Hem » Långfärd

Långfärd

Vad är en säker plats?

25 november 2019 – 13:09 Kommentarer inaktiverade för Vad är en säker plats?

Hur agerar man som fritidsskeppare när man hamnar i en situation där flyende migranters liv står på spel? Hugo Tiberg konstaterar att skepparen kan hamna i ett dilemma där internationella och svenska lagar krockar med andra länders regler.

I SXK:s Medelhavskretsens tidning Odyssé nr 4, 2015, beskrevs hur en österrikisk seglare på natten påträffade en båt med nödställda flyktingar i sundet mellan turkiska Hüseyin Br och grekiska Kos. Båten hade motorstopp, och kvinnor och barn skrek. Seglaren larmade turkisk sjöräddning och fick därigenom de flyende återsända till Turkiet, som de just flytt ifrån! När nu president Erdogan säger sig vilja skicka 3,6 miljoner flyktingar till Europa, sätter det ändrat ljus på dessa situationer, som kan beröra många som seglar där nere.

Problemen gäller typiskt migranter, mest syrier, som har använt sina sista slantar till att komma med gummibåt till en hägrande frihet i Europa. De påträffas särskilt i internationella sund där vi seglare passerar enligt en internationell regel om fri transitpassage som kuststaten ej får hindra (havsrättskonventionen UNCLOS artikel 38). Här som alltid till sjöss gäller räddningsplikt, men när den utövas bryts transitpassagen (UNCLOS artikel 38 stycke 3), och seglaren kommer i den mindre fria passageformen oskad­lig genomfart, med fortsatt rätt och plikt (UNCLOS artikel 18 stycke 2 och artikel 98) att rädda nödställda.

Hur kan privatskepparen handla i en sån nödsituation på turksidan av grän­sen? Här noteras att grekisk sjöräddning inte tillåts gå in på turksidan, så al­ternativet för seglaren blir att ta de nödställda ombord eller bogsera dem.
1: Skepparen på en svensk båt är, enligt vår sjölag 6:6 stycke 2, skyldig att lämna all möjlig och behövlig hjälp åt nödställda. Men vad ska han rädda dem ifrån? Då den företagna räddningen föranletts av skrik från kvinnor och barn kan man mena att faran avser havet och därför se anropet till lokal kustbe­vakning som en självklar räddningsåtgärd. Den österrikiske seglaren mena­de nog så och fann åtgärden hedervärd och riktig enligt sjöreglerna. Men vi vet att migranterna flyr landet Turkiet, som de har använt sina sista slantar för att komma ifrån. Ska vi då tillråda anrop av turkisk sjöräddning för att få de nödställda återförda till landet de vill fly ifrån?

2: Stater emellan kräver folkrätten att nödställda förs till en ”säker plats” och inte återsänds till ett land där de riskerar liv eller förföljelse. I dagens läge är nog Turkiet inte vidare säkert för många flyktningar, och enligt juridisk litteratur ska man dessutom beakta de flyendes önskan (Papa­nicolopulu,The Duty of rescue at sea, sidan 500), så därför borde Turkiet undvikas. Men samtidigt är båtägaren på turkiskt vatten underkastad turkisk rätt som hittills angett att räddade ska föras till turkisk hamn och som även ska ha straffbelagt att föra dem ur landet. Driver Erdogan igenom sitt hot lär väl motsatsen bli fallet!

3: Om nödplatsen är på grekiska sidan eller så nära gränsen att det känns osäkert om man är på turkiskt vatten, behöver seglaren kanske inte riskera turkiskt straff för att föra flyktingar mot Grekland, och det valet kan nog också motiveras t.ex. av bättre väderskydd på den sidan eller att räddaren ändå var på väg dit (internationella sjöräddningskonventionen SAR art. 3.1.9.). Men om man väljer Grekland ska man veta att där har införts nya regler (lag 4251/2014), där räddaren ansvarar för att grekisk myndighet meddelas och annars kan få mycket hårt straff för människosmuggling (lagens § 5 och § 29). I praktiken kontaktar man vanligen landets kustbe­vakning, men i dagens flyktingsituation har inte heller de visat någon på­litlig vilja att föra flyktingar till de överfulla lägren på öarna.

4: Seglaren är tydligen i ett dilemma mellan internationella och svenska krav på att agera humant och lokala hårda straffregler mot en sådan hantering! Men när val av Grekland stöds av rättsregler (punkt 3 härovan) bör man ändå kunna freda sitt samvete genom kontakt med landets myndigheter.

Hugo Tiberg
professor i sjörätt
redaktion@pakryss.se

, , ,