På Kryss med Fingal – Dag 20

Herregud får en hel människa plats därinne?!

Idag seglade vi ifrån Klintermåla klockan 8 (ungefär, det var målet i alla fall, vi gick upp klockan 7) med kursen satt på Solbergs Udde, Västervik. Vi hade bestämt möte med ensamseglaren, båtbyggaren, författaren, uppfinnaren, och inte minst långfärdsseglaren Sven Yrvind. Hanna var väldigt nervös. Hon kunde knappt forma orden ordentligt när vi ringde upp honom igår kväll.

Det blåste motvind men inte mycket så vi kryssade men det gick inte särskilt fort. Micke följde efter oss med Skärgårdströvaren en bit och körde cirklar omkring oss och filmade en massa medan vi slog. Solen sken och det var precis lagom varmt. Tyvärr så hade vi ju en tid att passa så vi var tvungna att sätta på vår elmotor för en liten extra knuff. Den är ju så tyst så båtarna vi åkte förbi undrade nog vad det var för byvind som vi hade hittat för vi seglade ju så fort.

Framme vid Västervik stod Yrvind och väntade och hade redan hittat en bra plats för oss att ligga på. Sedan fick vi skjuts till hans båtbyggeri. Båten ser hittills ut ungefär som en 3 meter lång, halv köttbulle i plast, inte mycket plats för en som snurrar runt mycket när hon sover…

Yrvind själv är olik någon jag träffat förut i hela mitt liv. Han går upp med solen varje dag, äter samma frukost, lunch men ingen middag, tar cykeln till båtebyggeriet och avslutar dagen med att ligga och läsa varje dag. Yrvind har det största personliga biblioteket jag någonsin sett. Han har så mycket böcker så de får inte ens plats i hans lägenhet utan mer än hälften står i ett tiotal hyllor i båtbyggeriet. Det är mest facklitteratur och handböcker, inte bara på svenska men tyska, franska och engelska också. Yrvind har minst sagt levt ett mycket speciellt liv och mycket om det går att läsa i några av hans böcker, han håller också på att skriva en bok som verkar bli lite mer av en biografi än de tidigare, men mer än så kan han inte säga för det är en hemlis.

Som adjö lämnar han oss med orden: ”Lev livet ni vill leva nu, vänta inte! Vad som helst kan hända och då sitter man där och ser tillbaka och ångrar att man inte gjorde det man ville.”

Passande budord för Fingals Ungdomsreportrar tycker jag. Vidare mot nya äventyr!

Godnatt!

Emelie