Nyheter
Dyrt med övergivna ”spökbåtar”
Båtar med okända ägare som ligger för ankar runt om i svenska hamnar har blivit ett allt större problem.
Enligt Rikard Andersson, hamnchef i Nynäshamns kommun, är fenomenet med övergivna båtar problematiskt ur estetiska och miljömässiga perspektiv. Det märks inte minst för hamnpersonalen vid Nynäshamns gästhamn som då och då är tvungna att gå in och länsa för att hålla båtar flytande.
– Att först bärga, sedan sanera, och till sist skrota båten kan kosta flera hundratusen kronor. Det är svårt att veta vems de kvarlämnade båtarna är eftersom det inte finns något båtregister. Om ägaren inte ger sig till känna är det kommunen som får stå för notan, säger han till Aftonbladet.
Nynäshamns kommun jobbar med frågan tillsammans med polisen och andra myndigheter. – Det har fungerat jättebra, säger Rikard Andersson som inte tror att det är ”pandemibåtarna” som överges, utan att det rör sig om äldre båtar. Att båt- och seglarintresset finns kvar märks tvärtom på att hamnens rekord för båtnätter ser ut att slås i år. Enligt Aftonbladets analys tyder också utvecklingen på att konsumenterna fortfarande är beredda att lägga stora pengar på båten även om ränteläget bidrar med en viss osäkerheten.
![](https://pakryss.se/wp-content/uploads/SXK-Logga_vit.png")
Här i Ålands skärgård känner jag inte till ett enda fall med ”båtspöken”. Vi har sedan många år ett välfungerande båtregister. Har aldrig varit aktuellt vad jag vet med beskattning av fritidsbåtar. Vi betalar skatt på de pengar som vi köpt båtarna för. Arvsskatt har vi ännu, men det diskuteras om den ska bort p g a att det nu är dubbel beskattning av samma pengar. Jag skäms dock för båtar som kommer från Sverige till Åland. Ibland saknar de uppgift både om namn och hemmahamn. Dessutom följs inte alltid våra regler för flaggning med nationsflagga, vilket vi anser viktigt. T ex när sjöbevakning och sjöräddning skall anropa lyckas det bättre om man vet att anropa på rätt språk. För myndigheterna svårt att spåra stulna svenska båtar. Att söka blott efter ett ganska intetsägande foto är inte lätt och effektivt. Vänligen & välkomna till Åland! Ralf Johansson, kryssarklubbens ombud på Åland.
Hej
Jag har varit med om ett antal sådan ärenden som tjänsteman i en kustkommun. I samtliga de fallen var det kustbevakning som fått larm om drivande båt som de ryckt ut för att säkra så de inte utgör hinder eller fara för sjöfarten. Kustbevakning har då lämnat båten på en plats där den inte utgör en risk och sedan blir det fastighetsägaren huvudvärk vad som ska ske i nästa steg. Jag har också tolkat det som att det är brister i regelverket men att det uppstått en slags praxis myndigheter i mellan. I de fall jag varit med har notan landat hos kommunen och kostnaden för bärgning och skrotning varit mellan 50.000- 100 000 kr / båt.
Problemet är rättsligt mycket komplext och har varit så i alla tider. Lagen om Sjöfynd är från 1918 och har inte anpassats till dagens förhållanden (senast ändrad 1984). Redan som ung jurist i Göteborgs Hamn för snart 55 år sedan mötte jag problemen med sjunkna eller övergivna fartyg vid Gullbergskajen, då populärt kallad ”de döda skeppens kaj”.
Artikeln talar om ”ankrade” båtar men jag antar att det är normalt förtöjda båtar i hamnar det är fråga om. Lagen om hittegods är inte tillämplig, för en förtöjd båt, eller ankrad för den delen, är inget borttappad som man ”hittar”. Lagen om sjöfynd då? Ja, där är utgångspunkten att båten är ”övergiven” så att det närmast är läge för den som påträffar båten att bärga den. Men en hyfsat säkert förtöjd båt utan känd ägare, betyder inte att den rättsligt sett nödvändigtvis skall anses som övergiven. Frågan ställs i allmänhet på sin spets när en hamn anmäler en sådan båt till polis eller tullen; risken för ett Moment 22 är uppenbar.
Lagstiftningen har inte hängt med och skapat verktyg för hamnägare att hantera detta problem, trots att det påpekats i flera sammanhang under många år. Ett identifikationssystem skulle förvisso vara till stor hjälp, då vetskap om ägaren av båten skulle möjliggöra s k särskild handräckning med hjälp av Kronofogden, eftersom otillåten förtöjning utgör egenmäktigt förfarande.
När båtregistret infördes på 1970-talet med Sjöfartsverket som administratör, gick debattens vågor höga. Alla fruktade att den dåvarande regeringen, som tyngde oss med allehanda skatter, skulle införa ytterligare en. Idag tror jag att vi med den insikt gångna regeringar haft om nettovärdet av skatter på bl a arv, gåva och förmögenhet, inte skulle våga ge sig på att beskatta båtlivet. Kanske aktuellt att väcka frågan om båtregistrering som finns i de flesta andra europeiska länder, inte nödvändigtvis genom staten utan kanske försäkringsbolagen?
Det är väl hamnarnas numera hutlösa avgifter som därtill höjs med 20 % varje år som är en del av problemet.
Inför registrering av båtar, låt transportstyrelsen sköta det.
Tyvärr smiter många båtar från hamnavgifter och på det sättet kommer man åt ”felparkeringar”
Ulf