Segla i Västindien som delägare

Självklart finns det fler sätt att genomföra en långsegling! Den traditionella bilden är kanske ett par som gått i pension och som har gott om tid och finansiella möjligheter att vara ute länge. Eller så är det paret som tar ett sabbatsår för ett snabbvarv till Västindien fram och tillbaka på fjorton månader.

Alla passar naturligtvis inte in på den bilden. Man kanske är i början av sin seglarbana, kanske har en karriär eller andra åtaganden som gör att man inte har tid eller råd att vara borta i ett år eller tre – eller kanske resten av livet.

Martin Palmér och Johanna Unnegård som båda är strax över 30 år köpte en begagnad Rasmus 35:a i USA för ett par år sedan, som de sedan renoverade och seglade söderöver till västindiska ö-kedjan. Olika omständigheter med nya jobb och därmed mindre tid gjorde att paret funderade på att segla hem båten till Sverige utan att egentligen hunnit segla runt i Västindien, eller i värsta fall tvingas sälja den redan innan äventyret kommit igång på riktigt.

En idé dök upp att göra båten till en bas för fler seglare som gör en liten tur under 4-5 år att utforska delar av Karibiska havet inklusive Kuba, Mexiko, Belize, Centralamerika och Kuna Yala i Panama. Sedan möjligen ut i Söderhavet.

Tanken är att fyra-fem delägare och entusiastiska långseglare delar på båten och seglar runt fem veckor varje vinter när vädret är som grinigast i norra Europa. Delad båt kan göra att det är möjligt att kombinera ett vanligt arbetsliv med bit-för-bitsegling i tropikerna med lägre delade kostnader och dessutom används båten i stället för att stå på land i långa perioder och tas därför bättre om hand.

På Kryss redaktör Micke Westin hoppas bli en av de nya delägarna eftersom hans Vancouver 27:a Roobarb ligger i Sverige igen efter några år ute på bit-för-bitsegling. – Jag har inte på något sätt gett upp långseglingen, men vill testa att göra den i olika former. Det kommer en bok om det i mars nästa år, säger Micke.

Mer info genom swedishsnowbird.blogspot.se