Hem » Långfärd, Läsvärt

Långfärd   Läsvärt

Mer om Ryssland – del 1

19 februari, 2010 – 18.22 Kommentarer inaktiverade för Mer om Ryssland – del 1

Visum till RysslandI På Kryss nummer 2-2010 finns en läsvärd artikel av Per Wennergrund om att segla till Ryssland och S:t Petersburg. I artikeln finns en mängd praktisk information om hur det går till att segla dit och där, men allt fick inte plats i papperstidningen. Här kommer kompletterande delar av Pers text:

Kunskap och erfarenhetDet går att ta sig till S:t Petersburg via den finska skärgården och skärgårdssegling är ju det vi svenskar är bäst på. Den här vägen blir det öppet hav endast över Ålands hav samt längst in i Finska viken vid passage utanför ”svenskön” Björkö.

Själv föredrar jag dock att segla så mycket som möjligt över öppet hav då jag upplever det som både enklare och snabbare. Det kräver förvisso viss kunskap och båten behöver lite extra utrustning, men egentligen är det inte svårare än att segla i skärgården.

Såsom navigationslärare rekommenderar jag varmt kustskepparexamen. Utbildningen ger en god grund till den som vill ge sig ut på öppet vatten. Deltagarna får goda kunskaper i allt från navigation till hur man hanterar olycksfall ombord. Bestickföringen vad gäller navigation i kustnära farvatten är gammalmodig men att kunna föra död räkning är däremot viktigt. Att navigera utan land i sikte kräver förmågan att, med hjälp av kompass och tillryggalagd distans, placera blyertskryss på papperssjökortet för att på så sätt kunna uppskatta sin position om GPS:en, mot all förmodan, inte skulle fungera.

Även SRC-certifikat är nödvändigt eftersom VHF är ett måste ombord vid överfarten. Har du köpt ny VHF som har DSC-funktion men har ett gammalt VHF-certifikat? Ja, då måste du förnya ditt certifikat. Det är väl värt utbildningstiden, eftersom röda nödknappen och DSC-funktionen är det enda nödanrop som officiellt fungerar idag. Kanal 16 passas inte längre av sjöräddande enheter, förutom av omkringvarande fartyg.

Radarutbildning är också givande, även om du inte har radar ombord. Du får förståelse för radarns fördelar men också begränsningar. Risken finns att din båt försvinner från mötande fartygs radarskärm av olika anledningar men med rätt kunskap kan du göra dig själv synlig. Du får också kunskap om AIS och hur du kan ha användning för den tekniken.

Men utbildning är inte allt. Det också viktigt att i lugn och ro träna på situationer som kan uppstå, exempelvis hårt väder. Träna på att reva seglen, som egentligen är en enkel sak att göra men som kan bli komplicerat vid kraftig sjögång och om man känner sig sjösjuk. Skapa också en checklista över vad som ska sjösurras om hårt väder väntas. Det kan även vara klokt att i lugn och ro träna manövrering och tilläggningar.

Svenska Kryssarklubbens 24-timmarsseglingar rekommenderas mycket varmt. Bättre erfarenhetsuppbyggnad på hemmaplan är svårt att få! Här får du möjlighet att prova på sträcksegling som motsvarar en överfart från exempelvis Sandhamn till Dagö i Estland. Vid 24-timmarsstart från Stockholms skärgård är rundningsmärket vid Kopparstenarna, norr om Gotska sandön ett lämpligt mål.

Erfarenhet av öppet hav kan man dock enbart erhålla genom erfarenhet av öppet hav. Första gången är det inte ovanligt med torgskräck i makroformat. Men snart känner du dig bekväm med en helt fri och tom horisont och kan uppleva tjusningen med detta.

Väl ute på havet är normalt att bli sjösjuk. Om du inte har varit sjösjuk tidigare, är det bara en tidsfråga innan du drabbas på öppet hav. Det är en stark upplevelse som du kan lära dig att hantera. Låt bli att spjärna emot utan låt sjösjukan ha sin gång. Har du en uppgift ombord, sköt både din uppgift och din sjösjuka. Har du ingen uppgift ombord, sov gärna på saken men med närhet till ett lämpligt kärl. Efter ett tag har du fått ”sjöben” och blivit van vid rörelserna.

Vad gäller hårt väder finns det egentligen mycket liten anledning att drabbas av detta. Håll koll på väderprognoserna och ligg kvar i hamn om vädret inte är rätt. Men meteorologerna kan missa och någon gång kommer du säkert att få uppleva mycket hårda vindar. Att känna rädsla är då naturlig och om du håller dig kvar i rädslan kommer du att fortsätta att vara rädd, men så småningom bli du ”fartblind” (det är samma fenomen som på tyska autobahn. Efter ett tag i 200km/tim upplever man 90km/tim som promenadfart). Efter ett tag i hårt väder har du anpassat dig och med rätt kapten ombord arbetar besättningen med ”att-göra-listor” dels för varje besättningsmedlem, dels för hela besättningen. Du kan med andra ord bestämma dig för att släppa så mycket som möjligt på rädslan genom ditt förhållningssätt och ditt agerande. När vinden mojnar, kommer du att bli förvånad hur snabbt det lugnar ner sig, trots att vind och vågor forfarande är kraftiga.

Dimma/nedsatt sikt är svårt att hantera om du inte har radar och AIS och inte har radarvana. Håll ögon, öron och, faktiskt, näsan på helspänn. Det är mycket svårt att bedöma riktning och avstånd till ljud och den fuktiga luften sprider ljudet. Om du hör ljud från ett stort fartyg, lägg dig så stilla som möjligt med båtsida och segel emot ljudet. Du har nu stor chans att bli ”sedd” av det stora fartygets radar. Du är enligt lag dessutom skyldig att ”föra oväsen”. Signalera med tutan minst varannan minut. Var inte blyg!

Mörker på öppet hav är inte nedsatt sikt – snarare tvärtom. Alla fartyg synliggörs med sina lanternor. Speciellt tydliga är fartygen med dubbla topplanternor. Svårigheten är att bedöma passageavstånd/kollisionskurs, även om det underlättar, till en del, med egen radar och egen AIS-mottagare. Segelfartyg är skyldiga att hålla kurs och fart. Motordrivna är väjningsskyldiga, oberoende av storlek, enligt internationella sjölagar. Denna ömsesidiga skyldighet faller, om risk för kollision föreligger. Då blir skyldigheten att , med uppbådande av all gott sjömansskap som står till buds, manövrera så att kollision undviks.

Vi som befinner oss på nordvästra Östersjön och inte har erfarenhet av den täta fartygstrafik som förekommer i Öresund, Bornholmsgattet eller sydost om Gotland, blir frustrerade när vi första gången kommer i kontakt med trafien som råder på östra Östersjön. Att bedöma kollisionskurs är svårt, även om vi har radar och AIS, och för att korsa fartygsstråket krävs is i magen. Tyvärr är det tvingande, för att någon gång komma över fartygsståken, med lite grann av ”chicken race” ända tills det klarnar för dig vilken avsikt det andra, oftast så mycket större och snabbare fartyget, har.

Grundregel 1 är att manövrera med tydliga kurs- och fartändringar för att redovisa dina avsikter.

Grundregel 2 är att försöka få tänkt ögonkontakt med det korsande fartygets brygga för att se varje tecken på manövrering. Så fort det andra fartyget redovisar en kursändring, har du fått besked om det andra fartygets avsikter. Om det andra fartyget inte ändrar kurs eller fart har initiativet övergått helt och hållet på dej och du måste helt enkelt agera själv.

Från svenskt sjöterritorium till annat lands sjöterritoriumDu passerar ett lands gräns och dess lagområde när du är 12 Nm från landets kust/baslinje. Vad som gäller i Sverige behöver nödvändigtvis inte gälla i det land du kommer till. Försök hävda svensk högertrafik i England förstår du vad jag menar.

När du passerar territorialgränsen till ett land måste du vara beredd på att landet ifråga vill veta dina avsikter och förehavanden. Kustbevakningen i det landet du närmar dig vill ha grepp på fartygstrafiken även om det är ett Schengenland. Lyssna därför aktivt på VHF kanal 16, och dual watch på någon kanal du funnit i sjökortet eller i aktuell pilot/seglingsbeskrivning. (VTS-eller Coast Guard kanal)

Lyssna över kanal 16 efter ett anrop (på engelska) som riktar sig till dig. Antingen anropar man ett fartyg genom att ange fartygets position i latitud/longitud, eller så anger man fartygets fart i knop samt kurs. Titta på GPS:en eller på fartloggen och kompasskursen om anropet verkar gälla dig. Fråga sedan om det är ditt fartyg som man kallar på över kanal 16. Om så, blir du anvisad till en ny trafikkanal, till exempel kanal 12. Vanliga frågor är: Namn på fartyget? (Var beredd bokstavera.) Från vilken hamn kommer du? Till vilken hamn ska du? Hur många är ni ombord? Ni blir kanske anvisad till en speciell plats i destinationshamnen för en tullvisitation eller styrkande av Schengennationalitet. Ställ gärna frågor, till exempel vilken VHF-kanal som används för hamnens reglering av fartygstrafiken. (VTS-kanal.)

Ni stävar nu vidare mot hamnens angöringsboj (vanligen ca 3 Nm från hamninloppet), till exempel Klaipeda angöring. Vid angöringsbojen brukar det klarna hur hamnen skall angöras. Den stora ensfyren syns tydligt i kikaren och vid dålig sikt och i mörker dundrar fyrljuset på enligt fyrkaraktären i sjökortet. Nu åker du som på en motorväg in mot hamnen. Ensfyren leder dig precis till mittområdet på motorvägen, så gör som på en vanlig motorväg: Håll dig till höger så mycket som möjligt, det vill säga så nära gröna prickar som möjligt. Är det mycket tät trafik, titta i sjökortet om du kan gå på fel sida om den gröna pricken för att ge plats. Var också beredd på att ligga och vänta så långt styrbord som möjligt på passerande fartyg. På så sätt blir din situation blir lugnare.

Titta i sjökortet på bojarna. De är numrerade och på samma sätt är de riktiga bojarna numrerade. Det är bara att bocka av och successivt söka sig till gästhamnen eller till anvisad tull/Schengen-visitation.

Första gången du seglar från territorialgräns till en främmande gästhamn känner du nog anspänning och stress. Men nästa hamn kommer att upplevas betydligt enklare eftersom du nu kan proceduren och har fördelat uppgifterna i besättningen/familjen.

BordningAlla sjömyndigheter har rätt att borda främmande fartyg. Det är till exempel helt i sin ordning att finska kustbevakningen bordar ditt svenskflaggade fartyg. Man vill förvissa sig om att alla papper är i god ordning och att smuggling ej sker.

Även de ryska myndigheterna har rätt att kontrollera din båt, men eftersom patrullbåtarnas besättningar ofta bara talar ryska är det lätt för missförstånd. De ryska myndigheterna har gjort några omtalade bordningar dels utanför Kaliningrad (Baltiysk), dels utanför Narva. Dessa bordningar kan knappast betecknas som smidiga och att det gick så fel berodde mycket på kommunikationssvårigheter. Försök att inte ta så alvarligt på det inträffade om ni blir bordade, utan se det som en krydda i tillvaron och något att samtala om över en öl när ni kommit fram. Det händer även att ryska myndighetsutövare letar efter anledning till att ge böter för att dryga ut kassan. Därför är det viktigt att ha alla papper i god ordning och se till att ha kopior på viktiga handlingar (pass, visum, internationellt ägarcertifikat) som du visar i första hand. Se också till att ni inte är på ”prohibited area” enligt sjökortet.

, ,

casinoutansvensklicens.co