Paus i passaden

Varma vindar virvlar omkring mellan de blåmålade murarna. Ett tak av uppspänd segelduk, solen blinkar, flimrar i dess oregelbundna rörelser. Utanför, bakom den intensivt trafikerade vägen, glittrar havet. Monte Cara tornar upp över bukten som är fylld med både segel- och lastfartyg. I baren en internationell blandning av signerade nations- eller klubbflaggor,
och flaskor. En man uppslukas av sin gitarr. Blues, men ändå inte. Sång på kreol, tät, intensiv. Han övergår till att ”tugga” gitarr, spela med de få tänder han har kvar. En fiskrätt och en lokal Strela-öl landar på mitt bord.

En veckas segling på öppet hav från La Gomera på Kanarieöarna har nollställt alla tidigare intryck. Jag upplever en nyans av Afrika, i ”Republic of Cabo Verde” drygt 300 sjömil utanför kusten.

Att segla in mellan öarna São Vicente och Santo Antão ger en upplevelse av ”Venturieffekten”. Vindarna pressas ihop mellan öarna och ökar.
När jag anlände hade jag redan tre rev på storseglet, och till slut bara en flik på genuan. Min OE 32 Kairos forsade fram i växande vågor i det allt grundare sundet. Skummiga vågtoppar rullade förbi skrovet, ljudet av vatten, solglitter.
Glädjen att ha klarat seglingen blandades som vanligt med en dos vemod över att jag kom fram så plötsligt. Dag hade bytts till natt, reva segel, släppa ut igen, sova, äta, läsa, hålla utkik. Tillvaron flöt ut, i tidlöshet.
En fyr tornade uppe på ett triangelformat berg, det rundades, och vinden försvann. En stunds dieselstånkande senare ankrade jag i Mindelos vik, bland gamla rostiga lastfartyg. Något vilade på bottnen, andra var förvånande nog fortfarande i bruk. En liten öppen träbåt med ett dussintal män bogserade en mindre båt. Utombordaren arbetade rykande sin väg in till lastfartygen.
Arkipelagen är med sina tio öar ett skönt stopp på en Atlantkorsning. Efter en veckas segling från Kanarieöarna finns det alltid något man vill laga, förbättra, eller har glömt. Senare, med passaden i ryggen är det ingen återvändo förrän man angör Karibien cirka tre veckor senare.
São Vicente är huvudön för seglare, med en marina i Mindelo som drivs av bland andra Kai Brosmann sedan ett antal år.
Att korsa Atlanten i januari kan vara en fördel, även för rutten till Brasilien. Klimatförändringar, uppvärmningen av haven, har påverkat vindarnas rörelser och styrka. Vädret har blivit mer tveksamt, förskjutet i tid, säger de erfarna. Det rapporteras om en veckas motvind över Atlanten i november, då det borde varit en stadig passadvind.
Men i januari har den hunnit bli stabil och kraftig.

De vulkaniska öarna befolkades av portugiserna på 1400-talet som den
första europeiska besittningen i tropiken.
Läget var bra för den Atlantiska slavhandeln och öarna blev snabbt attraktiva bland kapare och pirater.
Turistnäring och investeringar är nu huvudinkomst på öarna. 90 procent av all mat importeras, och det är ont om vatten på många öar. Vattenförsörjningen sker ofta med avsaltningsanläggningar.
Senaste vulkaniska utbrottet var 1995, av Pico do Fogo på Fogo. Ylande fallvindar sveper ibland i hög fart ner från bergen, över Mindelo och ankringen. Ett av fraktfartygen draggade en tidig morgon över mitt ankare.
Fartygets rostiga, höga akter svajade allt närmare, och jag matade ut ankarkätting tills bara en stump återstod. Besättningen verkade sova, så det var bara att hämta bultsaxen och klippa ankarkättingen. Efter vanliga krånglet med fendrar och linor i starka vindar, var Kairos snart förtöjd på marinan.
Butiken sålde både kätting och ankare. Svetsaren Gilson svetsade en hållare för en extra kättingrulle. Passade också på att få en dieseltank rengjord. Bränslet fylldes sedan tillbaka, filtrerat och rent.

Marinan har all möjlig service; segelmakare, motormekaniker, polering med mera. En slip finns på stranden längre ner i bukten, för att dra upp båten och utföra enklare arbeten. De hyr även ut charterbåtar, både enskrovs och katamaraner. Man kan välja mellan bareboat charter, eller med skeppare.
Öarnas höga arbetslöshet gör att man får många erbjudanden om hjälp när man lämnar marinans inhägnade område.

Seglingen gick österut från Mindelo till den obebodda ön Santa Luzia. Stillhet, ankaret fick bra grepp i sanden. Snorklade bland rikt fiskliv, i starka havsströmmar. Julen var i antågande, solen stekte, och fregattfåglarna kretsade ovan. Snart gick ett stort eldklot ner i havet.

Nästa dag, kort segling till São Nicolau. Seglade förbi ett glatt gäng, deras hemsydda segel ett mångfärgat lapptäcke av gamla jutesäckar. Ankrade utanför Tarrafal, med kubiska byggnader i mynningen av en ravin som berättade att även här kan kraftiga fallvindar plötsligt svepa ner.
Det finns goda chanser att fånga en femtonkilos wahoo eller en guldmakrill mellan öarna. Byns fiskare rodde ut och erbjöd sin fångst innan ankaret hade hunnit fästa. Det är lätt att övertalas när försäljarna är ödmjuka och vänliga, speciellt när de får hjälp av sina barn.

Nyåret firades i Mindelos hamn, brandsläckaren i högsta hugg. Vinden låg på från land, hundratals raketer och enstaka fallskärmsbloss dalade rykande ner i marinan.
Seglen pumpade lojt i kvällssolen, resan gick nu söderut mot Brasilien. Frukt och grönsaker från Mindelos torgmarknad gungade i fruktnäten. Vattnets lekfulla porlande blandades med ljudet av seglens rörelser, och de ljumma vindarnas viskningar. Solens guldstrålar målade färg, skuggor och form. Öarnas vulkantoppar sjönk i horisonten.

FAKTA:
Statsskick: Republik, självständig från Portugal sedan 1975
Allmänt: 10 öar, cirka 300 sjömil från Afrikas kust
Huvudstad: Praia, på ön Santiago
Befolkning: ca 500 000, ännu fler är utvandrade
Officiellt språk: portugisiska, allmänt används Kap Verdisk kreol
Klimat: varmt året runt
Tidszon: UTC-1
Marina och charter: Boat CV i Mindelo: www.boatcv.com, marinamindelo.net

TEXT OCH BILDER: Göran Widenby

äventyr, destination, kapverde, långfärd, långsegling