Insändare: Öppet brev om Fingal

ÖPPET BREV TILL KRYSSARKLUBBENS ORDFÖRANDE OCH PÅ KRYSS CHEFREDAKTÖR

Knud H Reimers var en av Sveriges skickligaste båtkonstruktörer. Han var mångsidig och internationellt välkänd. I början av 1960-talet konstruerade han FinGal. Namnet är en travestering av Fine Girl. Hon är fortfarande en mycket bra konstruktion trots sina femtio år. FinGal är lättseglad, sjövärdig och rymlig för sin storlek, dessutom en utomordentlig långfärdsbåt som kan seglas och har seglats över de flesta stora hav.

Under 1960-talet, då FinGal var ny och en av de första serieproducerade havskryssaren i plast, hade jag förmånen att få segla henne under alla tänkbara förhållanden. Vi vann Gotland Runt fyra gånger i rad och tog andra plats i Baltic Race tre gånger. FinGal är en fantastisk lättvindsbåt, men också välseglande revad. Jag seglade henne bottenrevad i storm på Skagerak och Kattegatt under Skaw Race 1966. I besättningen ingick bland andra Peter Norlin.

Jag och övrig besättning hade seglat sen barnsben. Vi hade seglat i Måsungar, Stjärnbåtar, Snipe och andra ungdomsbåtar. Dessutom hade vi gastat på stora båtar. Peter och jag var båda drygt tjugo år och dessa seglingar med FinGal kom att ha stor betydelse för våra yrkesval senare i livet.

Med besvikelse och förfäran har jag därför följt fingalprojekt i På Kryss och hur Kryssarklubben och På Kryss till stora kostnader försämrat denna klassiska och väl fungerande konstruktion. Reportagen präglas av klassiska misstag vid renovering; tidsmässigt, kostnadsmässigt och kvalitetsmässigt.

Jag har följt Kryssarklubben och På Kryss sedan 60-talet. Aldrig har jag upplevt en så stor satsning och en satsning så pinsamt feltänkt. Dessutom står den helt i strid med Kryssarklubbens stadgar. I klubbens första paragraf står: ”Föreningen skall verka för vidgad kunskap om båtar, lämpade för turist- och långfärder, liksom båtarnas vård och utrustning, främjande av sjömanskap, sjösäkerhet och navigationskunnande samt spridande av kännedom om farvatten och hamnar.”

I §18 står: ”Medlemstidningen, webbplatsen och årsskriften skall spegla föreningens syfte och verksamhet.”

Som framgår av publicerade bilder och text har båten som På Kryss chefredaktör snickrat ihop allvarliga säkerhetsbrister. Båten lämnade Stockholm för långfärd halvfärdig. När den avseglar gick storseglet inte att hissa och revningen var inte klar. Ruffluckan är inte monterad och läcker kraftigt. Senare under segling lossnar luckan och åker överbord. T.o.m. rorkulten lossnade vid ett tillfälle och ”reparerades” med teip!? En väsentlig säkerhetsdetalj som grabbräcken på ruffen saknas. Det är speciellt allvarligt eftersom båten saknar mantåg. I hårt väder är grabbräcken nödvändiga för att hålla sig i och som fotstöd vid revning,

Båten har försetts med en gammalmodig gaffelrigg i trä. För mig som båtkonstruktör ser den oförsvarligt överriggad ut. Men oro funderar jag på vad som kan hända om de tre ungdomarna råkar ut för överfallsväder på öppen kust. En eller två tvingas snabbt upp på däck för att reva det komplicerade seglet. Går det att hantera? Risken för att någon går över bord eller att båten hamnar i sjönöd är uppenbar.

Invändigt ser man att ett stort antal bultar från röstjärnen pekar rätt in i kojerna. En uppenbar och onödig skaderisk.

Vid något tillfälle skriver redaktören att Fingal seglar bra, men i övrigt skriver han knappast något om båtens seglingsegenskaper eller om hur livet ombord fungerar efter ombyggnaden. Har seglingsegenskaper, sjösäkerhet och komfort förbättrats och i så fall hur?

De tre målen för det som redaktören döpt till ”Från Odjur till Skönhet” tycks vara. 1. Att bygga om FinGal till ”en mycket vacker dagseglare att användas i skärgårdarna”. 2. ”Miljötänket” ska sätta sin prägel på projektet. 3. Att intressera ungdomar för båtlivet.

Jag har med anledning av ovanstående ett antal viktiga frågor till Kryssarklubbens ordförande och till På Kryss ansvarige utgivare. Som medlem i Kryssarklubben utgår jag från att mitt öppna brev och svaren publiceras i både På Kryss och på Kryssarklubbens hemsida.

Fråga 1: Kryssarklubbens första paragraf handlar om sjömanskap, sjösäkerhet, kunskap och långfärd. Och På Kryss ska enligt stadgarna spegla föreningens syfte. Anser ordföranden och ansvarig utgivare att ombyggnaden av FinGal harmonierar med klubbens första paragraf?

Fråga 2: Har rekonstruktionen och stabilitetsberäkning med den nya riggen utförts/kontrollerats av någon professionell konstruktör och har båten säkerhetsbesiktigats – i så fall av vem och kan jag få ta del av protokollet.

Fråga 3: Anser Kryssarklubben att det är ansvarsfullt att sända ut tre ungdomar längs en öppen kust i en ”dagseglare” som dessutom har uppenbara brister vad gäller sjösäkerhet? Och vem bär ansvar om en olycka sker?

Fråga 4: FinGal ska enligt chefredaktören bli en dagseglare med ”skutkänsla”. Har Kryssarklubben/På Kryss gjort en seriös undersökning om det verkligen är en dagseglare med skutkänsla som ungdomar efterfrågar i dag?

Fråga 5: ”Miljötänket” – det är chefredaktörens ord – ska prägla Fingalprojektet. Men hade det inte varit både billigare och en mindre miljöbelastning att behålla ruff, inredning och sittbrunn, renovera och fräscha upp i stället för att såga sönder, köpa nytt, spackla, limma, plasta och måla och köra bil många gånger fram och tillbaka till en återvinningsstation. Dessutom att lägga ner 280 000 kr!!! Vilka ungdomar har råd med det? Och vilka tips (som spar tid och arbete) får de genom reportaget?

Avslutningsvis

Knud H Reimers avfärdade redan år 1943 gaffelriggen som komplicerad, tung och arbetskrävande i en artikel om riggar i standardverket ”Svenska Segelyachter”. Han förordade självfallet bermudarigg.

Samtidigt som Knud H Reimers ritade FinGal ritade Pelle Petterson Volvo P 1800. FinGal och P 1800 har det gemensamt att de båda var nyskapande och kan sägas representera övergången mellan 1950-talets traditionalism och det moderna, ungdomliga 60-talet. Stolta ägare till P 1800 vårdar idag sina bilar och ingen tidning, ingen organisation, skulle drömma om att såga sönder en P 1800 och förvandla den till något som påminner om en T-Ford. Kryssarklubben och På Kryss har gjort precis så – det är pinsamt!

 

Sven Hellström

Båtbyggare, Båtkonstruktör