Gurra Krantz: ”går inte att följa ett manus över Atlanten”

Vem skulle våga ställa upp som skeppare över Atlanten med en helt oerfaren besättning som man inte känner och med hela Sverige som publik? Gurra Krantz tackade ja till uppdraget – med vissa tydliga krav.

När Kanal 5 sänder teveserien Över Atlanten på söndagskvällarna lockar det fler tittare än något annat program hos de konkurrerande kanalerna. Inget annat program om segling och båtliv har haft ett liknande genomslag sedan SVT:s Familjer på äventyr. I serien får man följa en kändisbesättning med bland andra Agneta Sjödin, Thomas Wassberg och Peter Magnusson, som under skepparen Gurra Krantz ledning ska segla från Kanarieöarna till Karibien. Redan i det första avsnittet framgår tydligt att det inte handlar om en vanlig äventyrs-såpa styrd av manus.
– Just det var avgörande för att jag skulle ställa upp, Det går inte att följa ett manus över Atlanten, säger Gurra Krantz som knappast behöver någon presentation för På Kryss läsare. Han är en av Sveriges mest erfarna havskappseglare med bland annat fyra jordenruntseglingar, två America’s Cup-utmaningar och är mitt i ett långt yrkesliv inom segling.

Gurra Krantz drivs av både utmaningar och lust och såg båda delarna när teveprojektet presenterades. Dessutom tycker han att det är för lite segling på teverutor och mobilskärmar i Sverige.
– Men jag var tydlig med förutsättningarna. Att tvingas följa ett manus under en sån här överfart går inte och det behövs inte för att göra bra teve, säger han.
– Att ta en båt, stoppa ombord människor och lämna kaj – det räcker. Man måste förstås skildra det som händer och det var precis vad som gjordes. Alla måste vara mickade och vara beredda på att ha en kamera i nyllet dygnet runt. Då går det att fånga dynamiken hos besättningen och dramatiken i seglingen. Det trodde jag på och det är väldigt kul att publiken gillar det!

Men alla som gjort några längre överfarter vet att det kan bli bedövande tråkigt i perioder eller bara väldigt trevligt med en harmonisk besättning och samma bog dygn efter dygn. Ingen vidare teve-underhållning alltså.

För att skapa förutsättningar för åtta timmar familjeteve valde producenterna istället att lägga in ett antal osäkerhetsfaktorer även för skepparen. Då krävs en kapten som har erfarenhet, auktoritet och självkännedom nog att utsätta sig för nya situationer inför kamerorna och sin besättning. Någon som skulle ta båten över Atlanten och våga bjuda på sig själv. Produktionsbolaget vände sig till Gurra Krantz som tackade ja.
– Säkerheten är förstås helt avgörande. När de kraven uppfylldes så var jag beredd att gå vidare. Produktionsbolaget Mastiff förklarade att ska man nå ut till en stor publik med en sån här serie så måste den vara underhållande och något som man kan relatera till, och där kommer de där osäkra korten in. Jag fick lämna önskemål om mat, bränsle, utrustning med mera, men jag visste inte vad som fanns i matförråden eller hur mycket bränsle som vi hade ombord. Till exempel ville jag ha minst 30 procent frystorkat. Det är smidigt att laga till om besättningen inte mår bra, men vi hade bara 23 påsar ombord, visade det sig vid inventeringen efter avgång, och kaffet var definitivt inte det jag hade valt, skrattar Gurra.

I ramarna ingick också att överfarten skulle ta sjutton dagar, varken mer eller mindre, från Pasito Blanco på Gran Canaria till Simpson Bay på Sint Marteen.
– Tidspressen höjer förstås spänningen, men det handlar ju inte om liv eller död. Jag var inte heller särskilt bekant med båten, en Swan 77 från 2003, men visste att utrustningen ombord och båten skulle hålla måttet. Den var vald och utrustad av personer som jag litar på och tillräckligt stor för att rymma besättning och inspelningsteam, men inte större än att den kan hanteras av amatörer.

Sammanlagt tretton personer var ombord. Gurra, sex personer i kändisbesättningen, fyra i inspelningsteamet och två erfarna franska proffs-seglare som var vaktchefer. Inspelningsteamet hade två fotografer med tre drönare, en inspelningsledare som också filmade och en ljudtekniker.
– De var de dolda hjältarna. Vi hade tufft väder, vind upp till ihållande 52 knop, och fotograferna och ljudteknikern måste förstås göra sitt jobb i vått och torrt dygnet runt oavsett allt. En båt är säkerligen bland de mest utmanande miljöer att filma på.

Redan första dygnen drabbades i stort sett hela besättningen av sjösjuka. Simhopperskan Anna Lindberg slogs ut helt och den enda som klarade sig var Agneta Sjödin. Gurra Krantz drabbas väldigt sällan av sjösjuka, men vet hur det känns i sin värsta form.
– När jag var i elva, tolv-årsåldern följde jag med min pappa på en fiskebåt på Hanöbukten. Vi drog upp näten med metoden att ligga långsides mot vinden och låta vågornas kraft i båten dra upp näten. Jag var nere i båten där stekoset från fläsk, dieselångorna och stanken från fisken inte gick att komma ifrån. Jag mådde så fruktansvärt dåligt. Fruktansvärt! Men nu kan jag relatera till vad andra upplever ombord, säger Gurra som senare varit med när svårt sjösjuka besättningsmän måste hindras från att fly överbord.

Helvetet på Hanöbukten i barndomen följdes av livets dittills största kick på akterdäck.
– Jag satt i aktern och såg solen gå upp när sjösjukan klingade av. En obeskrivligt skön känsla och jag har sett många andra uppleva samma sak när de varit nere på botten och vänt.

Efter sin egen upplevelse, och efter otaliga intrimningar av besättningar, har Gurra en bestämd uppfattning om hur sjösjuka ska hanteras.
– För upp till något dygn är det utmärkt med plåster eller piller, men för en sån här överfart är det överlägset bättre att bita i det sura äpplet och låta sjösjukan komma och gå. Tough it out! När den väl släppt är man av med den för resten av resan, medan medicinen bara skjuter fram problemet.

I besättningen ingick två tidigare elitidrottare, Anna Lindberg och Thomas Wassberg. Gurra kände igen egenskaper hos dem, både hos sig själv och besättningarna som han seglat med tidigare.
– De koncenterade sig på vad som var viktigt. Exempelvis hade Anna, när hon var sjösjuk, stenhårt fokus på att komma tillbaka. Hon märkte att hon mådde bättre bakom ratten, fokuserade på det – med hinken intill – och så kom hon tillbaka stark.
– Wassberg spydde, knep igen och jobbade på. Både han och Anna är såna som tar vara på varje ögonblick. Allt de gjorde ombord ledde till någonting.
– Med proffsbesättningar på tävling har man inte tid för annat än en sak: att segla snabbast. Men gemensamt på en sån båt och den här Swan 77:an är att det krävs en stor portion humor för att klara av projektet. Utan humor ombord klarar man sig inte.

Kravet på att ta sig över på 17 dygn gav inte utrymme för alltför bekväm segling. Bland annat seglade man en natt med spinnaker i 30 knops vind.
– Det blåste bra och en hake gick sönder, men vi klarade det utmärkt. Kul att se hur alla växt i sina uppgifter, spinnakern kom ned, vi reparerade haken och hissade så fort det blev ljust igen. Det är dessutom en stor stadig båt som ska klara sån segling. Då var det värre när vi gick för motor i tre dygn när vinden tog ledigt. Det skar i hjärtat, men såna var förutsättningarna.

Att Gurras tävlingsinstinkt inte var alldeles bortkopplad skvallrar tiden när båten kom fram till sin destination om. Bojarna vid Simpson Bay passerades 17 dygn och två minuter efter start!

Besättningen lärde sig en hel del på resan. Det framgår tydligt i teveserien. Men vad lärde sig skepparen själv?
– Att jag har mer tålamod än jag trodde! Vid några tillfällen kom jag på mig själv att jag inte alls var irriterad när jag i en liknande situation tidigare hade blivit det. Blandningen av människor i besättningen blev väldigt bra och folk bjussade på sig själva. Det lyfte mig också, det blev verkligen en positiv upplevelse!

Teve-serien följer det traditionella upplägget i äventyrs-såpor med scener från seglingen som varvas med intervjuer där besättningen resonerar om det som händer ombord. Förutom att scenerna från drönarna är slående vackra med den fantastiska båten, ritad av German Frers, så finns också en hel del action från när det blåser och gungar. Men Gurra tror att publikframgången beror på autenciteten.
– Det är osminkat och på riktigt. Inga konstruerade konflikter utan en grupp människor som samarbetar och får det att fungera trots tuffa omständigheter.

Att serien har ett stort genomslag märks även i Gurras vardag.
– I säkerhetskontrollen på Arlanda häromdagen ropade en kille: ”Skeppar’n! Får man ta en självis?” Ha, ha, ja – vad gör man inte för seglingen! Jätteroligt att serien är uppskattad!

Finsk föregångare
Serien kan ses på Kanal 5 på tisdagar och söndagar och strömmas på Dplay.
Själva teveformatet med en kändisbesättning på båt över Atlanten kommer från Finland där Hjallis Harkimo var skeppare i den allra första inspelningen som också blev en tittarsuccé. I Finland sänds nu säsong 2 och chansen finns att även den svenska serien får en fortsättning med ny besättning.

Johan Boström
johan@pakryss.se

atlanten, äventyr, långfärd, segling