På Kryss med Fingal – Dag 48.

Jazzkonsert följt av bastubad, med massa härliga skåningar, stal min sömn. På förmiddagen upptäckte vi lite mer av Ystad, däribland galeasen Helene. Vi blev runtvisade ombord av styrman Rune Sörensson som också är ordförande av föreningen som äger skutan. De flesta i besättningen har ett förflutet inom det marina, några har jobbat som sjökaptener och själv har Rune legat i flottan liksom många av de andra.

 

Helene möter samma problem som resten av Sveriges båtliv, att för få unga är engagerade, och Rune frågar oss hur man ska locka de yngre generationerna att segla skuta. Vi rekommenderar att ta inspiration från kryssarklubben och MBV’s sommarläger för ungdomar och får höra att Helen faktiskt brukade ha konfirmationsläger under en period.

 

Under konfirmationsseglingarna hade Rune blivit positivt överraskad över hur duktiga tjejerna var på att hantera skutan. ”Tjejerna stod gärna till rors och var mycket duktiga, så när man frågade om en kille ville styra hände det att han avböjde för att han var rädd att inte vara lika duktig. Därför blev så klart tjejerna mycket bättre”, berättar han för oss när vi står i den rymliga och tjärdoftande skansen.

 

Bastumänniskorna från den gångna natten jobbade på hamnkrogen Marinan och hade påstått att räkmackan där var så prisvärd att de inte ens tjänade på den, utan räknade istället med att tjäna in marginalen på dryck. Vi testade och konstaterade att den var otroligt god, men när jag försökte snåla och bad om ett glas kranvatten upptäckte att denna sällsynta dryck kostade fem kronor glaset.

 

Jag och Becca tog oss slutligen ut på havet igen, medan Sanna som kände sig lite sjuk körde Skärgårdsströvaren med Micke. Vi möttes av motvind som fick för sig att vrida till vår nackdel var gång vi kunde runda kusten för en ny kurs och bog. Kryssen med Fingal gick inte snabbt, vi kunde inte gå speciellt högt mot vinden och hennes lovgirighet gjorde det svårt att hålla en stabil kurs. Detta för att vi inte ville hissa det andra förseglet och gå balansgång på klyvarbommen när vi endast var två personer ombord. Sen fick vi ett bra tips att reva storen för att minska lovgirigheten.

 

Vid sextiden hade vi bara kommit halvägs till vårt mål, och åkte in till Kåseberga för att kolla på Ale stenar. Stenarna var väl lite intressanta och påminde om en svunnen tid men om man tänker att Egypterna byggde sina pyramider 3000 åt tidigare var dessa tvåmetersblock inte speciellt imponerande. Men om man påminns om det enorma lidande som Egypterna utsatte sina slavar för under pyramidbygget ändrar ens inställning till vad för byggnationer som bör vara möjliga utan maskiners inblandning. Istället är man glad över att inte allt för många storhetsvansinnesdåd för att släcka bekräftelsebegären hos kungar så som pyramiderna skapades. Men imponerande är framför allt dess omgivning med sin branta kust 30 meter över ett helt öppet hav utanför.

 

Hamnen var inte skyddad och väderprognosen gav oss inga roliga besked så vi var tvungna att åka vidare lika långt som vi redan hade tagit oss, men solen började gå ner och mot skön öka i kraft och det skulle ta oss halva natten att segla. Så vi blev dragna denna bit, vågorna stänkte över oss lite grann så blöta och möra kom vi fram Skillinge och somnade snabbt.

// Johan

Fingal