Läsvärt
En palett av upplevelser
I sin bok ”Så länge skutan kan gå” berättar kryssarklubbsmedlemmen Clas Murvall om sina över 70 000 sjömil fyllda av upplevelser och spännande, ibland dramatiska, möten med människor, djur och natur.
Hur började du segla?
– Strax innan jag skulle rycka in i lumpen 1969 hade min pappa rekommenderat en bok, Fjäderseglatsen av Sigfrid Siwertz, som jag fastnade för. Jag övertygade några kompisar om att vi skulle hyra en Folkbåt. Ingen av oss kunde segla för fem öre. När vi kom uppemot Dalarö seglade vi in mot ångbåtsbryggan och jag tror att båten blev ungefär en decimeter kortare efter den krocken. Men det gav mersmak helt klart. Trots alla våndor och klantigheter tyckte jag att det här är ju någonting extra. Och sen var jag fast.
Hur skulle du beskriva boken?
– Det är en känslobok, ett försök att med ord, text och emellanåt lite lånad lyrik skapa ett slags målning med många olika färger på paletten som tillsammans förhoppningsvis kan ge läsaren en känsla för alla de möjliga och underbara upplevelser kopplade till havet man kan få med en segelbåt.
Vad vill du att läsarna ska ta med sig?
– Jag hoppas kunna locka en och annan kryssarklubbare till framför allt Skottland och Nordnorge. Att de ska tycka att det där låter ju faktiskt både görbart, trevligt och roligt.
Vad är det som lockar dig med segling?
– Skärgårdssegling och segling längs svenska kuster gör inte att man kommer i kontakt med människor, särskilt inte de som är lite speciella och avvikande. Det gör man däremot i andra seglingsvatten. Då pratar jag främst om Shetlandsöarna och Inre och Yttre Hebriderna i Skottland. Det är där man hittar det jag håller som underbart med segling. Utöver möten med människor möts man av en överväldigande natur och ett fantastiskt djurliv. Resan dit klarar man även om man inte är oceanseglare och sedan har man hela härligheten.
Är det något minne som har etsat sig fast speciellt?
– Jag har till exempel med ett kapitel om Smögen där vi gjorde bort oss totalt. Vi skulle göra en jättefin seglingsuppvisning i hur riktigt sjömanskap ser ut, men gjorde precis tvärtom. De applåderade på bryggorna när vi gav oss därifrån.
Vilka är dina tre favoritställen?
– Fair Isle mellan Shetland och Orkney är en otrolig upplevelse liksom Vågöja i Nordnorge och Barra, som ligger längst söderut i Yttre Hebriderna.
Vill du köpa boken ”Så länge skutan kan gå”? Mejla cmurvall@gmail.com