Att segla 12-timmars på vintern

Att 24-timmars seglas både på våren och hösten är troligen känt för de flesta. Att det dessutom arrangeras en kortvariant kallad 12-timmars är kanske mindre känt. Syftet är dock detsamma: att segla så lång sträcka som möjligt under den tid seglingen pågår – och hinna till målpunkten tid.

Efter höstens segling vill det gärna infinna sig ett seglingsvakuum – ”det är långt till våren”. För att råda bot på detta har Västkustkretsen sedan drygt fem år arrangerat en vintersegling i form av en 12-timmars som seglas 1:a adventhelgen.

Att segla under vintern är egentligen inget märkvärdigt – i princip är det detsamma som att segla under sommaren – men man måste vara mer uppmärksam på vädret och vara mer noga med att anpassa sig till förutsättningarna. Det är just detta som är en av grundidéerna med 24-timmarsseglingarna; att segla under en given tidsperioden och anpassa sig till förutsättningarna istället för att bara segla i ”goväder” när det passar. Under en vintersegling bör man se till att ha större marginaler och inte pressa varken båt eller besättning både vad avser segelsättning och hur snävt man navigerar kring kobbar och skär. Om man hamnar i sjön är tiden man har på sig för att ta sig upp i båten igen mycket begränsad – det får helt enkelt inte hända!

Klädsel för vintersegling kräver egentligen en egen artikel men kort sammanfattat: många lager, varmt och torrt. Man ska kunna sitta still utan att frysa och dessutom tåla lite fysisk ansträngning, där kläderna medger viss uttorkning då man ovillkorligen kommer att svettas i varje slag – tricket är att jobba så lite som möjligt. Varma handskar och god fotbeklädnad brukar vara det som tar ett par säsonger att prova ut. Ett bra tips är att vittja skidåkargarderoben på såväl kängor, mössor och handskar.

Vad båten anbelangar så kan det bli lite problem med kärvande vinschar och stela skot när temperaturen kryper neråt. Elektroniken, som vi blivit allt mer bortskämda med, fungerar förvånansvärt bra trots minusgrader. Seglingen blir mycket mer komfortabel med en fungerande värmare i båten som kan höja temperaturen ett tiotal grader i ruffen och möjliggöra för en frusen gast att värma upp framför allt händer och fötter. 12 timmar på havet i vinterkyla är annars en utmaning om man missat än så lite i klädseln.

Under de år som vi genomfört vinterseglingen har vädret skiftat mellan alltifrån -5°C och 10-15 m/s till + 5°C i svaga vindar. Detta är som alla förstår helt olika seglingar att genomföra. Därför är det värt att påpeka att det alltid är skepparens ansvar att avgöra om seglingen ska genomföras eller ej och att anpassa sig efter väder, båt och besättning. Därför ser vi aldrig negativt på en DNF- eller DNS-notering i resultatlistan.

Årets segling, lördagen 29 november, samlade hela sju anmälda båtar där fem lyckades komma till start och fullfölja, alla med gemensam målgång på Hälsö. En anmärkningsvärt hög vattentemperatur om 7-8°C och ostliga vindar förebådade en behaglig segling i lugna vatten. Temperaturen under natten sjönk strax under nollan så lite bistert var det trots allt att ta sig ut till starten kl 06:00 vid Hönö i Göteborgs skärgård. Vi var ursprungligen tre i besättningen på båten Stormfågel, en Bavaria 41 H, men där vi glädjande nog hade fått extraförstärkning från en seglingsintresserad herre från Stockholm. Den tidiga starten innebär att det är mycket svart runtomkring, mycket mörkare än det blir på en 24-timmarssegling under både vår och höst.

Vi hade noga följt väderprognoserna under kvällen för att utröna om vinden skulle förändras nästkommande dag från den utlovade ostliga vinden om 8-10 m/s. Som vanligt skilde sig YR, DMI och SMHI något åt. YR förutspådde svaga vindar från sydost framemot kvällen medan de övriga framhärdade med ost och framför allt SMHI ville ha mer vind. Då vi saknar gennaker är det bättre att avsluta med kryss än med läns i svaga vindar resonerade vi.

Således blev det en tur norrut genom ett fridfullt Bohuslän. Efter ett par timmar, då vi passerar Marstrand, börjar det ljusna och vi får lite bättre koll på trimmet av seglen. Att lysa med ficklampa i seglen innebär att man tappar en del av mörkerseende och det blir då ännu mörkare en stund efteråt – ett val som man har att göra: naturupplevelse eller segeltrim. På Marstrandsfjorden möter vi en medtävlande på väg söderut som tydligen har tillgång till en annan väderprognos. Efter detta möte lugnar det ner sig och vi ser inga andra båtar förutom en och annan optimistisk hummerfiskare. Faran är ofta att man inte förväntar sig att möta andra båtar och inte kikar under genuan lika frekvent som man borde – det är lätt att hänföras av stillheten under seglingen. Tyst, inget motorbuller, endast ljud från vind, hav och fåglar. Det ligger relativt mycket ejder i lä av holmarna och ibland lyfter hela gänget då man kommer helt inpå flocken. En vacker syn!

Framåt lunchtid seglar vi i helt lugna vatten upp under Orust norrut i Härmanö ränna. Kocken gör sitt i en varm kabyss och levererar en rykande varm pyttipanna med riktiga tillbehör. Han hävdar bestämt att den är självhackad men vi upptäcker senare att det finns avfall i soppåsen som tyder på annat.

Vid Islandsberg tas beslutet att åter vända stäven söderut och vi har då lite drygt mer än halva tiden kvar av segligsperioden. Det är lite snålt med tid men vindarna verkar stabila så vi tror att vi ska hinna tillbaka. Och se, under eftermiddagen ökar faktiskt vinden till strax över 10 m/s men vrider dessvärre något mot sydost, precis som YR trodde. Vi rullar in litet på storen och seglingen avslutas med kryss i mörker mellan mörka kobbar och skär. Tvärtemot vad man skulle kunna tro är det faktiskt möjligt att segla utanför fyrbelysta farleder även utan plotter. Det finns nästan alltid tillräckligt med ljus, förutom i dimma och regn, för att med hjälp av en god kikare kunna urskilja höjdkonturer och strandlinjer. Det kräver dock att man hela tiden har god avstämnig om var man är då avståndsbedömningen är tveksamt god i mörker. Nu behövde vi inte använda kikartaktiken även om plottern slutade fungera ett tag och krävde s.k. norsk reset för att åter komma på humör. Målgången skedde i avtagande vind där vi till slut endast hade 15 minuter till godo för att undvika straffavdrag på den seglade distansen.

Efter att ha tråcklat oss in till Hälsö hamn välkomnades vi på kajen av gillmästaren som glatt meddelade att grillarna var tända och allt var ordnat. Han hade seglat med en annan båt och av omsorg om oss andra inte utnyttjat tiden till fullo. Dock eftersökte han mer grillkol då det kanske glödde alltför bra – det går åt en hel del kol för att grilla till 30 personer. Tre obrutna påsar med grillbriketter rotades fram ur ett av stuvutrymmena i botten av båten. Märkligt vad mycket grejer man ovetande seglar omkring med! Grillmästaren var nöjd och de sista båtarna anslöt. Med glögg och pepparkakor minglades det lite innan maten serverades. Vi hade i år fått tillgång till Hälsö Fiskhamnsförenings ”Hamnboa” så det var lite fusk så tillvida att vi inte satt ute och åt som vi gjort tidigare år.

I en av årets deltagande båtar fanns, liksom förra året, en scoutbessättning med inte mindre än tio sjöscouter ombord. Dessa utgjorde ett välkommet inslag i seglingen och bidrog till att sänka medelåldern på kalaset högst avsevärt. Vi hoppas få se dem som deltagare i många år framöver, både i ”scoutbåtar” som i år eller i egna båtar. 24-timmarsarrangörer runt hela

svenska kusten välkomnar initiativ som riktar sig till yngre deltagare och kommer gärna ut till scoutkårer och andra föreningar – även ”oldies” – och informerar om seglingarna. Alla är välkomna!

Nu blir det ändå ett uppehåll i 24-timmarsseglingarna fram till vårseglingen som seglas första helgen i juni (på västkusten arrangeras 12-timmars sista helgen i maj). För den som inte kan vänta finns det skrivbords- eller torrsegling i april/maj som ger värdefull träning i 24-timmarstaktik. Välkommen då och till sommarens seglingar!

Mer information om 24-timmars? Gå in på www.24-timmars.nu!

Ulf Palm och Lars Tobin