– Att vara tillsammans är viktigare än själva seglingen

När familjerna Wetterström och Fager kastar loss är inte seglingen i fokus. För dem är tillvaron och umgänget ombord det största. Därför längtar barnen till båten.

OMBORD PÅ FAMILJEN Wetterströms Pegasus finns inga paddor. Och inget internet (i varje fall inte för underhållning). Däremot finns det gott om Lego, spelkort och sällskapsspel. Föräldrarna Oscar och Karin har seglat längre perioder med sina barn Albert, 6, och Märta, 3, sedan 2017 och vet vad som fungerar och hur de ska få barnen att trivas ombord.

På familjen Fagers Maj av Stockholm finns visserligen några Ipads, men de används sällan, säger Christofer Fager. Han är pappa till tre flickor mellan sju och tolv år som alltid ser fram mot att segla.
– Men det är nog inte själva seglingen som lockar utan mer det sociala, konstaterar Christofer.

Familjen Fager seglar ofta med andra familjer som har barn och umgänget är nästan hela poängen med att segla, även för de vuxna. Och att hitta nya, spännande hamnar. Barnen är gärna med och tycker till om vart de ska segla. De ser fram mot spännande miljöer med klippor och bra lekställen. Även om barnen i familjen Wetterström är för små för att egentligen kunna vara med och planera väljer föräldrarna Karin och Oscar resmål med stor hänsyn till barnens intressen. De är måna om att hela familjen ska trivas.
– Vi föredrar hamnar med badmöjligheter, strand eller pool, en riktig lyx om du frågar barnen. Sedan är lekpark i närheten mycket uppskattat samt att hamnen inte ligger ”för långt bort”. Långa promenadsträckor blir extra långa med barn, säger Karin.

TROTS ATT FAMILJERNA Wetterström och Fager aldrig har hört talas om varandra är deras berättelser om hur de får barnen att trivas ombord väldigt lika. För båda bottnar det i att låta seglingen komma i andra hand, och tillvaron och umgänget i första.
– Barnen tillför verkligen något till hela upplevelsen av segling, det är vi som familj som gör det här tillsammans, säger Oscar.
Eller om det var hans fru Karin. De båda verkar vara överens om det mesta. Och där går det nog att hitta ett annat grundläggande tips för en lyckad båtsemester med barn.
– Vi hetsar sällan upp oss eller börjar tjafsa i kritiska situationer som vid tilläggning eller om vi råkar ut för någon  incident, säger Oscar.

INTE FÖR ATT de råkat ut för särskilt mycket. Den värsta upplevelsen, eller mest riskabla situationen, inträffade i Stockholms skärgård. De hade legat och väntat in barnens farfar utanför Björkvik på Ingarö när Oscar upptäckte att båten varken rörde sig framåt eller bakåt hur han än hanterade motorreglaget. Motorn varvade, men båten låg still. Eller rättare sagt, den drev sakta mot klipporna. Pålandsvinden var tämligen frisk.
– Det är enda gången vi har behövt ta hjälp av Sjöräddningen.
Men vi blev aldrig stressade, i alla fall inte så att det syntes utåt, utan var hela tiden fokuserade på att lösa situationen, förklarar Karin.
Barnen noterade knappt dramatiken. Märta somnade och Albert sysselsatte sig med något, kanske Lego. Efter ett ofrivilligt stopp på Dalarö, där den tappade propellern ersattes, fortsatte seglingen ner längs ostkusten med Medelhavet som mål. Men visst uppstår friktion och jobbiga situationer ibland.

Christofer Fager minns ett tillfälle när yngsta dottern Ingrid fick värmeslag. Hon skrek och var stundtals svår att få kontakt med.
– Mitt i det där passerade vi en annan båt som hade fått motorstopp och behövde bogseras. Eftersom man inte får lämna en båt i nöd var vi tvungna att hjälpa till, samtidigt som vår dotter behövde omedelbar hjälp. Medan Frida lugnade Ingrid fokuserade Christofer på att hjälpa den andra båten. När han fått över en tamp till båten och den började röra sig framåt förstod de vad som hänt deras dotter. Efter att ha svalkat Ingrid med duschen blev hon sig själv igen.
– Det var förstås en jobbig situation, både för vår dotter och för övriga ombord.
Men det blev bra till slut eftersom vi lyckades fokusera på en sak i taget, jag på att hjälpa båten och Frida på att ta hand om Ingrid, och i alla fall någorlunda behålla lugnet, berättar Christofer.

Han tipsar om en lösning som de använde när barnen var mindre, att montera en barnstol i sittbrunnen där barnet kan sitta fastspänt. Det ger föräldrarna större frihet att hantera båten vid kritiska moment, som slussning eller tilläggning.

För att undvika jobbiga, eller rentav riskabla situationer, valde Karin Wetterström att kliva av med barnen på familjens väg ner mot Medelhavet, strax före passagen över Biscayabukten. Medan de flög hem till Sverige seglade Oscar och några vänner vidare mot Medelhavet, där familjen återförenades några veckor senare.

BÅDE KARIN OCH Oscar påpekar att en av grundförutsättningarna för att få det att fungera med barnen ombord är att planera så att man aldrig tar några onödiga risker, aldrig kastar loss i dåligt väder eller när det går hög sjö.
– Vi har aldrig bråttom eller gör upp detaljerade planer för hur långt vi ska hinna eller vilka ställen vi ska besöka vid vissa tidpunkter. Om det blåser för mycket eller prognosen talar om starka vindar ligger vi kvar, förklarar Oscar.
Flera gånger påpekar Oscar och Karin att det är hela familjen som seglar. Inte de två plus barnen. Även om det i text bara ser ut som en semantisk skillnad återspeglar det något mer väsentligt, nämligen att segling för familjen Wetterström i första hand handlar om att vara tillsammans.
– När vi är ute ligger vi ofta still tre, fyra dagar i sträck. Vi går iland varje dag och utforskar omgivningarna eller umgås med andra familjer som vi träffar och lär känna längs vägen.
Tack vare sparkcyklarna ombord kan barnen ta sig lite längre sträckor som de annars inte orkat.

– Något annat vi lärde oss tidigt är att alltid ligga i naturhamn eller på svaj, om möjligt. Allt blir så mycket enklare då. Vi är friare att bada från båten och barnen kan ro i jollen. Dessutom blir det väldigt dyrt att ligga i gästhamn, säger Karin.
Familjen Fager ligger gärna i gästhamn, i synnerhet på för- och eftersäsong när kvällar och nätter kan bli kyliga. De älskar att basta och väljer gärna hamn utifrån tillgången på just bastu.
– Vi är också i land mycket, utforskar ön vi ligger vid och barnen gillar att fiska och håva. Eller ro runt i jollen, säger Christofer.

Men ingen av familjerna seglar faktiskt särskilt mycket. Christofer säger halvt på skämt att de använder båten främst för att ta sig mellan intressanta platser i skärgården. Oftast rör det sig om ett par timmars segling under en dag, om de inte ligger kvar i en vacker hamn.

NÅGRA AV FAMILJEN Fagers favoriter är Träskö-Storö och Finnhamn i Stockholms skärgård, öar med stora ytor för både barn och vuxna. Kryssarklubbens Norrviken är också spännande med sina klättermiljöer och en annan favorit är Wasahamnen i Stockholm, med Skansen och Gröna Lund som grannar.

– Det blir alltid blir roligare om man bygger upp en resplan i flera steg, med ett lite större, spännande slutmål för  resan. För några år sedan seglade vi till Muminland utanför Åbo. Det var en seglats med flera etapper, men det fanns hela tiden något större som hägrade bortom horisonten för barnen, berättar Christofer.
Familjen Wetterström ankrar gärna vid Kymendö i Stockholms skärgård. Två andra favoriter är Gällnö, ”med mysigt café och barnvänlig gräsmatta”, och Bullerö där det finns en fin liten sandstrand.

– På Åland gillar vi särskilt Käringsunds gästhamn som ligger nära en äldre fiskeby, sandstränder, minigolf och annat barnskoj, säger Karin. Men även om familjerna gärna stannar lite längre på ett och samma ställe och sällan seglar längre dagsetapper, händer det förstås också. Förra året gick Christofer och hans familj från Kökar till Svenska högarna, vilket tog uppåt åtta timmar.
– Då händer det förstås att barnen lite otåligt frågar hur långt det är kvar innan vi är framme. Men oftast är det inga problem, utan de sysselsätter sig med att rita eller spela något spel.

Familjens äldsta dotter Ada har också börjat intressera sig för själva seglingen och hjälper gärna till med att styra eller skota. När familjen Wetterström är under segel kan sonen Albert ägna timmar under bordet i salongen åt Legobyggande. Ibland blir det någon dvd-film. Men Oscar påpekar att det inte heller är nödvändigt att aktivera och stimulera barnen hela tiden. Att de faktiskt kommer in i ett slags meditativt tillstånd med tiden.
– Albert kan sitta i flera timmar och bara titta på vattnet när vi seglar. Jag tror att mer eller mindre alla barn har den förmågan, men att det kan ta lite tid innan de släpper fram den.

BÅDE OSCAR OCH Karin är övertygade om att upplevelsen av seglingen, samvaron på sjön och iland och av naturen, blir starkare utan den ständiga stimulansen som förekommer i vardagen via nätet och på andra sätt. Christofer för ett liknande resonemang. Däremot har han inget emot att barnen använder sina skärmar då och då.
– Fast inte när vi seglar och det finns saker att titta på och uppleva. Skärmarna brukar bara komma fram en liten stund på kvällen.

Men han understryker att det inte är vare sig skärmarna eller andra tidsfördriv ombord som gör att barnen trivs när familjen är ute med segelbåten. Och inte heller själva seglingen. Barnen vill ut på sjön eftersom de vet att då väntar nya spännande äventyr, intressanta ställen att utforska och inte minst umgänge med familj och kompisar.

TEXT: HENRIK LUNDQVIST RÅDMARK FOTO: PRIVAT