På Kryss med Fingal – Dag 30

Förmiddagen spenderades i Trosa för att samla material till en av de kommande atiklarna. Detta gjordes genom att spatsera runt på gatorna för att hitta det unika med just Trosa. Vi gick in i en bokhandel och på coop där vi köpte lite frukt och grönt och tillslut hamnade på ett kafé som hette Kutterkonfekt, som vi även satte oss ner på och fikade. Det här fikat var det första riktiga fika som vi kostat på oss under alla fyra veckor, så vi passade på att njuta extra mycket.

När vi var klara i Trosa och med magen fullproppad av fika var det dags att fortsätta. Första stoppet var Fifång, där vi bara skulle stanna och samla material för att sedan fortsätta till Landsort. Det enda problemet vi hade under resan var att vi hade en glipa mellan sjökorten, detta löste vi genom att bara kolla på vår Ipad som kan hjälpa oss navigera. Men det är aldrig samma sak som med sjökort.

Färden till Fifång var ganska händelselös, vi bestämde oss redan innan vi skulle hissa storen att reva den, på grund av de starka byarna som blåste. Detta gjorde vi snabbt och kunde sedan fortsätta i det annars väldigt klara och varma vädret. Det var inte för än vi gick i land på Fifång som solen gick i moln och temperaturen sjönk. På Fifång var vi i en timme innan vi fortsatte mot slutdestinationen. Även den resan var ganska händelselös och den enda oron vi hade var att vi inte skulle få plats i hamnen.

När vi ser hamninloppet klart och tydligt ser vi tre båtar åka in, för att sedan vända och åka ut igen. Detta gör att oron stegrades ännu mer och med håller kvar vid hoppet att det någonstans ska finnas en platts som vi kan ligga vid. Det gör det. Längst, längst in på bryggan på nocken hittar vi den plats som vi nu ligger vid tryggt förtöjda.

Då var klockan åtta och det enda vi vill göra är att äta middag. Pasta med chili con carne på burk skulle det bli, vi sätter i vattenkokaren för att koka upp vattnet och lyckas då göra så att proppen går. Vi märker det inte själva men det tyska paret ett par båtar bort blev väldigt upprörda och argumenterade för att vi inte fick koppla vår el överhuvudtaget. De förstod helt enkelt inte att det var vattenkokarens fel och inte Fingals och fortsatte upprepa meningen, ”It´s not possible”. Men till sist gav de upp och gick tillbaka in i båten.

Ha en bra kväll, Saga

Fingal