Anders har inlett jakten på Kjell

Anders Eriksson har lämnat Ljungskile, och tagit upp kampen med Kjell Litwin om titeln som förste svensk att ensam segla runt jorden nonstop. En av de sista som träffade Anders före avsegling var ensamseglaren Emma Ringqvist. På Kryss berättar om mötet.

Det är en sådan där dag man är tacksam för att ligga i hamn. Det är stormstyrka i byarna och vågorna slår hårt mot bryggan. Anders Eriksson har sökt skydd i Ulvesunds marina norr om Ljungskile där han förbereder det sista inför sin ensamsegling runt jorden. Det är nära nu.

Vinden tjuter i riggen men väl nere i SY Malalas ombonade kajuta råder lugn. Där doftar det hemtrevligt av kaffe och kaka. I byssan står Anders och pratar med Emma Ringqvist. Samma Emma och som för bara några veckor sedan kom hem efter en knappt tio månader lång ensamseglats med Laurin 32:an Caprice (läs mer här).

– Anders har varit min guru, han hjälpte mig med mina förberedelser och har kommit med många bra tips och råd längs vägen. Vi har haft kontakt via satellit och det var han som peppade mig att fortsätta mot Sverige istället för att gå in mot Azorerna med trasig motor, berättar Emma.

Emma seglade i en åtta på Atlanten, och gjorde bara åtta stopp under sin 15 000 sjömil långa resa. Längsta etappen mellan Santa Helena och Hebriderna varade i 67 dygn. Kanske är det därför jag inte förvånas när jag hör att hon har cyklat de nästan två milen från Svanesund på Orust för att träffa Anders. Vädret till trots.
– Jag tappade en del muskler på långseglingen, det är dags att ta tillbaka dem” säger hon och skrattar.

Emma har med en gåva till Anders. En gul liten bok, Pocket Atlas of Remote Islands.
– Den har varit med på hela min resa, berättar hon när hon räcker över den. Båda delar fascinationen för svårtillgängliga platser, och tillhör de få svenskar som lyckats landstiga på Tristan da Cunha, världens mest isolerade bebodda ö. Men de har också något annat gemensamt. De uppskattar ensamhet.

Det är just ensamheten som Emma saknar mest från sin resa nu när hon är hemma igen, och det är längtan efter avskildhet som får Anders att ge sig av.
– Jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk. Jag önskar att jag kunde byta med dig, säger Emma.
– Det gör jag också, svarar Anders. Det är svårt att avgöra om han menar allvar eller skämtar.

– Den senaste veckan har varit den svåraste i mitt liv, förklarar Anders. Det är avskeden han tänker på. Anders har redan tagit farväl av sin fru och dotter. De är på väg till Japan med flyg, han är på väg ut till havs. De kommer inte ses på mycket länge. I salongen hänger en tavla föreställandes en ensam kvinna som tittar ut mot horisonten. Den är signerad Betulia, Anders fru. Nio månader kan vara lång tid.

Nästa dag, när stormen bedarrat, glider Anders ut från bryggan. I tysthet. Han sover en sista natt vid sin boj, sjöstuvar och styr sedan ut till havs. Bort från den svenska kusten. Det är torsdag morgon, den 21 juni 2018. Nästan 2000 sjömil framför honom ligger en annan svensk, med samma mål. Kjell Litwin med Vagabond 31:an Selene. Oavsett vem som kommer först är båda vinnare. Vi önskar dem all lycka där ute.

Linda Hammarberg
redaktion@pakryss.se

äventyr, långfärd, långsegling, solose