Insändare: Var tog den gamla fina familjebåten vägen?

Jag har under en längre tid letat efter en ny båt. Jag letar efter en normal båt för normal användning. Säsongen är i mitt fall från april till oktober. Det innebär att jag kommer att råka ut för olika vädertyper och temperaturer. Det sista ger att skrovet ska vara isolerat i någon form, både mot värme och kyla.

Var är familjebåten som tålde lite väder, och gick lugnt i sjön? Som var hyfsat snabb, hade goda kryssegenskaper, och hjälpligt kunde hålla kursen? Var balanserad så att man kunde lämna pinn en kortare tid. Familjebåtarna hade förr i världen en köl värd namnet.

I Sverige kan vi inte konkurrera i dag när det gäller massproduktion av båtar, vi har för små volymer, och båtarna blir för dyra. Således finns det inte heller någon begagnad marknad att tala om. Det finns en massa bra båtar som läcker i olika genomförningar, båtar som inte har dusch eller ens en dörr att stänga till toaletten, etcetera. Men det är inte det jag är ute efter.

Man kan stillsamt undra varför det har blivit på detta vis. Jag är helt övertygad om att vi kan bli lika duktiga om vi vill, genom att erbjuda en produkt seglaren i gemen vill ha. Jag menar i ett internationellt perspektiv. Alla seglar inte i skärgårdar, och gör de det, är det avsevärt mycket längre mellan öarna. Det blåser avsevärt mer i utlandet än i svenska skärgården. Det gäller att skapa en ny nisch inom båtvärlden, FLD (Familjeseglare för långa distanser).

Det handlar i första hand om en bekväm och säker båt, en båt som man kan lita på i de flesta väder. Det handlar om en båt, där samtliga besättningsmedlemmar kan känna sig trygga. Båtar där teakdäcket är ersatt av Treadmaster-matta, halkfritt och inte läckande samt lättare och billigare.

Det handlar alltså inte om en båt som planar i 20 knop med vattnet sprutande upp till spridarna, och som kräver ett fullfjädrat proffs till rorsman för att kunna hanteras. Efter den tredje brochen som omvandlar kabinen till en cementblandare, mönstrar familjen av i ren protest. Sedan spelar det ingen roll hur många båttidningar som placeras på strategiska platser.

Sjöfartsverket kan ibland på grund av bristande tid och resurser glömma ett grund, vilket inte är bra för den moderna båten: fenkölen har en tendens att vilja vika upp sig som ett centerbord. Hälften av dagens segelbåtar skulle betala högre försäkringspremier till förmån för den andra halvan så kanske vi kan bli av med de värsta varianterna, när det gäller bristande kölkonstruktioner.

De moderna båtarna är hopplöst kursinstabila. Låt vara att de är snabba på undanvind, men att kryssa sig ifrån en lä kust, är dessa praktaktrar inte designade för. Som badbrygga fungerar de ju bra. Men det var segelbåt som skulle debatteras.

De kränger hårt med ett till två rev i storen. Skepparen tycker han är ute på ett riktigt äventyr, men det är inte så farligt, vattnet är fortfarande enfärgat, inte vitstrimmigt. Gud må hjälpa honom, när det börjar blåsa. Allt högt upp ska motverkas av en köl vikt på 25–35 gånger.

Den moderna båten har en kölvikt på i bästa fall 30 procent, varför detta? Alla vet att en båt med 43–47 procents kölvikt rör sig bra mycket bättre i sjön. Förutom en vilsammare gång, så kommer båten att tåla mer väder.

Om jag föreslår en Colin Archer-konstruktion så skrattar alla. De vet att den är tung och ”drögig”. Nio knop med en CA40 är väl inte så illa? Colin Archer ritade båtar för att de skulle vara sjösäkra och tåla påfrestningar. Alla vet att han lyckades. Kanotaktern var till för att den skulle bryta bakom ifrån kommande brott. Dagens båtar knuffas ner i nästa våg, där risken är överhängande att stäven dyker, båten kastas runt, och bristen på köl gör att riggen går i kras.

Jag har personligen bevittnat norra Atlanten och Engelska kanalen under stormförhållanden; det är ingen vacker syn. Vi kan konstatera, att det inte är vågorna som är problemet. Det är brotten som utgör problemen. Tiotals ton med vatten som dundrar in över däck, och behandlar båten som en vante. Om den moderna båten håller, så har den en poäng, genom att vattnet rinner ut via akterdäck.

Vi kan alltså konstatera att vi inte ska kompromissa med Colin Archer-båtens styrka. Men kravet, att vikten ska minska med 50 procent för skrov och däck kvarstår, till förmån för kölvikten. Detta skulle kunna åstadkommas genom Aluminium Composite. Detta är år 2013 inte någon nymodighet.
Personligen är jag helt övertygad om att det går.

Sedan Colin Archer ritade sina båtar har det runnit mycket vatten under våra kölar, men han var när det begav sig ett båtkonstruktörsgeni. Utvecklingen hade i flera hundra år stått stilla, innan han började. Det gäller alltså att modernisera Colin Archers undervattenskropp, så att båten lever upp till vattenlinjelängden. Jag upplever att ett antal kappseglingsregler har gjort dagens båtar till leksaker. Jag vill att ett verktyg skapas.

Colin Archers båtar är säkra men tyvärr onödigt blöta, varför friborden bör höjas en fot. Det torde dess utom vara ett krav från de utländska kunderna.

Dagens främre undervattenskropp med sin stora platta yta gör att båten slår ner i vågorna. Stoppet blir så kraftigt, att masten dansar hula på däck trots att riggen är ansatt. Kommer riggen att hålla?

Vi börjar med underdragen stäv i undervattenskroppen, delat lateralplan, skeg som skyddar och stöttar rodret. Visst, detta innebär att djupgåendet kommer att öka. Helt klart är att båten ska kunna torrsättas på ett säkert sätt, kunna stå på kölen. Kölen förses med en vinge, inte längst ner. Hon ska kunna dreja bi på ett säkert sätt.

Rodret flyttas in under båten, detta ska vara balanserat. Alla i besättningen ska kunna styra båten. Rodret ska vara så konstruerat att det hjälper autopilot och vindroder.

Kutterriggad ketch är det som låter mest vettigt för familjen, det blir fler men mindre segel att hantera. Revning sker genom att storen helt sonika tas ner. Kvar finns stagsegel och mesan som håller en bit upp i vindregistret. Så när som på klyvaren ska alla segel vara ”självskotande”.

Moderna båtar är oftast utrustade med hydrauliska vinschar för skotning och ankarspel, detta kan passa in om man funderar på gaffelrigg, som dess utom genererar större segelyta längre ner. Två samtidiga vinschar hissar storen, samma för mesan. Masterna består inte längre av barkad gran. Vi använder oss av aluminiumprofiler. Masterna ska stå på däck, det är en säkerhetsfråga. Stöttas under med en solid stålprofil.

Då de flesta har förstått att jag eftersträvar en bekväm semesterbåt för lite längre turer, så har jag ytterligare kommentarer angående inredningen. En toalett och en dusch räcker ombord på en båt. Detta gäller även charterbåtar. De bör placeras i stampcentrum. Det är absolut förbjudet att placera toalettsitsen på ett sådant sätt att den som begagnar inrättningen inte ska kunna koppla av, ej heller ska sjö och vind kunna göra att skålens innehåll hamnar i sjöställsbyxorna. Separat duschkabin är att föredra. Med tanke på nya svenska och utländska kommande regler bör slask- och septiktank vara anpassade till besättningens behov, det vill säga vara väl tilltagna.

De nya båtarnas dubbelkojer har inget med god sömn eller säkerhet att göra. Ordentliga sjökojer är att föredra till sjöss, då menar jag verkligen fungerande. Byssan ska vara ett ställe där man kan få stöd, så det går att jobba, inklusive säkerhetsselar. Det ska definitivt inte vara av typen längsgående köksbänk.

Inredningsmaterialet skulle kunna vara Perstorp, avsevärt mycket billigare än mahogny och teak, ger också en ljus inredning. Försett med ett vackert listmaterial, kan det bli nog så bra. Lätt att hålla rent.

Däcket förses med ljusprismor, så att inredningen förblir ljus.

Då stuvningsmöjligheter ska finnas för privata saker ska det finnas utdragslådor, absolut inte luckor under madrassen, där någon sover.

Då jag inte tror på en konstruktion där man placerar allt i aktern, motor, besättning, ankare, linor och 2 kubikmeter nyttoprylar, föredrar jag sittbrunn i mitten. Under denna placeras motorn och generatorn/hydraulpump i ett utrymme som gör service enkel.

Det bör finnas en separat tank till drivmedel för kök och värmare.

Torrsättning och vinterförvaring ger min variant på båt en köl som gör att båten inte faller av slipvagnen. Min båt har ett så kraftigt skrov att inte stöttorna trycker in plasten vid hårt väder. Detta gäller speciellt om man vill ta upp med masten på. Om jag inte tar fel är det 20 procent i självrisk för skador på land.

Har jag tur håller båten för en späckhuggare eller en sovande val.

Det är min förhoppning att svensk båtindustri ska lära sig av misstagen och producera de båtar som folk vill ha. Där det inom familjen kan bli konsensus om valet av båt. När båtar i andra länder producerades med dusch, varför plockade vi i Sverige inte upp trenden?

En båt med en ratt tack.

Med vänlig hälsning

Båtspekulanten

 

båtkonstruktion, familjebåt, långfärdssegelbåt