Ordförande har ordet; nr 9-2012

Vintern närmar sig med stormsteg och båtarna ligger på land. Aktiviteterna nere på båtklubbarna har avtagit och nu går vi på klubbträffar, träffar andra båtägare och gemensamt drömmer vi om det kommande årets sommar, som ju måste bli bättre än den som varit.

Politikerna tycks inte ha uppfattat att ungefär 2,5 miljoner svenskar ägnar sig åt någon form av båtliv under året. Detta är en stor källa till rekreation och friskvård, som enligt mitt förmenande inte får den uppskattning och det stöd som den förtjänar. En rörelse som omfattar cirka 38 procent av den vuxna befolkningen borde få mer positiv uppmärksamhet och stöd. Båtlivet är till största delen baserat på många människors enträgna ideella arbete, på samma sätt som många andra verksamheter i Sverige är. Olika former av idrottsaktiviteter får hjälp med hela anläggningar och även driftsbidrag och inget fel i det, men för båtlivet utgår inget eller mycket litet stöd från samhället. I bästa fall får man på nåder arrendera en bit mark för att bygga bryggor att lägga båtar vid.

Politiker och stadsplanerare vill ha en pittoresk stadsbild med trevliga båtar och människor utefter stränderna, men de har ingen förståelse för att båtarna också måste få ha en plats på vintern för förvaring och underhåll.
Fler och fler uppläggningsplatser görs om till bostadsområden och de ansvariga tycker att båtägarna får lösa sina problem själva.
Det är dags att vi gemensamt står upp och ser till att de ansvariga lägger in båtlivet som en del i samhällets infrastruktur vid planeringen av nya områden.
Undersökningar visar att majoriteten av båtägarna är seriösa och skötsamma personer, som har stor erfarenhet av att hantera sin båt och som tänker på säkerheten och nykterheten till sjöss.
Debatten stormar på om sjöfyllerilagen och nu kommer diskussionerna om båtkörkort igång igen.

Vi inom Kryssarklubben fortsätter att arbeta för det fria båtlivets bästa.