Fjärde värsta orkansäsongen

För fjärde året i följd var orkanerna på Atlanten fler och kraftfullare än snittet för tidigare år. Säsongen med extrema lågtryck tjuvstartade för femte året i rad och sammanlagt namngavs 18 lågtryck av NOAA. Men i Sverige har hösten varit helt utan stormar längs kusterna.

Sedan tillförlitlig väderdata började dokumenteras under mitten av 1800-talet har det bara inträffat en gång tidigare, under åren 1998–2001, att fyra säsonger i rad varit onormalt orkanintensiva på Atlanten. I och med årets säsong har det hänt igen och för femte året i rad inleddes säsongen före den första juni. Tidigare har det bara vid tre tillfällen namngetts fler än 18 stormar under ett år. 2019 hamnar tillsammans med 1969 på fjärdeplats i antal namngivna stormar.

Officiellt inleds orkansäsongen för Atlanten den första juni. Men redan i mitten av maj uppstod ett lågtryck som innehöll tillräcklig vindstyrka, en medelvind på 17,5 meter per sekund, för att namnges av amerikanska National Hurricane Center som tillhör landets vädertjänst NOAA. Stormen Andrea bildades sydväst om Bermuda och följdes under året av 18 ytterligare namngivna lågtryck på Atlanten varav tre uppnådde minst kategori 3-styrka. Både antalet namngivna lågtryck och andelen som uppnådde minst kategori 3 är fler än normalt för en säsong jämfört med tidigare säsonger. I snitt namnges tolv lågtryck per år och anledningen till det större antalet extrema lågtryck 2019 är en kraftigare västafrikansk monsun, varmare vatten i Atlanten och en mindre skillnad i vind på olika höjder, vindskjuvning, över bland annat västra Atlanten, enligt NOAA.

Den orkan som nådde närmast Europa var Lorenzo som bland annat bidrog till att den franska bogserbåten Bourbon Rhodes sjönk cirka tusen sjömil väster om Kap Verde i slutet av september. Lorenzo uppnådde under en period kategori 5-styrka, men när lågtrycket nådde Irland och så småningom Sverige var vindstyrkorna betydligt lägre.

Att det första namngivna lågtrycket nu uppstått innan juni fem år i rad behöver inte innebära att det ska betraktas som normalt, enligt NOAA.
– Under åren 2010–2014 uppstod de första namngivna stormarna efter den 1 juni, säger Lauren Gaches, informatör på NOAA, till På Kryss.
– Sedan väderspaningsflygningar inleddes 1944 har de tidiga stormarna innan juni inträffat ungefär vart femte år och vanligtvis dröjer det till sent i juni eller tidigt i juli. 96 procent av de namngivna lågtrycken uppstår inom den officiella orkansäsongen.

Även europeiska vädertjänster namnger extrema lågtryck för att förenkla väderinformationen för allmänheten. SMHI gav under årets första två månader namn till fyra stormar, Alfrida, Jan, Julia och Mats, men under hela hösten och hittills i vinter har inget lågtryck längs våra kuster uppnått stormstyrka annat än i byarna.
– De riktigt stora lågtrycken har gått söder om Sverige eller passerat in längre norrut över fjällkedjan, säger meteorologen Sverker Hellström, som också är klimatolog, på SMHI.
– Det är ovanligt att vi har höstar utan stormar, men historiskt inträffar det ungefär vart femte år och senast det hände var 2012. Skulle vintern fortsätta utan någon storm är det betydligt mer ovanligt.

Även om svenska kusterna har klarat sig från stormvindar så gäller det inte fjällen i inlandet.

– Senast i natt hade Blåhammaren orkanbyar och 30 meter per sekund ihållande vind. Flera stormar har drabbat bland annat Jämtlandsfjällen tidigare i höst och vinter, säger Sverker Hellström.

NOAA:s namngivna stormar har under året varit Andrea, Barry, Chantal, Dorian, Erin, Fernand, Gabrielle, Humberto, Imelda, Jerry, Karen, Lorenzo, Melissa, Nestor, Olga, Pablo, Rebekah och Sebastien.

Utfallet för 2019 års orkansäsong stämde väl med NOAA:s prognos från tidigare i år och prognosen för 2020 presenteras i maj.

Redaktionen
redaktion@pakryss.se

atlanten, båtväder, meteorologi