Bokrecension: Nyhavn

Kryssarklubbsmedlemmen Anders Berg i Figeholm tipsar om en bok om Nyhavn i Köpenhamn, i samband med den stora Köpenhamnsartikeln i På Kryss nummer 6-2011.

I min hemort Figeholm, en liten plats vid Östersjöns kust trehundra kilometer söder om Stockholm med stolta traditioner från segelfartygstiden, berättas fortfarande följande historia om Nyhavn. Den storvuxne och respektingivande djupvattensjömannen Wilhelm Fallenius hade seglat i internationell långfart under många år i olika segelfartyg, bland annat i den stora tremastbarken KILLORAN, och således inte varit i sina nordliga hemmavatten på länge.  Så hände det sig att hans skuta blev destinerad till Köpenhamn. Väl i land går Wilhelm till den mest kända krogen i Nyhavn. Där upptäcker han genast en grupp sjömän från barndomens hemmahamn vid ett bord. Svältfödd på nyheter från hemmet rusar Wilhelm fram, sätter sin breda sjömanskniv med all kraft i dörrens trävirke, sliter upp dörren och vänder sig till övriga kroggäster. Han skriker med sin mäktiga basröst: ”Här skall talas allvar. Alla utom figeholmare ut!”

Denna lilla historia från en av Skandinaviens otaliga små hamnar visar på Nyhavns själklara roll som centrum för världshavens sjöfolk under seglatser i skandinaviska vatten. Nyhavn har under flera århundraden varit ett begrepp bland sjöfolk, en internationell mötesplats, en port in till Östersjöns alla hamnar för somliga, en öppning ut till världshaven för andra.

Om denna lilla världsmetropol berättar träskeppsentusiasten, arkitekten, konstnären och kulturpersonligheten Arne Gotved i sin senaste bok NYHAVN og traeskibene, utgiven på Weilbachs förlag 2011. I den utsökt vackra boken, generöst försedd med förföriskt lockande färgfoton i stort format och med engelsk parallelltext av Jörgen Josephsen, ger oss författaren en mångsidig bild av Nyhavn som hamn, stadsmiljö och kulturhistoriskt centrum.  Den historiska delen omfattar tiden från hamnkanalens tillkomst som sjötransportled fram till Kongens Nytorv år 1673 till det faktum att man väljer den plats där kanalen möter torget till grund för minnesmärket över alla de danska sjömän som miste livet under andra världskriget: Mindeankaret.

Femtio- och sextiotalet innebar en period av förfall. Efterkrigstidens sjöfart krävde större fartyg och djupare hamnar. Men från och med 1976 återfår kanalen sin karaktär av livfull hamn för danska småskutor. Traeskibssammenslutningen har bildats och föreningen lyckas utverka att kanalens ”solsida” blir förtöjningsplats och hemmahamn för en representativ del av Danmarks seglande kulturarv. Kanalens andra sida öppnas för Nationalmuseets fartyg. Det är nu Nyhavn får den karaktär och det utseende som vi alla känner igen från tusentals postkort, turistbroschyrer, affischer och plakat. Varumärket Nyhavn med fartyg, vatten, välrestaurerade hus, kajer och byggnader kan inte övervärderas. För miljoner turister från jordens alla hörn är miljön och atmosfären i Nyhavn ett koncentrat av det Danmark vi alla älskar att besöka. Nyhavn utsågs också till ”En av hundra platser att minnas innan de försvinner” under en utställning på temat Climate Change med befarad höjning av världshavens yta.

Bokens andra halva ägnas åt utförliga monografier över Nyhavns tjugofyra fartyg. De föredömligt instruktiva presentationerna kompletteras med praktfulla bilder på de enastående väl restaurerade och underhållna fartygen. Man har svårt att tro att genomsnittsåldern på Nyhavnsflottan är över nittio år.

Men denna vackra presentbok rymmer även en annan sida. Den kan också läsas som en stridsskrift. Idyllen är hotad! Danmarks mest kända och avbildade museums- och veteranbåtshamn håller på att ödeläggas av den allt intensivare turist- och sightseeingbåttrafiken i kanalen. Från att ha varit ett av de många besöksmålen för de i början små turistbåtarna med kort seglationssäsong har kanalen nu blivit den centrala hamnen för allt större och allt flera sightseeingpråmar med terminaler, biljettkontor och ständigt ökade krav på utrymme och med hela året som seglationsperiod.  Författaren avslöjar att bakom den gemytliga hamnfasaden döljer sig en ständig kamp om museihamnens existensberättigande en kamp mellan kultur contra turistkommers, mellan kvalitet contra ytlighet. Man kan som läsare inte låta bli att förundra sig över att det skall vara så omöjligt att lösa dessa motsättningar med hjälp av det ärliga och hederliga intellektuella samtalet. Man kan ju inte både äta upp kakan och ha den kvar. Ingen har lyckats bli rik genom att sälja ut sitt matsilver. De kommersiella intressenternas hållning är förklarlig – men kortsiktig. Deras agerande måste ses som ett faktum i spelet. Men politikerna och de centralt placerade tjänstemännen, de som har ansvaret för hela Köpenhamn och därmed en väsentlig del av det nationella kulturarvet, varför kan de inte nås av sakliga argument och folkligt engagemang? Det borde vara orimligt att behöva lägga så mycket energi, tid och kreativitet på en så självklar och överordnad sak som Nyhavns omistliga kulturhistoriska värde.

Bokens många olika funktioner som stadshistorisk krönika, fartygsdokumentation och argumenterande stridsskrift hålls samman tack vare det enkla, klara och uttrycksfulla språket.  Den naturliga och informativa samt väl kontrollerade stilen löper från förordet genom hela boken ända till sista sidan, vilket gör läsningen även för an svensk till en ren njutning, som man inte vill att den tar slut.

Arne Gotved, NYHAVN og traeskibene.
Förlag: Weilbach 2011
Pris: 279 danska kronor (webbutik på förlaget) ca 144 sidor, rikt illustrerad
Engelsk parallelltext av Jörgen Josephsen.

/Anders Berg

bok