På Kryss med Fingal – Dag 34

Det är måndag idag. Jag är hemma och sover i min egen säng, äter mat ur ett kylskåp, går upp klockan 12 på morgnarna (som aldrig hände på Fingal trots att Micke vill påstå att vi var väldigt långsamma på morgnarna) och har på ett dygn ställt om livet helt och hållet.

Jag hann aldrig blogga under lördagen. Det var synd, för det var en extremt händelserik dag. Det kan hända att den blev händelserik eftersom att den var så otroligt lång. Vi gick upp vid sjutiden på morgonen och började skriva våra texter. Fem artiklar skulle vara klara vid den tiden morgonen efter vilket betydde att vi hade 24 timmar på oss att intervjua, skriva två artiklar och korrekturläsa de övriga tre. Det var knäpptyst i båten och alla tre satt och knäppte energiskt på tangentborden.

Några timmar senare bestämde vi oss för att ta tag i städningen av båten. Vi tog ut allting, dammsög, torkade av alla ytor med rengöringsmedel och ett lager ättika, rensade ut allt som skulle slängas, packade i våra väskor, och fick ligga med huvudet ner i det extremt illaluktande kölsvinet för att torka ur vatten, couscous, nudelrester och salt som råkat hamna där.

Nu var klockan eftermiddag och vi bestämde oss för att ta ett dopp i sjön som ”after work”. Efter ett dopp och en snabbdusch var det åter dags att dyka ner i det oändliga artikelskrivandet. Förutom middagen på restaurangen i Malma Kvarn tog vi inga pauser och vid tre-tiden på natten var det dags att sova. Ögonen höll på att trilla ihop och vi satte larmet på sju morgonen därpå för att skriva klart det sista.

Det kan ha varit den fyra-timmar långa sömnen som gjorde mig extra känslomässig men väl i Stockholm kändes det väldigt svårt att veta att dessa fem veckor var över. Väskan var smockfull med illaluktande kläder och datorn hade oändligt många seglingsfilmer, turistbilder, och andra digitala minnen av vårt liv ombord på Fingal. Jag vill redan segla igen och i vinter ska Micke och Lotta få stå ut med att jag hänger på Fingal och gör iordning henne för nästa sommar. Trots att jag vet att de älskar underhållsarbete.

Tack och hej, leverpastej! Vi hörs i vinter!

Hanna

Fingal