Helikopterräddning fördröjd på grund av personalbrist

Ingen av de två närmaste räddningshelikoptrarna kunde på torsdagen rycka ut till en nödställd fritidsskeppare i Östersjön. Istället skickades den tredje närmaste som var framme två timmar efter larmet.

En fritidsskeppare på väg från Färö till Stockholm med sin motorbåt larmade sjöräddningen med ett mayday-anrop via vhf vid 17-tiden på torsdagen. Han var på väg från Fårö mot Stockholm och kände sig omtöcknad efter att ha varit inne i sin ombyggda fiskebåt med diesel-inombordare. Mannen uppgav att han befann sig mellan Fårösund och fyren Gustaf Dahlén och att han andats in avgaser och kunde vara kolmonoxidförgiftad. Vhf-samtalet med sjöräddningscentralen, JRCC, i Göteborg avbröts eftersom mannen slutade svara på anrop.
JRCC larmade flyg och fyra fartyg till den nödställde. Det 55 meter långa sjömätningsfartyget Baltica låg utanför Landsort och befann sig närmast den olycksdrabbade. Kustbevakningens tjugometers KBV 311 befann sig i Stockholms skärgård och lotsbåten Pilot 749 var väntande vid bryggan i Landsort. SSRS:s räddningsbåt Marc Wallenberg var den närmaste SSRS-båten och ryckte ut från Nynäshamn. Baltica rapporterade att det blåste kuling upp till 16 meter per sekund nordligt utanför Landsort.

JRCC:s räddningsledare beslutade att skicka en räddningshelikopter, men eftersom helikoptern i Visby inte var i tjänst kontaktades det närmaste alternativet: stationen i Norrtälje. Befälhavaren för helikoptern i Norrtälje bedömde att besättningen och helikoptern inte kunde utföra räddningsuppdraget eftersom det var för riskfyllt, bland annat på grund av vädersituationen. Istället tillfrågades stationen i Ronneby som åtog sig uppdraget. Klockan var då 17.20 och det hade gått drygt en kvart efter larmet från den nödställde. Avståndet till Ronneby var cirka 32 landmil från den nödställde, vilket är drygt dubbelt så långt från Norrtälje och mer än tre gånger längre än från Visbystationen.

Nära trekvart efter larmet från fritidsskepparen, klockan 17.48, hittade kustbevakningens flyg fritidsbåten cirka 25 sjömil väster om Gotska Sandön och 30 sjömil sydost om Landsort. Med mörkerseende kamera såg flygbesättningen att en person befann sig liggande på akterdäcket med öppen dörr in till styrhytten.

Under tiden som kustbevakningsflyget observerar motorbåten har JRCC då och då vhf-kontakt med mannen som låter medtagen.

Strax efter klockan 19 anlände lotsbåten från Landsort och strax därefter räddningshelikoptern. Det blåste enligt helikopterbesättningen 14-19 meter per sekund och våghöjden var cirka 2,5 meter. En halvtimme efter sin ankomst hade räddningshelikopterns ytbärgare tagit sig ombord på motorbåten och hämtat den nödställde upp till helikoptern. Mannen fördes till Visby sjukhus.

Vid halvniotiden var både SSRS-båten från Nynäshamn och kustbevakningens båt på plats och försökte bogsera båten, men sjön var grov och man gjorde bedömningen att det inte skulle gå att bogsera båten till hamn. Strax efter att kustbevakningens 311 anlände avbröts räddningsinsatsen. En navigationsvarning utfärdades för den drivande båten.

Dagen därpå, på fredagen, tillfrågades SSRS-stationen i Fårösund via Skärgårdsassistans om att åta sig uppdraget att bogsera båten till hamn.

Att helikoptern i Visby inte var i tjänst berodde på att Sjöfartsverket och personalen inte har kommit överens om ett nytt arbetstidsavtal för besättningen. Det gällande arbetstidsavtalet, som gäller till december, sades upp från Sjöfartsverkets sida i maj och förhandlingar pågår.
– Vi har inte kunnat fylla alla fem stationer med besättningar och Visbystationens helikopter var planerad ur tjänst till och med tisdagen den 7:e november, säger Sjöfartsverkets presstalesperson Daniel Lindblad.

Visbyhelikoptern har vid tidigare tillfällen sedan juni i år varit ur tjänst med följden att avståndet till nödställda i närheten av Gotland har varit längre än från stationen vid Visby.

Varför skickades Ronnebyhelikoptern trots att det blåste nordligt och var hälften så långt till Norrtälje?
– Det är befälhavaren som avgör om helikoptern kan gå ut. Den bedömningen görs alltid just i det ögonblicket med hänsyn till insatsen framåt i tiden, säger Daniel Lindblad.

Varför gjorde befälhavaren i Norrtälje en annan bedömning än kollegan i Ronneby?
– Den information som jag har är att det framförallt var väderläget som spelade in. Och att det inte i första hand var vädret i Norrtälje som hade betydelse.

Vilka synpunkter har Sjöfartsverket om den här insatsen med tanke på att de två närmaste helikoptrarna inte kunde användas?
– Hur lång tid det hade tagit och hur det hade gått med en annan helikopter vet vi inte. Med tanke på uppdraget att lokalisera och rädda en nödställd på den platsen under rådande väder den här tiden på året så var det en acceptabel insats, anser jag, säger Daniel Lindbland och lägger till:
– Mannen var väldigt, väldigt tacksam. Från hans perspektiv var det väldigt lyckat.

Johan Boström
johan@pakryss.se

Östersjön, säkerhet, sjöräddning, Sjöräddningssällskapet