Mitt På Kryss
Framtidens seglare
I senaste numret av PX finns en intressant artikel ”Nästa generation… hur ser de på båtlivet?”. Artikeln åtföljs av intressant statistik om det nuvarande båtlivet. Medelåldern är hög och man kan enkelt förutse ett avtagande SXK:are. Man besvarar frågan indirekt genom att presentera ett antal aktiva ungdomar.
Om man vill rekrytera nya grupper till seglingen måste man ställa frågan hur omgivningen ser på oss. Ett sätt är att titta på annonser; De tar stor plats i media och är skickligt komponerade. En genomgång av PX visar att den minsta båt som annonseras ut är 31 fot medan flertalet är långt större med prislappar på många miljoner. Bilderna visar inredningar om inte med kandelabrar så väl med fruktskålar och vinglas på borden och människor klädda i tuffa och enhetliga sjöställ. Man testar nya (stora) båtar och ser omdömen som att en 33 fots båt är en lämplig ”instegsbåt” för den unga familjen. Reportagen handlar färder till Antarktis, runt USA och i Amazona eller om kappsegling med VO60-båtar. Sidorna med prylnytt beskriver grejor som man bara måste ha ombord och som kostar tusenlappar. Budskapet talar sitt tydliga språk; exklusivitet och tjocka plånböcker. Inte att undra på att politiker ser nya skatteobjekt.
Den verklighet som de flesta känner till, lever med och uppskattar är något helt annat. De flesta av våra båtar är både 20 och 30 år gamla om inte äldre och betingar priser på begagnatmarknaden som är en bråkdel av de nya. Utrustningen ombord är resultatet av mångårigt samlande och gnetande. De flesta seglar i urblekta jeans och tröja och seglen har hängt med många år. Sommarens färder sträcker sig till närliggande skärgårdar och natthamnen är en skyddad vik.
Var finns reportagen som beskriver frihetskänslan som infinner sig när man kastar loss, den sociala samvaron på varv och bryggor, naturupplevelser och allt annat som inte har med konsumtion att göra? Var finns beskrivningarna om den ständiga aktivitet som råder ombord; navigation, spaning efter sjömärken, trimning av segel, diskussioner om möjliga natthamnar och inte minst – maten. Eller när man sitter i sittbrunnen på kvällen och tittar på solen när den rullar på horisonten. Det är detta som måste locka fler till båtlivet framför att man ska ta steget över till en grupp av (exklusiva) konsumenter.
Frågan om nästa generation är i högsta grad relevant. Medelåldern bland klubbmedlemmar och seglare är hög och våra båtklubbar tenderar att bli marinor. Men det är dessa som vi behöver kartlägga för att få fler till ett positivt båtliv. De nya båtmänniskorna är de som inte finns representerade i statistiken i artikeln.
![](https://pakryss.se/wp-content/uploads/SXK-Logga_vit.png")
Kommentar till Vindils inlägg om ”nästa generation”;
Fånga Goretexgenerationen!
Signaturen ”Vindil” lyfter fram en viktig målgrupp, de som söker friluftslivet, de som söker skärgårdsseglingen och naturhamnens lockelse och äventyret med de enkla medlen. Utmaningen är att fånga och se denna Gortexgeneration!
För att bidra till att skapa återväxt i SXK såväl som i alla lokala segelsällskap kan tidningar som PX exponera och engagera sig i semestersegling och naturupplevelser i dagens mindre båtar, de som är under 30 fot. Detta för att ge de som är nyfikna på segelbåtslivet förebilder och sk ”triggers”. De som paddlat och tältat i skärgårdarna och som äger fina naturupplevelser nu kanske är mogna att segla, kanske för att man numera har familj och vill fortsätta och utveckla detta liv.
Artiklar och förebilder behövs för att våga detta insteg. Många är vana vid friluftslivet, välklädda i Goretex och har krav på äventyr. Att stolt våga börja segla i en båt under trettio fot ger god sjövana och goda erfarenheter. Detta är en utmaning för SXK och klubbarna.
Med ett ökat naturintresse byggs också ett tydligt alternativ till dyrt seglande och allt mer kostsamma hamnavgifter som motiveras med någons krav på ökat serviceutbud. Kanske att det då i stället behövs fler tillfälliga gästbryggor för några timmars stopp för att kunna handla i den lokala livsmedelsaffären.
Fånga intresset och målgruppen, undvik bara göra oss i båtar under 30 fot till exotiska och pikanta inslag i skärgårdsmiljön.
Jim Sandkvist
Mallemuk,
späckhuggare, 24 fot)
Många kloka tankar!
Har seglat sedan barnsben (60talet) och sett utvecklingen Först med det allt exklusivare skärgårdskryssarna övergången till plastbåtar då Indra och Fingal sågs som stora och ”lyxiga” och de senaste årens trender mot allt större flytetyg. Det som har slagit mig är att ju större båt (framför allt bland motorbåtar) ju mindre kunskap finns det ombord
Det SXK och på kryss borde förmedla är mer av det billiga semestrandet i naturhamn och små klubbhamnar. Vi seglar alltid tre – fyra veckor under semestern och ligger max två nätter i gästhamn (om möjligt någon klubbhamn med grönskylt). Naturupplevelser lockar allt fler, se på Kajaker och fjällvandring. det är i bland dessa som framtida kryssarklubbare borde sökas. Vi som kommer från jolleseglandet kommer alltid att finnas – men då kostnaden för ungndoms jollar har skenat iväg så blir det med naturliga skäl en snedrekrytering den vägen.
När det gäller på kryss måste centreringen kring Stockholm (och Göteborg) minska, även om det blivit mycket bättre senaste åren.
Det okompliserade båtlivet finns ute i landet, i våra skärgårdar. Fler välskrivna reportage från Blekinge, Norrbotten med flera skärgårdar, där det seglas utan storlekskomplex behövs. Och visa på hur några semester veckor med barn i en ”liten” (7-9m)båt oftast blir en upplevelse för hela familjen och för livet.
Vindil
Mycket bra inlägg. Tyvärr följer väl båtlivet i mycket samhällsutvecklingen i övrigt, där konsumerismen blivit den förhärskande livsstilen – om inte religionen- för flertalet.
Båttidningarna är beroende av annonsörerna, som marknadsför ständigt större båtar med mer och mer komplicerad utrustning ombord. Nautiska förlaget ger ut böcker skrivna av pensionerade bankdirektörer som verkar se som sin huvuduppgift att beskäftigt tala om för läsarna att de bara ’måste’ ha alla upptänkliga tekniska pryttlar för att styra ut på en längre seglats. Någon myntade kommentaren att det svåraste med att segla jorden runt är att lämna hemmahamnen och det är nog så sant.
Det finns en motpol, men den får allt mindre uppmärksamhet. Vi har varit ute i över 3 år nu på långsegling och visst träffar vi seglare som i enkla äldre, mindre båtar gör långa färder.
Grovt tycker jag att man kan se 2 grupper av långseglare. Den största gruppen, som är mest intressant för alla leverantörer, har båtar på ca 40 fot och uppåt, med massor med utrustning. De har det bekvämare ombord, men tenderar också att tillbringa alltmer tid i mer eller mindre exotiska hamnar i väntan på reservdelar som till stora kostnader och mycket besvär flygs in från hemlandet (läs; EU eller USA)
Med en enkel och billigare båt, och erfarenhet att själv reparera i princip allt ombord, tillbringar man istället tiden i hamn(eller hellre för ankar) med att knyta kontakter med lokalbefolkningen och upptäcktsfärder i landet man besöker.
Med tanke på vår korta säsong i Sverige, en genomsnittlig fritidsbåt används väl 2-3 semesteveckor plus 5-7 helger(kolla loggboken!), är åtminstone jag fascinerad över att fler och fler är beredda att ta allt det jobb det innebär med vårrustning och vinterförberedelser i relation till hur mycket tid man faktiskt spenderar på vattnet.
Kanske kan det vara värt att ta en funderare på om inte en enkel båt med ’campingstandard’ eller varför inte en trailerbar båt, skulle ge mer glädje för mycket mindre mindre nedlagd tid på förberedelser och dessutom mindre bundet kapital.
Vad det gäller framtidens seglare har det ju aldrig varit så billigt som nu att köpa en bra, enkel äldre båt att göra fantastiska upptäcktsfärder i, i hemmavattnen eller på oceanerna. Insteget borde alltså vara enklare än nånsin tidigare, ändå ser man inte många under 30 på sjön i mindre båt längre. Varför?
MBH//Mange
Väl skrivet! Tidningen PX tenderar att bli lika glättig och innehållslös som de andra mainstream tidningarna, den skildrar inte det som jag tror de flesta av oss möter i våra seglarliv. Båtjournalistiken verkar bli mer och mer likriktad och på så vis också ganska meningslös. Det finns säkert gott om duktiga skribenter bland alla sxk:are. Varför inte engagera läsarna i större utsträckning?
Tack för ett mycket bra inlägg om framtidens seglare.Alla båtägare har inte så stor plånbok som många tycks tro, utan det handlar i många fall om prioritering.