Ordförande har ordet; nr 8-2011

Efter 15 års segling på västkusten har vi i sommar återigen seglat i ostkustens skärgårdar. Både ost- och västkusten är fantastiska båtparadis – men det finns skillnader. Ostkustens skärgård är otroligt mycket större och det verkar finnas oändligt många naturhamnar. Du behöver inte använda bergkilar, det finns alltid ett träd eller en stor sten som du kan förtöja vid. Men ur bunkringssynpunkt måste du planera din segling noggrannare. Bränsle finns på hyfsat många ställen, i alla fall för en seglare. Begränsat utbud av livsmedel finns i ett fåtal pittoreska skärgårdsbutiker. Men dricksvatten är en bristvara på öarna. På många ställen tvingas öborna till avsaltning av sjövatten och detta kostar. För att bunkra vatten måste du därför uppsöka en större gästhamn.

I sommar har flera gästhamnar höjt sin avgift kraftigt. Ofta har prishöjningarna skett utan motsvarande ökning av servicen. Många båtägare har reagerat starkt på detta och det verkar som om måttet är rågat nu. Det har cirkulerat mejllistor med förteckningar över vilka hamnar man bör undvika. Jag vill också tacka alla medlemmar som lämnat synpunkter till Kryssarklubben på både bra och dåliga gästhamnar, ofta mycket noggranna redogörelser. Det ger oss utmärkt underlag för en dialog med gästhamnarna. En del av redogörelserna får du också läsa i På Kryss. Flera hamnar har också börjat ta ut en dagavgift. Det tycker jag personligen är rimligt, om man har möjlighet att slänga sopor och tanka vatten, med mera.

De flesta av oss har nu båten på land och därmed börjar ”trädgårdsarbetet” när vi vårdar och förbättrar våra båtar. Men utnyttja också vintern till att ”förbättra” dig själv! Varför inte friska upp dina navigationskunskaper med en Kustskepparkurs eller gradera upp ditt gamla VHF-intyg till ett SRC-intyg, så vet du hur de nya apparaterna med DSC fungerar. Under vintern har många av Kryssarklubbens kretsar också intressanta föredrag, som kan inspirera till nästa sommars färder.