Insändare: seglens utveckling

Bland nutidens material som används i segeltillverkningen finns allt från vävda polyesterdukar till de modernare kolfiberlaminaten. Olika material har skiftande förmåga att motstå töjning, har olika draghållfasthet. De kan också formas på olika sätt. Allt för att ge en ökad framåtriktad kraft med en bättre höjdtagning och mindre lutning.

När jag på någon av de senaste båtmässor stannade hos segelmakarna och tittade på de allra modernaste kolfiberlaminaten kändes de fortsättningsvis lite främmande. Segel av kolfiberlaminaten kan formas individuellt så att seglen blir optimala med hänsyn till båtens rigg och köl. De moderna materialen och nya tillverkningsteknologin stimulerade mig att tänka på vad som ha använts såsom segelduk genom tiderna och på även på framtiden.

Seglandets och seglets historia börjar förmodligen någonstans för 5000 år sedan. Ingen kan säga med säkerhet när och var (Egypten, Mesopotamien) som det första seglet kom i bruk.

Gamla tiders material för segeltillverkning var hudar, ull, jute, bast, hampa, lin och bomull.

Jag tittade på en gammal tavla som hänger ovan mitt skrivbord och började analysera den för första gången med hänsyn till enbart seglen. Tavlan är tillskriven en holländare (van Goyen, 1640) och föreställer staden Dordrecht med några mindre båtar, tjalkar och en fregatt. Tjalken har oftast varit enmastad och burit ett gaffel- eller spri-segel och stagfock. Tjalken var byggda för grunda vatten och svärden användes till att minska avdriften.

Det som slog mig särskilt när jag tittade på tavlan var att den mittersta tjalken har ett tvåfärgat storsegel medan båten bredvid den har hela segel i rött.

Jag undrar om det är någon i läsarkretsen som vet hur de tvåfärgade segel kom till? Var det nedersta vaden av seglen som var färgad och syddes fast vid den vita eller om man tog hela, färdigsydda vita segel och barkade bara den nedersta delen som var mest utsatt för vatten och därefter röta?

Seglen är nog färgade genom barkning. Barkning användes allmänt i gamla tider på segel av bomullsduk och därav kommer seglens rödbruna färg. Ordet barkning kommer av att ekbark var en av grundingredienserna i den dekokt som kokades ihop. Barken kokades i vatten över natten för att avge garvsyra som hämmade rötan. Koket hälldes därefter varm i ett kar och röd eller gul ockra, eller en blandning av dessa, tillsattes. Det sägs att segelduken krympte lite efter barkningen men samtidigt blev den mera motståndskraftig mot röta. Det skulle stödja teorin att den nedersta delen av seglet var separat barkat/impregnerat och krympt och först därefter fast sydd till de övre vaderna. Bomullsseglens jämfört med de av linne är dess större diagonalstyvhet. Nackdelen av bomull som man botade genom barkning var dennes känslighet för röta.

Vikingarna använde tyg som var nog också färgat. På de textilfragment man antog att det var rester av seglen som grävdes fram i slutet av 1800-talet i Gokstad och Oseberg i Norge, fanns faktiskt rester av ett rött färgpigment.

Framtidens segel kommer nog vara en Solar-segel där solens energi kommer att tillvaratas från hela seglets yta. Således ”adjö” till dagens solpaneler.

Roman