Insändare: Registrering av fritidsskepp

Jag har med stort intresse läst SXK:s ordförande Torbjörn Berg´s artikel om Transportstyrelsen och dess registreringsavgifter.

Efter att ett antal år ha seglat i Medelhavet, och vid två tillfällen tagit vår segelbåt genom Europas kanalsystem, bestämde min fru Dolores, och jag, oss för att med ålderns rätt söka lite lugnare vatten och samtidigt odla det intresse som väkts under kanalpassagerna. Vi köpte en 19 x 5 meters ombyggd kolpråm från 1927 för att under de närmaste åren fara runt på Europas vidsträckta och vackra kanalsystem.

Svensk flagg skulle det vara förstås, döm då om vår förvåning när vi först måste skeppsmäta vår fritidspråm, som tidigare hade Brittisk flagg. Vi hade ett Brittiskt mätbrev som skeppsmätaren baserade sin mätning på, alltså ingen förrättning med resor, utan egentligen bara att skriva av data, trots detta kostade ”skeppsmätningen” 7 500 kr. Därefter skulle vår fritidspråm registreras, detta kostade 11 300 kr,  total kostnad  18 300 kr för att registrera vår fritidspråm.

Vi har klagat på kostnaden eftersom riksdagen, med tillämpning efter årsskiftet föreskrev att varje förrättning ska bära sin egen kostnad i den tid det tar att utföra förrättningen. Transportstyrelsen tar ut 1400 kr!! i timmen och har rätt att ta ut sådan avgift trots att arbetet inte på något sätt kräver någon högre kunskap, i vart fall inte själva registreringen. Nåväl, även om man nu accepterar 1400 kr i timmen betyder det att det skulle ta en hel arbetsdag att skriva in vår båt i registret ( 8 tim x 1400 kr).

Vår klagan gick vidare till Länsrätten som i princip säger att även om just den här förrättningen kanske inte tog så lång tid att utföra, så har transportstyrelsen rätt att klumpa ihop alla registreringar och skeppsmätningar och ta ut en medelavgift. Man frågar sig då naturligtvis vad som var vitsen med riksdagens direktiv om förändring från avgiftssystem till debiteringssystem med verklig kostnad, vattenskallen transportstyrelsen hittade ju bara ett nytt sätt att suga näring ur fritidsbåtsägarna, detta utan att tillföra något av värde.

Våra borgerliga politiker som drivit igenom denna försämring utger sig för att ideologiskt vara för ökad enskild frihet under ansvar, men utformar system som, visar det sig, går i helt motsatt riktning. Naturligtvis ska inte skeppsmätning och registrering vara påbjuden för fritidsbåtar, följande sådana ideologiska tankebanor, och dessutom till orimliga kostnader . Här måste vi avkräva våra politiker att de lever som de lär!!

Som kuriosa har jag kollat avgifterna i Holland och Storbritannien, ingen av dessa länder kommer över en tredjedel av den kostnad som Transportstyrelsen anser sig nödgad att ta ut. Frågan man måste ställa sig är varför Holländska och Brittiska tjänstemän jobbar tre gånger så effektivt som Transportstyrelsens/sjöfartsinspektionens tjänstemän!!

Det visade sig så småningom att den fritidspråm vi köpt inte var helt den typ vi ville ha så vi sålde den och köpte en ny, ja nu kan ni ju tänka er vad som hände. Transportstyrelsen vill ha en avregistreringsavgift på 3000 kr!!  I  Storbirttanien kostar det 35 pund, alltså 385 kr, deras tjänstemän på avregistreringsenheten är alltså åtta!! gånger effektivare en sina svenska kolleger.

Vi måste på alla sätt försöka få våra politiker att förstå orimligheten i det här systemet, för vår personliga del har vi gett Länsrättens dom till Hugo Tiberg med förfrågan om han anser att en JO anmälan är lämplig.

I mellantiden registrerar vi vår nya fritidspråm i det Holländska registret ”Kadaster”för en kostnad av 700 Euro (6 300 kr), tyvärr innebär det att vi får ”stryka” vår svenska flagg, och vi som troligen var den enda och stolta svenskflaggade fritidspråmen på Europas kanaler.

Lennart och Dolores Alm