til at modtage besøg. Og vi tager det ned ved solnedgang (i Danmark) eller ved 21’tiden (i Sverige) – og under middagssøvnen, hvis vi ikke vil forstyrres. Dermed sender vi et signal til vore omgivelser om hvem vi er og om vi er åbne for visit.
Gæsteflag viser respekt for en fremmed kultur – klubstandere viser tilhørsforhold og understøtter fællesskabet. Både i Danmark og i Sverige giver de rette standere adgang til at benytte faciliteter; fx bøjer.
De gamle discipliner, der fortsat har en funktion, skal vi værne om. Det gælder også flagetiketten. I Sverige synes den desværre på vej i glemmebogen.
Med sejlerhilsen
Sven Erik Bruun – s/y exet/Norsminde