Gästhamn: Piraten i Kivik

Bushido lär betyda ”samurajens väg” på japanska. I Kivik finns ”Piratens väg”. De två är synbarligen inte sammankopplade på något sätt, men sedan tjejen bakom fiskdisken (!) tog femtio kronor för en dusch, så är kanske ”Piratens väg” det sätt en äkta Kiviksbo förväntas leva och verka.

Femtio kronor är precis 15 kronor mer än vad en dusch kostade mig i Lilla Bommens Marina för ett par år sedan. Jag trodde då att taket var nått och att Lilla Bommen var Sveriges dyraste gästhamn. Men ska sanningen fram så var tjejen som tog min femtiolapp så generad över priset att hon först inte nämnde alls att dusch skulle kosta extra, men sade sedan att nu när jag hade koden ”kunde ju fler duscha också”.

Men den 3 augusti var årets varmaste dag (hittills) och en dusch var mer än nödvändig efter några timmar i en hög, orolig korsande dyning och en stängd kajuta. Med en vad tanke att där kanske skulle finnas spa eller åtminstone ett badkar (som jag anser är höjden av lyx i en gästhamn, men bara varit med om det i Bangor Nordirland än så länge). Inte något åt det hållet alls, men det var dämpning på toalettlockens stängning och ekdörrar. Och faktiskt möjligt att reglera värmen på duschen, vilket är ovanligare än man kan tro.

Nu kan man inte bedöma en hel gästhamn efter kvalitén på hygieanläggningarna, utan också på hur förtöjningarna ser ut, och då räknar jag inte med långsides förtöjning. Först kommer Y-bommar i rätt storlek som är bäst och enklast. Sedan akterpålar, följt av nymodigheten lazy lines (linor som sitter fast i botten och i kajkanten). Bojar är också okej, men är ofta i vägen i trånga hamnar. Sämsta alternativ är eget ankare – dels för att man aldrig vet vad som finns på botten i en hamn och dels för att alla inte har så bra koll på ankring vilket gör livet i små hamnar mer spännande än det behöver vara.

Kivik har akterbojar. Men bara 4-5 stycken – de andra tycks ha försvunnit. Det lämnar ankring i hamnen eller långsides förtöjning mellan båtar som ligger vinkelrätt mot kajen. Jag misstänker att det inte är en permanent lösning utan snarare ett utslag av dålig budgetering eller att frågan hamnat mellan stolarna i kommun och båtklubben.

Någon hamnkapten gick inte att få tag på när vi kom in strax före 18, men Sjöräddningssällskapets uppsyningsman i Kivik, Jens, kunde svara på en del hamnrelaterade frågor och var mycket hjälpsam.

Kiviks hamn är heller inte den mysigaste. Till stor del kompenseras det av den pittoreska byn, där allt på ett eller annat sätt hänger runt äpplen. Det finns flera restauranger, en välsorterad mataffär och flera badstränder i närheten.

Vi lockades mest av en gammal järnväg med ånglok som går söndagar – men det får ungdomarna skriva mer om.

PS. Själva hamnavgiften i Kivik är 135 kronor natten och 20 kronor för el – där är det mycket rimliga priser. Det är bara duschen som kändes som att få gå plankan …

//Micke

Fingal