Insändare: Avgifter i Medelhavet

Under våra år i Medelhavet har vi alltid drabbats av olika typer av avgifter som har kallats ”Seglingstillstånd”. Har ofta ställt mig frågan – varför krävs det ett tillstånd att vistas med båt i ett land? Jämför om du kommer med bil (eller annat landbaserat fordon) till ett nytt land – då behövs det inget ”Körtillstånd”.

Som seglare betraktas du som mer eller mindre kriminell, suspekt eller varför inte kalla det ”statslös” och du måste omedelbart anmäla dig till myndigheterna så fort du anländer eller lämmar landet. Att många av myndighetspersonerna, i samband med in- och/eller utklarering, ser sig själva som allena bestämmande samt dessutom är beväpnade gör ju tvånget inte mer inspirerande.

Vid vår segling i Kroatien hösten 2010 – som varade i 6 veckor – fick vi betala 3 600 kronor ett ”Seglingstillstånd” inklusive ”turistskatt”. Vad fick vi för det? Absolut ingenting förutom myndigheternas otrevliga och byråkratiska bemötande där man vackert fick stå med mössan i hand och bli ”godkänd” att segla i deras farvatten. Nu är ju inte Kroatien medlem i EU – men förväntas bli det den 1 juli 2013 – och frågan är vad som kommer att hända då?

I Turkiet (icke EU land) drabbades vi också av dessa avgifter som slutade på närmare 2 000 kronor samt i Grekland (EU land) där vi ”endast” betalade cirka 400 kronor men å andra sidan alltid måste anmäla oss, vid varje förändring i besättningslistan, till Port Police i varje hamn för att få vår ”DEKPA” (seglingstillstånd) stämplad. Dessutom fråga de oss alltid vilken som var vår nästa hamn – som om vi det visste…

I alla länder krävs det också att en ”besättningslista” ska finnas ombord och alla förändringar av antalet ombordvarande måste omedelbart komma till myndigheternas kännedom annars betraktas ditt seglingsliv som ”charterverksamhet” eller ”människosmuggling”. Jämför återigen med om du kommer med bil – där behöver du inte redovisa om svärmor är med eller inte…

Har just läst Arne och Helene Mårtenssons bok ”Vid nytt roder” där de vid ankomsten till Brasilien och vid inklareringen där fick frågan ”hur många har avlidigt under resan?” Ja, ni förstår själva från vilken tid regelverket är. Samma visa är det i Lars Hässlers senaste bok ”S/Y Jennifer på kurs mot Alaska” som stundtals är en parodi på hur seglare, vid ankomst till ett nytt land, behandlas och betraktas. För att inte tala om kostnaden…

Men nu var det EU vi skulle prata om och dess frihet det skulle innebära att alla medborgare i medlemsländerna skulle kunna röra sig fritt – dit räknas tydligen inte medborgare som färdas med båt.

Hugo Tiberg skrev i Odyssé nr 2/2010 följande:

Stämplat ”fribrev”

Detta uttalande avser alla utlänningar. För EU-bor tillkommer den ogiltighet som får anses följa av rätten till fri rörlighet av varor. Kryssarklubben har under tidigare skattechocker erbjudit ett stämplat dokument av följande innehåll.

”The Greek legislature may not prescribe conditions for the use of vessels belonging to other EC nations, nor is it compatible with the EC free circulation rules to forbid the free movement of such vessels on the terms applicable in the respective EC home country. On behalf of the Swedish Cruising Club I declare that any such interference with the conduct of member vessels reported to us will be notified the European Commission, which has previously taken action against Greece because of this country’s enforcement against EC citizens of rules taxing vessels not permanently stationed in Greece.”

 

Dokumentet har rapporterats ha haft verkan. Blir det nödvändigt kan vi behöva utfärda ett liknande papper igen.

Hugo Tiberg (Odyssé nr 2/2010)

 

I Odyssé nummer 1/2003 på sidan 17 var ämnet redan uppe och frågan ”Kan vi genom Medelhavsseglarna påverka till en rimligare utveckling?”

Vad har hänt efter detta? Kort sagt eller diplomatiskt uttryckt – absolut ingenting. Med andra ord – det är dags nu…

Skulle kanske vara bra att göra en utskriftsvänlig och skrivskyddad pdf-fil som ligger på hemsidan som vi seglare kan ”stoppa under näsan” på myndigheterna när avgifter kommer på tal – se det bifogade förslag som jag har snickrat ihop med texten tagen direkt från Hugo Tibergs artikel i Odyssé.

Om du seglar i nordiska farvatten – till och med i nordeuropeiska farvatten har vi aldrig upplevt denna kontroll, anmälningsplikt och krav på ett ”seglingstillstånd” kopplat tillsammans med höga kostnader. Vad är skillnaden mellan nord- och sydeuropa? Hade uppfattningen att vi som EU medborgare kunde röra oss bekymmerslöst och kostnadsfritt över gränserna – uppenbarligen är det inte så.

Får ibland känslan av att myndigheterna gör det extra krångligt för att motivera sin egen existens – kan kanske liknas vid den gamla tiden från öststaterna för 25 år sedan som fortfarande lever kvar i dagens samhälle.

Michael Schweizer

Hugo