”Jag är besatt av havet”

I böckerna om sjömansparet Dagmar och Holger är havet den tredje huvudpersonen. En som ger glädje och mat på bordet, men samtidigt utgör ett ständigt hot och fara.

– Jag har varit betagen av havet så länge jag kan minnas, säger Malin Haawind.

Varför är du så fascinerad av havet?

– Det har så många humör, rör sig ständigt och är i förvandling. Allra helst vill jag befinna mig i havet med hela kroppen, det är en livslång sorg att jag inte har gälar!

Romankaraktärerna är inspirerade av din mormor och morfar. Vad har du för minnen av dem?

– Många och ljusa. Jag var med på deras båt om somrarna och när de var ö-fogdar på en klubbholme. Men jag var också mycket med dem i vardagen. De var väldigt omtänksamma och roliga båda två, det var mycket skratt och jargong mellan oss.

De bodde i Skärhamn på Tjörn i många år. Är det en speciell plats för dig?

– Mycket! Vi var i Skärhamn alla somrar när jag var barn och jag kom att knyta an till platsen på ett närmast absurt sätt. Jag försökte bland annat lära mig att tala ”tjörbu”, vilket inte gick så bra. Min man och jag gifte oss där 2007, då var mina morföräldrar fortfarande rätt pigga. Det blev deras sista besök i Skärhamn.

Hur var livet som sjömansfamilj på 50-talet?

– Det är på ett sätt när männen är ute till sjöss. Mycket saknad och längtan så klart, men också rätt lugnt och skönt för de som blir kvar. Sjömanshustrurna är alla i samma sits och har god hjälp av varandra. på vintern, när fartygen ligger inne, är det något annat. Bland sjömännen fanns en alkoholkultur som ofta gick över trivselgränsen, framför allt under de där perioderna när de inte arbetade utan istället möttes upp på varandras båtar i hamnen eller i hamnmagasin. För kvinnor och barn uppstår frågan när man är som mest ensam. När pappa är till sjöss eller när han är hemma, men ändå inte riktigt där?

Nu håller du på med sista delen i trilogin. Hur känns det att det snart är ”slut”?

– Det är känslomässigt laddat. Genom att gå in i mormors och morfars värld genom research, resor och i mitt eget huvud när jag skriver är det som om jag har fått några extra år med dem trots att de är borta sedan länge. Det har varit en otrolig gåva.

Och havet gav igen

Av Malin Haawind

Den andra delen i trilogin om Dagmar och Holger och deras livsresa genom Folkhemssverige. Dagmar börjar finna sig till rätta i det nya livet på västkusten och som sjömanshustru. Hon är ofta ensam, men hon har väninnorna, ett systerskap att lita på. Och det kan behövas. Kärleken till Holger är stark, men tomflaskorna han lämnar efter sig blir allt fler, för många.

Bilder från På Kryss