Genom Göta kanal med barnen

Lasse Fjelddahl med fru Anna och tre barn i Forgus 35:an ’Tammie Norrie II’ med hemmahamn på Västkusten är idag på Läckö slott efter att ha gått Göta Kanal den senaste veckan.

Lätt gungande i ökande ostlig vid undrar vi en kort sekund om vi lagt oss i rätt hamn, här kan ju vara lite oskyddat om nordosten ligger på, men läget gör att vi slutar att fundera. Vi ligger alltså strax nedanför Läckö Slott vid Kållandsö i Vänern. Mycket läckrare blir det inte, om man undantar Vadstena, där man ligger i slottets själva vallgrav, tio meter från slottsmuren.

Vi är på hemväg och semestern börjar närma sig sitt slut. Genom att baka ihop semesterdagar med föräldradagar för vår yngste har vi haft sex veckor att använda för att segla runt Sydsverige och ta vägen hem genom Göta Kanal med Vättern och Vänern och därmed har vi Göta Älv med Trollhätte Kanal kvar. Där kommer slussarna att bli mycket större, liksom fallhöjderna i dem, men det oroar oss inget, i synnerhet då vi ska slussa neråt. Sådant är en barnlek. Man håller bara lätt i en repslinga i för respektive akter och låter sig glida neråt. Att slussa uppåt är värre, dock inte svårt, måste sägas, men man får vara mer noggrann. Förtampen måste vara längre och ständigt hållas tajt, medan aktertampen är fast. Uppåtslussning innebär starkare strömmar i slussarna och gör man fel kan båten svänga hit och dit lite okontrollerat och våldsamt. Vi kan rekommendera att ha ett dussin fendrar av god dimension, hälften på varje sida. Räkna med att de blir repiga mot slussväggarna. Vidare en tiometers kraftig akterända och en minst dubbelt så lång förända, som på en segelbåt gärna dras via ett block i fören till en skotwinsch i sittbrunn. Med denna hålls alltså förlinan tajt. Men man får inte slappna av, utan får vara beredd på att winscha lagom långsamt hela tiden medan vattnet stiger. I början tycks strömmen i slusskammaren mest komma förifrån och i slutet akterifrån, är vår upplevelse.

Göta Kanal, som också kallas Sveriges Blå Band och Sveriges längsta allé (du kan bidra till trädplanteringen) och som utnämnts till årtusendets byggnadsverk i Sverige är hur man än ser på den ett imponerande byggnadsverk, inte minst när man tänker på hur många som jobbade med den och tiden det tog. Man byggde på flera delsträckor och slussar samtidigt under åren 1810-1832, men redan år 1516 hade biskop Brask föreslagit en båtled mellan Östersjön och Vättern. Man hade då ännu inte tekniken för att bygga denna, men 1757 lade Daniel af Thunberg fram ett förslag till sträckning, som var väldigt nära det förslag år 1806 som till sist Baltzar von Platen fick igenom hos riksdag och med hjälp av kungen. Nu ska vi inte fördjupa oss i historien, hur lockande och nästan ofrånkomligt det än är, utan se på hur denna vattenled tedde sig för oss.
Vi gick alltså från öster till väster, vilket innebär att man seglar in den långa viken Slätbaken, förbi Stegeborgs slottsruin, med sin fina hamn och prima bekvämlighetsanläggning, in till Mem, där kanalen börjar – eller slutar. I slusskontoret betalar man sin avgift, vilket för oss i en 35-fotare blev nästan 6000 kr. Beräknat på 58 slussar blir det en dryg hundralapp per sluss, men då ingår öppnande och stängande av ett femtiotal broar och inte minst tjugo gästhamnar längs vägen, där du får ligga upp till fem dygn per hamn! Och då ingår dessutom duschar, el och vatten, då sådant finns. Utslaget på fem personer ombord låter detta inte dyrt, om man utnyttjar möjligheterna. Så länge som fem dygn i en hamn ligger nog inte många, men jag kan tänka mig att några låg åtminstone två dygn vid Bergs slussar när vi var där, eftersom det var stor musikfestival med kända 80-talsgrupper alldeles intill hamnen, så att konsertbiljett knappast behövdes. Man kunde kika över eller genom glipor i staketet och ljudet hördes väl var man än var.
Kanalen slingrar sig stilla genom landskapen i mjuka böjar. Vattnet är stilla och brunt, men längs kanterna ser man trolsk skog, berg, cykelstigar, djungel (nästan i alla fall – ungarna trodde nästan att krokodiler skulle slänga sig ner för kanterna eller smyga i vassruggen), fält, kossor, får, traktorer, vandrare och cyklister, cyklister, cyklister. Vilka mänskliga sätt att färdas!

På frågan om det var värt att gå kanalen och om vi skulle vilja göra det igen, så är svaren ja och ja. Vill man som vi segla på andra sidan Sverige kan kanalen vara en stilla genväg utan det besvär det kan vara att annars segla runt kusten. Du behöver inte ens sjöstuva! Såvida det inte blåser upp på de stora sjöarna då. Från skärgård till skärgård är kanalen en behändig och skyddad farled. Från Mem i öster via Motala, Vadstena, Karlsborg till Sjötorp vid Vänern och hit till Läckö har det tagit oss precis sju dygn. Det går nog att göra ett eller kanske två dygn snabbare, men vi hade lika gärna gjort det långsammare. Nu får vi se hur snabbt eller långsamt vi kan ta oss resterande väg hemåt innan skolor och jobb börjar.

Webbtips:
Du kan läsa här om Göta Kanal och Trollhätte kanal.

Läsvärt:
Göta Kanal Guide, Petter Eklund, ISBN 9179882188.
Landsort-Skanör (med Göta Kanal), Lars Granath, ISBN 9189564685.