Mitt På Kryss
Insändare: Toatankstankar
Transportstyrelsen har utfärdat en ”regel” TSFS 2012:13 avseende förbud mot tömning av toalettavfall i havet som träder i kraft 2015-04-01.
Man frestas undra om datum indikerar att det hela är ett skämt, men dessvärre är det allvar.
Jag konstaterar följande:
- De flesta av oss utnyttjar nog redan idag i möjligaste mån de landbaserade toaletter som finns i skärgården. Med en gnutta planering eliminerar man nödsituationer.
- Beslutet att förbjuda toatömning i sjön är naturligtvis ett steg i rätt riktning – vi måste göra allt som kan göras för att minska miljöförstöringen även till sjöss.
- TSFS 2012:13 är dock alltför kategorisk, utan hänsyn till konsekvenserna för svenskt båtliv. Små båtar kan omöjligen utrustas med tillräcklig hålltank för vakuumtömning. Alternativet är då bärbar utrustning för tömning i land (där särskild mottagningsstation finns). Men små öppna båtar lär knappast medföra sådan toa.
- Transportstyrelsen synes själva ha insett att logiken i förbudet har brister, och hävdade vid miljöseminariet på båtmässan i Stockholm 2013 att ”tömning av potta, hink eller motsvarande direkt i sjön är OK”. Detta stämmer till eftertanke. Förbudet är uppenbart illa reglerat i TSFS 2012:13.
- En rimlig tolkning vore att förbudet omfattar ”all” tömning av fekalier (och därmed förknippat papper) fr o m 2015-04-01. Att rena olyckor kan inträffa, då nöden inte har någon lag, må accepteras. Fekalier och papper innebär den stora sanitära olägenheten, och får man bort detta är mycket (det mesta) vunnet.
- Ingen tror väl att ett förbud mot att kissa i vattnet kommer att efterlevas, än mindre kunna kontrolleras. Det bör därför betraktas som OK, oavsett utsläppet görs via potta, hink eller motsvarande. Som ”motsvarande” gäller då spoltoa (med hålltank) ombord. Urin är normalt steril, men utgör ett gödningsämne, varför allt utsläpp egentligen är oönskat. Vi måste dock acceptera att förändra villkoren i den takt som är praktiskt genomförbart.
Enligt min uppfattning är således regelverket i nuvarande utformning orealistiskt, och riskerar bli en veritabel ”papperstiger”. En omformulering, eller realistisk tolkning, måste till för att väcka respekt för myndigheten.
Harald Akselsson
Brolins kommentar är ytterst befogad! För egen del konstaterar jag att Bullandö Marina har endast EN tömningsstation, på kanske 1500-2000 båtar (jag vet inte exakta antalet, men många är vi). Logistiken blir ett jätteproblem, i synnerhet som hamnkapten måste vidtalas innan anläggningen får användas. Alla marinor och båtklubbar borde få mer tid på sig för anläggning av fler sugtömningsanläggningar, d v s datum bör flyttas fram åtminstone ett år.
F ö ser jag fram emot Myndighetens tolkning, för praktiskt bruk, av det egna regelverket, och uttalandet under seminariet på båtmässan i Stockholm.
Det finns ytterligare praktiska problem med bestämmelserna. Om vi tar Trosa gästhamn som exempel. Tömningsstationen ligger (2012) längst in i ett hörn av hamnen vid båtmacken, innanför båtbottentvätten. Jag har svårt att se att en tömningsprocedur kan klaras av på mindre än 15 minuter (angöra, förtöja, tömma tanken, lägga loss och lämna platsen) per båt, speciellt för litet större och svårmanövrerade båtar.
Den har enligt egen uppgift plats för 120 gästande båtar. Låt oss anta att hälften behöver tömma sin avloppstank. Det gör 15 minuter gånger 60 båtar. Dvs. 15 timmars kontinuerligt tanktömmande med köer och körande fram och åter till tömningsplatsen. Vem tror att det kommer att funka i praktiken? Troligen behöver antalet möjligheter till avloppstömning vara ungefär lika många som antalet kranar med färskvatten om det skall fungera praktiskt.