Räddningsbåten som kom till på en servett

Victoriaklassen blev förebild för snabba och säkra räddningsbåtar över hela världen när den lanserades för tjugo år sedan. Historien bakom båten började på en utelunch i Hunnebostrand.

[ I På Kryss nr 5, 2016, publiceras ett längre reportage om Victoriabåtarna och den frivilliga sjöräddningen i Sverige. I På Kryss nr 3, 2016, presenteras sjöräddningens alla samarbetande organisationer och myndigheter. I På Kryss nr 2, 2016, ger fritidsskepparen Linda Hammarberg och en helikopterbesättning sin syn på vinschning från fritidsbåt till räddningshelikopter. ]

Per-Egon Persson var i Hunnebostrand för att titta på en sextonmeters räddningsbåt som byggdes på det lilla varvet Swede ship composit. Med sig hade han Sjöräddningssällskapets vd Rolf Westerström, medarbetaren Anders Jönsson och båtkonstruktören Rolf Eliasson. När de var klara rundade de fyra herrarna av med en lunch på hamnkrogen Bella Gästis. Året var 1995.
– Vi satt på uteserveringen och pratade om att vi skulle behöva en ny båt i tolvmetersklassen, berättar Per-Egon som än idag ansvarar för Sjöräddningssällskapets flotta.
– Vi ville ha en snabb och självrätande båt som kunde gå i hög sjö och var lätt att manövrera. Rolf Eliasson fick tag på en servett och började skissa medan vi andra förklarade hur vi tänkte, berättar Per-Egon.
Servetten slank ner i Rolfs ficka, och några veckor senare skickade han en första ritning. Sjöräddningssällskapet tyckte om vad de såg, och började jaga sponsorer. Året därpå var prototypen klar. Den nya räddningsbåten döptes till Victoria, av självaste drottning Silvia. Vad ingen visste då var att den skulle ge namn till en hel båtklass.
– Första sommaren körde vi runt hela kusten för att visa upp båten ute på stationerna, så de frivilliga sjöräddarna skulle få testa henne och komma med förbättringsförslag. Sedan korrigerade Rolf Eliasson ritningarna och vi byggde tre båtar till.
Det har nu gått tjugo år, och Victoria-klassen har byggts i 36 exemplar. De tre senaste blev klara så sent som för några månader sedan. Två är idag stationerade på Samos i Grekland, en på Färöarna och en i åländska skärgården.  Victoria-klassen har blivit en förebild och inspirationskälla för räddningsbåtar över hela världen.
– Tidigare var stora räddningsbåtar alltid långsamma och svårmanövrerade. Vi visade att det inte behövde vara så, berättar Per-Egon.
Men mycket har hänt sedan den där första båten byggdes. Styrhytten sänktes och skrovsidorna rätades upp redan efter första båten. Sedan tog man bort rutramarna.
– De var helt onödiga. Idag limmar vi rutorna direkt i styrhytten, det ger större fönster, säger Per-Egon.
Det visade sig också ganska snart att det var svårt att ta upp nödställda ur vattnet, men det fick också sin lösning. Per-Egon visar genom att lyfta på en lucka i aktern och fälla ner en plattform i vattnet.
Ibland har det handlat om små men betydelsefulla förbättringar, som att säkringarna föll ner varje gång båten slog i sjön. Det löste man genom att sätta dem vertikalt istället.
– Vi har hela tiden provat oss fram, och testat nya material och lösningar, berättar Per-Egon. Men när han föreslog att man skulle byta ut ratten mot en joystick blev motståndet stort.

– Ratten skymde instrumenteringen, och en joystick har en helt annan direktverkan. Men ingen var intresserad, de ville behålla ratten. Jag fick ta med joysticken ut till stationen på Käringön och låta dem prova. Per-Egon visar hur han monterade den provisoriskt med en petflaska och lite silvertejp på armstödet. Han fick lova att om besättningen inte gillade den vid slutet av dagen skulle han ta med sig den därifrån. Joysticken blev kvar, och finns nu som fast installation på alla båtar i Victoria-klassen.

Fendern som går runt hela båten var också Per-Egons förslag.
– Rolf hade ritat in D-fendrar längs skrovsidorna. Men jag ville ha en fast fender runt hela båten, för att skona både den egna och andras skrovsidor, berättar han. Men den typen av relingsfender fanns inte att få tag på. Per-Egon hittade en dansk firma som var beredd att hjälpa honom. De fick experimentera en hel del, och räta upp översta delen av skrovsidorna för att fendern skulle sitta kvar. Men sedan blev det bra.
Även det halkfria däcket är en innovation av fendertillverkaren, det är tillverkat av malda bildäck medan själva fendern består av tätskum som är täckt av polyuretan.
– Den här typen av fender är standard på många bruksbåtar idag. Men vi var först, säger Per-Egon stolt. Fendern ger även extra flytkraft.
– Båten är fantastiskt stabil. Innan vi skulle skicka ner båtarna till Medelhavet placerade vi 30 personer på ena sidan av båten för att se hur den skulle bete sig.
Men Per-Egon och hans kolleger hade inte behövt oroa sig. Vid en räddning utanför Samos tog de ombord 87 nödställda, det var inga problem.
Att båten är självrätande är däremot inget man har haft glädje av i praktiken så här långt, men Per-Egon menar att det är en viktig egenskap för att man ska kunna använda båten på andra mer exponerade vatten. Han tror också att vetskapen om att båten är självrätande kan bidra till att besättningen känner sig tryggare när de går ut i dåligt väder. Per-Egon berättar att de har provat att dra omkull båten med en kran, för att se om den faktiskt skulle räta på sig. Det gjorde den.

Efter sjutton tillverkade båtar förlängdes skrovet för att få plats med större motorer, och de tidiga Victoria-båtarna förlängs och uppgraderas nu efterhand för att i så hög grad som möjligt motsvara de nytillverkade. Just nu är det Rescue Fårösunds tur att få sig en ordentlig genomgång på varvet i Hunnebostrand. Hon byggdes redan 1999, som sjätte båt i Victoria-klassen
– Alla delar går inte att få tag på längre. Igår skrev jag på kontrakt för att bygga den 37:e båten, säger Per-Egon och visar den tomma formen som står i ett hörn av varvsbyggnaden. Han berättar att båten ska stå klar om tio månader, men det blir kanske den sista eftersom man inte får tag på fler backslag. Tillverkarens nya modell väger för mycket.
– Vi har tankar på att bygga en lite större version av Victoria-klassen, och hoppas att Transportstyrelsen förslag om att förenkla regelverket för båtar upp till femton meter ska gå igenom. Idag går gränsen vid tjugo bruttoton eller cirka tolv meter, berättar Per-Egon. Beslutet fattas troligtvis i höst, och de nya reglerna kommer i så fall att börja gälla från och med nästa år.
Per-Egon avslöjar också att Sjöräddningssällskapet har planer på att ta fram en lättare och miljövänligare räddningsbåt som drivs av bränsleceller. Tanken är att den ska användas på insjöar och kunna göra tjugo knop i tjugo sjömil.

Än finns inga ritningar på de nya räddningsbåtarna, men några fler skisser på Bella Gästis lär det inte bli. Hamnkrogen står visserligen kvar, och serverar lika goda laxburgare nu som då. Men de har bytt färg på servetterna. Inte ens Rolf Eliasson kan rita båtar på svarta pappersdukar.

VIDEO: Presentation av Victoriaklassen med test av självrätningsegenskaperna:

Linda Hammarberg
redaktion@pakryss.se

[ I På Kryss nr 5, 2016, publiceras ett längre reportage om Victoriabåtarna och den frivilliga sjöräddningen i Sverige. I På Kryss nr 3, 2016, presenteras sjöräddningens alla samarbetande organisationer och myndigheter. I På Kryss nr 2, 2016, ger fritidsskepparen Linda Hammarberg och en helikopterbesättning sin syn på vinschning från fritidsbåt till räddningshelikopter. ]

motorbåt, säkerhet, sjöräddning, Sjöräddningssällskapet, ssrs