I kuling över Nordsjön

Jörgen Wallin har seglat Gotland Runt ett trettiotal gånger, Fastnet Race och flera andra havskappseglingar utöver långseglingar i Östersjön, över Atlanten och till England för nöjes skull. Förra året fyllde Jörgen 73 år och firade med att sätta personligt fartrekord under segel på Nordsjön.
Följ med från Göteborg till Orkney tur och retur!

Celeste är en 65-fots havskryssare konstruerad av Bruce Farr. Både mast och segel i kolfiber. Expeditionen leddes av tre erfarna och kompetenta seglare: kapten Bengt Tarre, Karin Flyrin och Jens Bengtström.i var elva i besättningen som samlades i Långe-drag på morgonen i mitten av augusti för att mönstra på S/Y Celeste och segla till Kirkwall på Orkney. Det som förde oss samman var en seglats för att frakta hem första tappningen av whiskyn Dark Origins. Erbjudandet var för lockande för att tacka nej till och jag ångrade mig verkligen inte när jag träffade de övriga i besättningen och steg ombord på vår båt.

Vi var således fjorton personer ombord när vid styrde ut mot Nordsjön, ovetandes om vad som väntade.

I idealiskt väder sträckte vi mot södra Norge. När vi passerat Skagen började vinden öka och nästa morgon satte vi kurs mot Skottland. Det dröjde inte länge förrän vinden hade ökat till uppåt tolv meter per sekund. Sjön runt Sydnorge påverkas av starka havsströmmar vilket gör den svårare att tas med eftersom det är ganska grunt.

Det var nog av den anledningen som vår epirb (satellitlarm för lokalisering av nödställda) föll i sjön utan att någon märkte det. Vi hade fullt upp med att segla båten i en allt besvärligare vind och sjö när norska kustbevakningen reagerade. Helikoptrar gjordes klara för att gå upp men någon kom sig för att försöka ringa båten och då vi fortfarande var precis inom räckhåll kunde räddningsaktionen avbrytas. Hade det hänt ett par sjömil längre ut hade vi förmodligen orsakat ett fullt sjöräddningspådrag.

Ungefär samtidigt spåddes ökande vind och vi informerades om att förhållandena under de kommande 30-40 timmarna kunde bli klart jobbigare om vi trots det ville fortsätta. Flera av gästerna var redan sjösjuka men ingen ville vända.

Med bottenrevad stor och minsta focken sträckte vi mot Skottland i vindstyrkor mellan 15-20 meter per sekund och grov sjö. I sånt väder utsätts båt och rigg för extrem påfrestning. Det gäller speciellt för ett modernt ”kanotskrov” som Celestes. Med jämna mellanrum landade hon med ett brak i botten mellan två vågor eller körde stäven rakt in i nästa våg och det kändes som hon kört in i en sandhög. Allting skakar och ljudnivån är nästan smärtsam. Liggandes i kojen eller på min vakt i sittbrunnen kan jag bara hoppas att Bruce och varvet räknat rätt och det tycks de ha gjort för efter nästan fyra dagar når vi Kirkwall och kan äntligen korka upp den första flaskan som vi kommit för att smaka på.

Efter besök på destilleriet Highland Park åkte vi ut till de fantastiska klipporna vid Yesnaby. Klipporna är 35 meter höga och stupar lodrätt ned i havet. Orkney består av många öar som alla tycks vara täckta av gräs och ljung med stora mängder betesdjur. Till min förvåning mestadels nötkreatur.

På Orkney mönstrade alla av förutom jag och expeditionsledarna. Det var bestämt sen tidigare och hade inte med vädret att göra.
När vi kastade loss hade vinden bedarrat en del men riktningen var densamma så vi fick slör mot Kristiansand. Vinden ökade emellertid igen och jag såg fram emot att slå mitt gamla fartrekord under segel. Mycket riktigt loggade vi drygt 20 knop!

Under en seglats i dessa farvatten får man även se en hel del av livet i och kring havet som man annars aldrig får se. Vi följdes nästan hela tiden av stormfåglar, dessa fantastiska flygare som störtdyker mellan vågorna likt små attackplan. Havssulorna med sina segelflygplansliknande vingar och huvuden som mest påminner om Concorden och inte minst de lustiga lunnefåglarna. Ibland leker delfiner framför stäven och på avstånd kunde vi se någon enstaka valstjärt.

Hård slör i grov sjö ställer stora krav på rorsman, inte minst med en rigg som vår. Celeste har en liten förtriangel i förhållande till storseglet vilket enligt min uppfattning ökar risken för att båten broachar. Mitt i natten är det svårt för rorsman att se den annalkande sjön och hinna placera båten rätt i vågen. Om båten har börjat lova kan det vara för sent att parera och det var precis vad som hände mitt i natten. Båten broachade så kraftigt och med en sån fart att hon även gick över stag. Samtidigt havererade en av rattstyrningarna och preventergajen gick av med en knall. En liten stund senare havererade även den andra styrningen. Jag har använt och monterat flera rattstyrningar under åren, men aldrig sett den här typen.

Dramatiskt naturligtvis, men någon panik utbröt inte. Storseglet bärgades, nödstyrningen (rorkult) sattes på plats och autopiloten kopplades in.
I och med att vi nu bara hade focken uppe gick båten som på räls i 9-10 knop under perfekt kontroll av autopiloten ända in till Kristiansand där vi förtöjde mitt emot det imponerande Kilden Performing Arts Centre.

Nu återstod bara två korta seglingar till Skagen respektive Göteborg, vilka genomfördes i perfekt väder och utan incidenter. Jag har seglat sen jag var ung och både långseglat och havskappsegat, men aldrig i en så stor och snabb båt som Celeste. En upplevelse som jag sent skall glömma.

Text: Jörgen Wallin