Långfärd Läsvärt Säkerhet
Hjälplös när maken föll överbord
Med bara några dygn kvar till Barbados föll den 74-årige skepparen överbord. Hans fullt friska fru kunde inte hantera båten och såg mannen försvinna i vågorna medan båten seglade vidare.
Paret Dabrowny kastade loss från Kanarieöarna den 2 november mot Karibien. Nitton dagar senare föll mannen och skepparen, Stanislaw Dabrowny, överbord. Kvar ombord var frun Elizabeth som varken hade lärt sig styra eller bärga seglen. Hon kastade i ett par livbojar, men kunde för övrigt inte göra något för att rädda sin man. Elizabeth har för radiostationen Radio Gdansk berättat att hennes man efter fallet överbord ropade till henne att vända om och att han var inom synhåll under cirka tio minuter.
En uppblåsbar livbåt fäst utanför akterns pulpit kastades aldrig i vattnet.
Elizabeth ringde sin dotter i Polen med satellittelefon, men kunde inte uppge någon position innan batteriet tog slut. Sjöräddningen kontaktades och insatsen leddes från Barbados och Martinique. Parets båt Vagant, en Bavaria 44, saknade sändande ais och det tog sex dagar efter olyckan tills ett fraktfartyg, på väg mot Brasilien, identifierade båten och kunde plocka upp Elizabeth som var vid god fysisk hälsa.
Elizabeth Dabrowny räddades ombord på fraktfartyget Orange Star. Bild: Privat
Bavarian seglade vidare mot sydväst och gick på grund utanför Lambeau på södra Tobago i början av december. Att döma av bilderna var seglen helt intakta. Båten tappade sin köl på det utsatta revet och båten bogserades iland av lokala fiskare.
Stanislaw Dabrowny ombord på Vagant. Bild: Privat
Stanislaw Dabrowny var klädd i shorts och en t-shirt och bar inte flytväst när han föll överbord. Han är inte återfunnen och den officiella räddningsinsatsen är avslutad. Elizabeth är nu tillbaka i Polen.
Redaktionen
redaktion@pakryss.se
![](https://pakryss.se/wp-content/uploads/SXK-Logga_vit.png")
Hej. 1981, den 3 juli, sjösattes den nya segelbåten modell Fenix i Mariestads hamn. Färd ner till Göteborg och runt Hisingen till Björlanda Kile båthamn. Direkt började jag som seglat sen nio år i egen stäveka med spririgg, igång med besättningsträning, eftersom jag haft 27 år som gast vid många
kappseglingar och olika havskappseglingskurser, där just kunskap om hur du och alla ombord SKALL kunna hantera segelbåt för segel OCH MOTOR! Min fru och mina då 14 och 9 åriga döttrar fick vid alla lämpliga tillfällen, träna segel-sättning och nedtagning, motor: start, stopp och backning, allt.
Men, det viktigaste: MAN ÖVER BORD; MED SEGEL, VID MOTORGÅNG. Mina ”FLICKOR BLEV JÄTTEDUKTIGA PÅ ALLT! Tips, släng i en fender och ropa ”man över bord”, träna sen ALLA ombord! HOPPA ALDRIG I SJÄLV = DÖD
Samma sommar seglade vi till Stavern, Norges sydkust, IMM-81 träff. -82 färdades vi Göta kanal och runt Sydsverige medurs, en riktigt mysig och säker färd i högst varierat väder! Skepparn kände sej säker med sin välutbildade besättning som också tyckte det var roligt att styra, skota ja göra allt ombord. De ni, det är bra att dela med sej av sina kunskaper, för ALLA parter, mest för SKEPPAREN!
Fruktansvärt tragiskt, men vad blir lärdomen? – och syftar på vår egen segling.
Ganska ofta så seglar kapten med en besättning som inte kan båten eller utrustningen. Vissa saker är helt avgörande i en MOB situation och varför inte en ”lathund” ?
* Koppla bort autopiloten (och styra upp mot vind).
* Aktivera MOB-knappen som finns på alla chartplotters. (den ger positionen vid det tillfälle då knappen trycks in).
* Aktivera DSC på VHFen (ger automatiskt nödanrop med position).
* Avläsa GPS-position på instrument
* Hantera VHF och satellit-tfn – även laddaren (dvs hur ropa/skicka Mayday)
Jag tror inte att det hade hjälpt om livflotten hade slängts i, även om besättning är extremt snabb. En båt i 8 kn fart hinner förflytta sig ca 500 meter på 2 minuter, sedan kommer flotten driva med vinden. Ingen klarar att i panik simma ikapp flotten med livboj(?) i den andra handen. Att öva MOB är aldrig fel… men viktigast är hur få tag på den nödställda utan att köra över med båten (rescue-sling). Hur många har övat på öppet hav i >25 knops vind och vågor? (inte jag heller!). Jag antar att i vissa situationer är det bättre att invänta hjälp att bärga den nödställda. Med exemplet 2 min – 500 meter och höga vågor så är det nästan omöjligt att ta ned segel, vända och sedan hitta den nödställda om inte MOB-knapp på chartplottern har aktiverats.
Kanske hade det hjälpt med en MOB-LATHUND om hur hantera Autopilot, MOB-knapp, radio och därmed kunna ropa på hjälp.
Sedan är det för oss skandinaver självklart med flytväst och sele, men även viktigt med bra seglarskor så att man inte halkar på ett salt-vått däck (de flesta på sydliga breddgrader seglar barfota och det kan vara väldigt halt).
Sändande AIS borde också vara en självklarhet i utrustningen när man seglar över Atlanten.
/ Mikael (driver http://www.masterlienergy.com – med marknadens bredaste sortiment av litiumbatterier)
Råkade hamna i ett liknande men mindre dramatiskt äventyr i somras, vi gick från Lickershamn på morgonen, någon timme innan gick en 2-mastad stålbåt med gott om folk ombord. när vi seglat någon timme såg vi ett lastfartyg som låg stilla och straxt kom en helikopter ut och började hovra över platsen. Som gammal ytbärgare blev jag naturligtvis intresserad, trodde fartyget tömt sina tankar eller något i den stilen men det visade sig att skepparen på stålbåten ramlat överbord och ingen av passagerarna kunde hantera båten som snällt seglade vidare.
Mannen hittades dock efter en stund, långt från sin båt, nedkyld men i övrigt vid god vigör. Sjöräddningen blev tvungen att sätta ombord en man för att ta båten till Fårösund. Självklart måste man som skeppare se till att medpassagerare kan de mest elementära, kan dock förvånas över en sådan oförmåga.
Jo det kommer en del adrenalin när man läser om sådana tragiska olyckor, och kanske det låter efterklokt, men samtidigt vill man ju säga vad man omedelbart får i åtanke, Så:
Jag sällar mig till ovanstående. Viktigt att stödja Quinna Ombord-aktiviteterna. Samtidigt, om man inte seglar ensam, (vilket avrådes de allra flesta av ovanstående skäl…) så har man ju bara att vara logisk och se till att alla är tränade i att förstå nödsituationer och reagera på bästa möjliga sätt. Plus använder säkerhetsutrustning som flytväst och säkerhetslinor/selar etc. Män och/eller kvinnor, ung och gammal, macho eller ej. Det är inte vettigt att förlita sig på att någon kustbevakning spenderar stora resurser på utryckningar pga brist på förberedelser. Olyckor har vi ju tillräckligt av i alla fall. Jag har själv syndat genom att inte komma mig för ofta nog att träna MOB-manövrar, och föresätter mig att göra såna flera gånger om året också i mindre perfekt väder. Särskilt att lyckas få en tung person ombord om vederbörande inte har egen förmåga att klättra. Att alla ombord bör kunna hålla ögonen på MOB, slänga flytetyg i sjön och få stopp på (och vända) båten är ju ett minimum. Att larma på ett eller annat sätt borde ju numera vara enkelt. Det gäller unga generationen också, så fort de har de fysiska förutsättnignarna. Ungdomar ombord kan faktiskt vara väldigt duktiga.
Inte alla satellitsystem är särskilt enkla att använda för att skicka en automatisk nödsignal med positionsangivelse. Det är något att fundera på. Jag minns min gamla Iridium där det var en hel procedur, men det brukar ju finnas massvis med GPS-baserade saker ombord numera så position borde vara möjligt att bestämma i alla fall. Och att ha framme kontaktinformation till en samordningscentral för hjälpinsatser är något man måste ha som ett krav om man ger sig ut. Det har jag inte sett hos alla jag har besökt eller seglat med. Inom landets gränser och VHF-räckvidd är det ju enkelt med VHF-automatik numera, röda knappar under lock… Men då man är utanför alla sådana när-nätverk återstår egentligen bara satellit och HF, varav HF är nästan helt ute för många. Så förslaget är att ha satellittelefon på ständig laddning (batterier i telefonerna är inte så långlivade enligt min erfarenhet) och ha ett programmerat nödnummer i den. Självklart måste båten ha en EPIRB och / eller PLB.
– Även med utmärkta förhållanden, träning och all utrustning på plats är det i stort sett omöjligt att hitta en MOB i vattnet på natten under gång på havet, om personen inte har något att lysa med, eller radioutrustning för att båtföraren skall kunna hitta rätt. Att vänta tills det blir ljust är normalt omöjligt. Dvs: avstå från alla arbeten på däck tills det är ljust och nån kompetent närvarande person är beredd och kapabel att reagera vid olycka.
Att åsidosätta såna saker är i mitt tycke jämställt med rysk roulette där man även blandar in andra i leken.
Det är så grundläggande att alla ombord på en båt ska kunna utföra det som behövs i en nödsituation…och att öva tillsammans och släppa på prestige och tron att det inte händer ”mig” …tyvärr vanlig inställning bland äldre män över 50 år…egen och andras erfarenhet. Det finns olika organisationer och nätverk där kvinnor kan lära sig grundläggande segling mm.
Det vore en kul idé att ha parutbildningar för teamsegling…att träna sig att prestigelöst samarbeta med alla slags uppgifter på en segelbåt/motorbåt.
Mvh
Erika (aktiv inom QSS samt QO och några facebook nätverk).
Jag skulle vilja tillägga följande:
Han borde ha sagt innan avresan: jag gör inte en sådan segling om inte du älskling lär dig grundläggande
hantering av båten, nödutrustning, MOB proceduren, olika nödsignaler…osv. Det finns ett minimum menar jag. Om inte jag kan lära dig det så gå en kurs.
Hon borde ha sagt innan avresan: älskling, om inte jag får chansen att lära mig grundläggande hantering av båten, etc. så följer jag inte med. För vad händer om…..
En tragedi är det och man vill inte tänka på vad han tänket där han låg i vattnet och vad den överlevande
får bära.
Håller med Eva-Mi
Qvinna ombord startades för drygt 25 år sedan i syfte att ge möjlighet för kvinnor att utveckla sitt båtkunnande. Vi som startade verksamheten var fast förvissade om att det skulle ske för kvinnor, av kvinnor och med kvinnor. De få gånger vi i början hade män som föreläsare blev resultatet mindre bra.
Med det sagt vill jag trycka på att kunskapen kan fås i en grupp utan prestige och utan konkurrens. Alla kvinnor ombord som inte tagit chansen ännu passa på kommande sommar. Det finns många nyttiga kurser för att inte tala om tjejseglingar.
Västkustkretsen är de som har den mest livaktiga Qvinna ombord.
/ Maria Egeröd en av 5 som startade QO.
Det är sällsynt att det är mannens prestige som hindrar kvinnan att lära sig att manövrera och hantera båten. Det är i stället kvinnans aktiva motvilja mot att intressera sig för det som är hindret….
Det är bland annat av den anledningen som Qvinna ombord finns.
Vad bra vi har i Sverige där Kryssarklubben och Qvinna ombord finns.
Gå in på hemsidan och se om Qvinna ombord finns i den kretsen du tillhör.
Om inte så kan detta vara en anledning att starta Qvinna ombord i din krets.
Det är varken första eller sista gången folk dör för de ska vara ”macho”. En påminnelse för alla oss män som aldrig bemödar oss med att lära sin partner hantera fartyget. Jag vet inte ens om min fru skulle kunna hantera vår 7 meters motorbåt. Inget som helst intresse finns att lära sig, men det är ju ändå skepparens ansvar att se till att nån slags acceptabel lägsta nivå finns där kan jag tycka.
Tragisk ulykke og enda mer tragisk når en innser at den med stor sannsynlighet kunne vært unngått. Poenget er at når realiteten var at Fruen IKKE hadde kompetanse overhodet når det gjelder håndtering av båten, så er dette noe Skipperen må ha visst om. Av meget enkle tiltak han kunne og burde ha iverksatt (spesielt når Fruen ikke hadde kompetanse) kan nevnes:
– Han burde selv definitivt gå med flytevest.
– Han kunne meget enkelt ha instruert, demonstrert og forberedt at Fruen først ville kaste på sjøen en EPIRB.
– Hvis båten hadde jolle som hang utenbords akter, ville instruks om godt forberedt dumping vært enkelt.
– Dumping av redningsflåte, som blåses opp automatisk, kunne alternativt vært forberedt og instruert.
– Fruen burde vært informert om VHF MOB-knappen i fall noe fartøy var innenfor VHF-avstand.
– Hvordan lese og formidle en posisjon via Sat-telefon kunne Fruen ha lært på en time eller to når som helst!
Osv. osv. Det er sikkert mer på denne listen, men tydeligvis har Skipperen ikke tenkt i slike baner overhodet. Det kostet ham livet (med stor sannsynlighet). :-(
Det är nästan brottsligt att inte lära sin make att hantera båten på något sätt, dvs i vart fall få igång motorn och få ner seglen så att man kan vända och återvända till platsen för olyckan, vilken även måste kunna noteras på sjökort eller gps genom ett snabbt tryck på MOB-knappen. Avsaknad av flytväst och säkerhetssele i en sådan situation är ju helt absurd. Att hon inte ens kunde få ner jollen säger ju en del. Vi äldre män måste förstå att vi MÅSTE släppa prestigen och lära fruarna styra och hantera båten ifall det händer något. Annars ska vi stanna hemma!!