Gästhamn: Kyrkbacken på Ven

Ven är en mycket angenäm semesterö, det lugnare tempot kändes direkt när vi lade till trots att hela ön är nedlusad med vingliga cykelturister på dagarna.

Ett större lugn inträffar sent på eftermiddagen då de som bara besöker ön under dagen, åker hem igen. Då är det också lite svalare och kanske bäst tid för en stärkande promenad.

Det finns tre gästhamnar på Ven. Närmast Sverige på östra sidan finns Bäckviken där färjan från Landskrona lägger till och det gör hamnen ganska stökig. På nordsidan finns lilla Norreborg som kan vara ett bra val om man vill ha det lite lugnt. Det är ganska få platser, men som i Danmark lägger man sig utanpå varandra tills hamnen är full (och även då kan ytterligare någon båt klämmas in).

Fingal och Skärgårdsströvaren valde den största hamnen på västra sidan och närmast Danmark – Kyrkbacken. Här var relativt gott om plats även om våra små båtar fick två stora båtar utanpå senare på kvällen. Nu var vädret helt stilla, men det är inte kul att få stora och tunga båtar utanpå och när de inte drar egna förtöjningslinor till land utan nöjer sig med att haka fast i våra knapar.

Kyrkbacken har ett lämpligt namn eftersom den medeltida kyrkan St Ibb, ligger på höjden ovanför hamnen och bjuder en fantastisk utsikt. Ön i sig är stor som Djurgården, 4,5 km lång och 2,6 km bred och ger en strandlinje på 11 kilometer.

För en båt under 10 meter är det 160 kronor exklusive el (40 kr). Båtar över 14 meter betalar 310 kronor natten. En enkel bod innehåller duschar och toaletter, de delas med alla dagturister och belastningen är hård och standarden sliten. För få eluttag gör att fajten är hård eller så kan man slå ihop sina elkablar (Fingal lånade Skärgårdsströvarens) och fick till 50 meter kabel, med med för många skarvar. Som tur var regnade det inte …

Men Ven är en favorit och miljön fantastisk. Vår favorit blev det lilla bageriet Hven-Durum bakom Tycho Brahe Museet med halmtak, egen kvar och en lucka där man sålde matbröd och bullar. Vi testade också ”lokala” ölet Prästens som smakade gott, men var gjort i

Det enda smolket i bägaren var att en del husägande Ven-bor (jag tror inte de var åretruntboende) uppenbarligen var trött på turister och körde sina bilar ganska aggressivt bland cykelturisterna, som också oftast innehåller cyklande småbarn. Vi reagerade på det och vi hörde också flera kommentarer från cyklande föräldrar.

Fingal