På kryss med Fingal – Dag 1 (hej från ungdomarna)

Vi kom hit igår. Ingen av oss hade varit ombord på Fingal fram till dess och ändå står vi här och ska masta på henne med vajrar slängandes överallt och kommandon och rop från alla håll.

”Den kommer inte över. Vi får ta ner den igen.”

”Men vi kan ju höja upp mastkranen!”

Inom loppet av 10 sekunder hann många tankar gå igenom mitt huvud. Att behöva ta ner masten igen kändes som en väldigt jobbig uppgift i och med all planering och det jobbet som lades ner för att faktiskt få den upphissad i mastkranen. Alla var helt tysta efter Mickes uttalande tills Emelie bröt tystnaden och kom med den självklara lösningen att bara hissa upp mastkranen. Vi blev alla väldigt lättade och en nästan fnittrig stämning uppstod. Eter lite meckande lyckades vi få masten på plats.

Vid den tiden hade vi jobbat utan paus i tre timmar med att rigga Fingal. Alltså nästan en hel sjövakt på fyra timmar. Vantskruvar skulle förberedas, bänslar skulle bänslas om, klo- och pikfall skulle kontrolleras att de inte låg virade och alla schacklar som dyker upp var man än kollar skulle sättas fast ordentligt. Allt det här innan masten kom upp. Från att ha varit den lilla jolle-liknande båten som jag till min förvåning möttes av när jag kom hit igår till att bli en ståtlig segelskuta som till och med charmar fiskegubbarna i hamnen var en otrolig förvandling och hon kändes redan mycket större.

När masten var på och alla vantskruvar åtskruvade och det blev dags för middag så kände vi att det nog är bra om vi försöker laga något. Det har under dagen känts otroligt långt bort att vi faktiskt ska stå och laga mat i den här båten. Gårdagens middag blev bröd med smör, nudlar och apelsinjuice så vår pasta med skinksås till dagens middag kändes oerhört lyxig. Att vi dessutom fick sitta ute i kvällssolen och äta var en bonus. Trots att det inte var världens raketforskning att tända ett spritkök så följde de obligatoriska nudelpåsarna med från affären och i dagsläget känns det som att de kommer att behövas. Nudelpåsarna känns som gjorda för seglare som vi, som inte har orken att göra gourmetmiddagar och tycker att nudelpåsen fyller sin funktion bra med vatten och en kryddpåse. Kostcirkeln följs nästan och alla är glada och mätta.

Det märks att dagen har varit full av intryck och jobb och jag sitter just nu i min koj och lyssnar på medan de andra sover. Nu ska även jag krypa ner i min sovsäck med min mössa på huvudet och sovsäcken hårt virad omkring mig. Imorgon smäller det! Då ska seglen på och vi ska ut och segla! God natt från en väldigt solkysst seglare

Hanna

Fingal