Analys: Dreja bi ökar riskerna, drivankare effektivt

De flesta båtar som slogs ner och förlorade masten i jordenruntseglingen GGR senaste året använde inte drivankare. Robin Knox-Johnston konstaterar i en dagsfärsk rapport att drivankare förhindrar haverier, dreja bi ökar risken att slås ner i brytande vågor och lastfördelning påverkar stabiliteten även för en liten segelbåt.

( Läs Anders Erikssons kommentar om rapporten nedanför artikeln. )

Robin Knox-Johnston firas i dagarna för sin historiska bedrift att vara först jorden runt nonstop på egen hand. På måndagen var det exakt 50 år sedan Robin Knox-Johnston slöt cirkeln för sin jordenruntsegling non-stop den 22 april, 1969, då han seglade i mål i Falmouth i sydvästra England. Robin Knox-Johnston själv är med på veckans festligheter, men utöver firandet publicerar han också sina slutsatser om de många haverier som inträffat med soloseglare på långfärd under det senaste året.

Anledningen till att fler än någonsin antagit utmaningen att runda jorden nonstop solo senaste året är just 50-årsjubileumet. Utöver tävlingen Golden Globe Race 2018, GGR 2018, och arrangemanget Longue Route har flera enskilda seglare, som exempelvis svenskarna Kjell Litwin och Carl Rosell, gett sig iväg.

Robin Knox-Johnston som alltså var allra först och blev adlad på kuppen, har fortsatt sitt engagemang för segling och ökad säkerhet till sjöss. Bland annat har han varit med och grundat amatörhavskappseglingen Clipper Round the World Race och han seglade själv solo ett varv nonstop igen så sent som 2007. Han har för vana att dela sina erfarenheter från haverier som han själv haft erfarenhet av eller som inträffat i samband med arrangemang som han är delaktig i. Rapporten om haverierna och nedslagningarna i GGR bygger på erfarenheter från 14 båtar varav de flesta i det senaste racet. Av de sjutton båtar som startade inom ramen för Golden Globe Race har endast fyra tagit sig i mål och finländske Tapio Lehtinen tar sig sannolikt till målet i franska Sable d’Olonne.
– Just erfarenheterna från Golden Globe Race är särskilt värdefulla för vanliga seglare, eftersom alla inblandade båtar är standardbåtar upp till 36 fot, säger Robin Knox-Johnston om rapporten.

Knox-Johnston inleder sin rapport med att konstatera att segelbåtar beter sig på mycket olika sätt i extrema omständigheter beroende på hur de är konstruerade, men även att ”båtar som är tillverkade i samma plugg kan ha olika karaktär beroende på hur vikten ombord är fördelad”. Det är alltså inte självklart att dra generella slutsatser, eller ens specifika, från en enskild händelse till sjöss. Men av de 14 båtar som slagits ner och som Knox-Johnston analyserat var det bara två, Gregor McGuckin och Uku Randmaa, som hade någon form av släpande bromsanordning, drivankare eller linor. Samtliga båtar hade hamnat tvärs brytande vågor på grund av att båten sökt det läget eller hamnat tvärs när man broachat eller kastats nerför en brytande våg.

De båtar som använt någon form av släpande broms i aktern har däremot klarat sig utan större skador än att det förstås varit väldigt obekvämt ombord. Att dreja bi, det vill säga korsa seglen och, förenklat, låta båten segla fram och tillbaka tvärs vinden, har ökat risken för att slås ned. De flesta båtar klarar stora vågor så länge ytvattnet inte rör sig snabbt, men krafterna i en brytande stor våg kan bli farlig när man ligger tvärs.

Minst en av haverierna, Susie Goodalls, där ett drivankare gått sönder innan nedslag, kunde eventuellt ha undvikits om en liten segelyta använts för att dels skapa ett visst ihållande drag med mindre ryck, dels skapa förutsättningar för styrfart och kurs med vågor och vind.

Knox-Johnston påminner också om att knopar och reparbeten som splitsar kan reducera hållfastheten betydligt för linor.

En annan slutsats är att linor som släpar efter med ena änden fri utgör ett betydligt mindre effektivt drivankare än om man lägger ut linan i en bukt akter om båten med ändarna ombord. Oavsett vilket drivankare som används måste fästet i båten klara de mycket starka krafter som kan uppstå vid ryck efter inbromsning.

De båtar som ingår i Knox-Johnstons rapport:

* Robin Knox-Johnston. Eric 32, Suhaili (1968/9 Golden Globe Race)

* Shane Freeman. Tradewind 35, Mushka.

* Are Wiig. OE32, Olleanna. Testade men övergav användande av släpande linor. Drejade bi under lagning av vindroder och slogs ner med förlorad mast som följd. Avbröt och tog sig till hamn med nödrigg och motor.

* Gregor McGuckin. Biscay 36, Hanley Energy Endurance. Har testat både släplinor och drogue. Slogs ner flera gånger.

* Abhilash Tomy. Eric 32,Thuriya.

* Marc Slats. Rustler 36, Ohpen Maverick

* Loïc Lepage. Nicholson 32, Laaland

* Jean-Luc Van Den Heede. Rustler 36, Matmut

* Susie Goodall. Rustler 36, DHL Starlight

* Istvan Kopar. Tradewind 35, Puffin

* Tapio Lehtinen. Gaia 36, Asteria

* Bernard Moitessier. Joshua, 39 foot steel ketch (1968/9 Golden Globe Race)

* Shane Freeman. Tradewind 35, Mushka.

* Peter Shaw. Rustler 36 (2004)

Anders Eriksson som just nu seglar sin OR 40, Malala, i norra Atlanten och är på god väg att runda jorden nonstop kommenterar Robin Knox-Johnstons rapport här.

Har du erfarenhet av att segla i hårt väder och lärdomar att dela med dig av? Mejla redaktion@pakryss.se!

LÄS MER: Rapporten som pdf [Golden Globe Race hemsida]

LÄS MER: Anders Eriksson om GGR-rapporten: broms ökar säkerheten [ pakryss.se 23 april, 2019 ]

 

Johan Boström
johan@pakryss.se

äventyr, båtkonstruktion, Golden Globe Race, prylar, säkerhet, stormtaktik