Mitt På Kryss
Insändare: Stockholmsperspektiv på förarintyg
Översänder det brev rörande Stockholmsperspektiv på målet för förarintyg som Abbekås Båtklubb sänt till Nämnden för Båtlivsutbildning m fl. Nedan en kommentar till pressuttalande från NfB med anledning av brevet. Vår kritik i brevet är att målet för utbildningen är att man skall kunna framföra en båt inomskärs och på skyddade vatten, något som saknas längs långa kuststräckor i Sverige.Brevet till Nfb
Ökad sjösäkerhet!
”Förarintyg för fritidsbåt är ett intyg om att innehavaren vid prövning visat sig ha teoretiska kunskaper om att föra en fritidsbåt inomskärs och i skyddade vatten, i första hand i dagsljus och goda siktförhållanden samt hur man visar gott sjömanskap.”
De kunskaper som förarintyget bekräftar har till övergripande syfte att genom ökad kunskap bidra till ökad sjösäkerhet och undvikande av sjöolyckor. Förarintyget har också i diskussionen om ”körkort till sjöss” framhållits som ett sådant, antingen genom att ersätta ”båtkörkort” på frivillig väg eller att vid lagstiftning fylla den rollen.
Mot denna bakgrund är det olyckligt att målsättningen förförarintyget intyget begränsas till att avse seglation inomskärs i skyddade vatten. Vi är fullt medvetna om att detta mål kan te sig rimligt ur ett Stockholmsperspektiv, men det torde inte vara obekant för Nämnden för båtlivsutbildning att Sverige också har betydande öppna kuststräckor där omfattande fritidsbåtsverksamhet bedrivs. Där är det per definition inte möjligt att föra fritidsbåt inomskärs och i skyddade vatten.
Om förarintyget och med det förenad utbildning skall vara meningsfull i sak och inte bara i form krävs sålunda att kunskapskraven anpassas efter den faktiska verkligheten längs alla våra kuster. Att föra en fritidsbåt från t ex Abbekås till Rönne på Bornholm ställer helt andra krav än att gå från t ex Hundudden till Saltsjöbaden.
Non scholae sed vitae discimus (vi lär inte för skolan utan för livet) påstås redan romaren Seneca 1 ha sagt. Förvisso är det fullt möjligt att komplettera kraven för förarbevis på frivillig väg med sådana moment ur kustskepparintyget som är särskilt aktuella för utomskärsresor och därmed lära för livet. Men vi anser bestämt att fordringarna för förarintyg skall vara relevanta och normerande för aktuella verklighet oavsett var i landet man bor. Detta är självfallet särskilt viktigt om förarintyget i en oviss framtid får en lagstadgad status. Men redan idag innebär den begränsade målsättningen att sjösäkerheten på öppen kust kraftfullt eftersätts relativt de skyddade vatten som exempelvis Stockholm och Göteborg omges av. Risken för olyckor och dess konsekvenser torde vara större på öppen kust än inomskärs.
Vi hemställer att NFB i sjösäkerhetens intresse tar initiativ till sådan anpassning av målsättning och krav för förarintyg att hela Sverige känner en samhörighet med dem. Skulle NFB inte finna detta förenligt med sitt uppdrag riktar vi samma hemställan till Svenska Båtunionen, Svenska kryssarklubben, Svenska Seglarförbundet och Transportstyrelsen i egenskap av huvudmän för NFB.
Med vänlig hälsning
ABBEKÅS BÅTKLUBB
Stellan Palm
Ordförande
Per Tistad
Utbildningsansvarig
![](https://pakryss.se/wp-content/uploads/SXK-Logga_vit.png")
Frågan är väl om ett utbildningsbevis skall anpassas efter verklighetens förutsättningar och krav eller till elevernas förmåga.
Patrik läser in i vårt brev något som inte står där. Vi har nämligen inte ”tyckt” alls om vad elever skall läsa in och vi har på intet sätt ”mästrat” några förarintygselever, som Dan påstår. Det gäller att läsa innantill om man skall föra en diskussion.
Det borde inte vara så svårt att skapa ett enkelt och frivilligt tillägg där man för elever som för fartyg vid öppen kust tar upp några basala punkter som nu ingår i kustskepparen. Det kanske till och med en och annan skärgårdsseglare skulle kunna ha nytta av och därmed våga ut näsan lite längre utan att behöva investera i hela kustskepparkursen. Redan nu finns ju ett antal ”snuttbitar” i blå boken. Men vi har förstått att förmågan till nytänkande är begränsad – gör man inget så gör man i alla fall inget fel…
Bästa hälsningar från Sydkusten
Per Tistad
Förarintyget bör även i fortsättningen ligga på en ganska ”lätt” nivå för att underlätta för nybörjare att skaffa sig grundläggande kunskaper om att framföra båt inom synhåll från kusten och i skyddade skärgårdar. Så länge vi inte har ett obligatoriskt körkort till sjöss som vi har på vägarna är det viktigare att många har grundläggande kunskaper om väjningsregler och navigation. Än att ett fåtal tar sig hela vägen till ett färdigt Kustskepparintyg från första början. Det skulle nämligen innebära att vi har ännu fler helt okunniga ”trafikanter” ute till sjöss i stället för många som i varje fall kan en del.
När vi så småningom får ett obligatoriskt båtkörkort så kan vi precis som på vägarna ställa betydligt högre kunskapskrav för att ge sig ut som skeppare.
Det vore bättre om vi försökte att locka dagens förarintygselever att fortsätta med kustskepparintyget i stället för att mästra dem som ”bara” läser in förarintyget.
/Dan
Vilka är det egentligen som har en konstig syn på Sverige och på förutsättningarna för båtliv?
Menar ni, på fullt allvar, att förarintyget (insteget till båtlivet) ska anpassas till och kräva kunskaper om navigation på öppet vatten?! Det finns ju redan intyg med sådana krav, alla navigationsintyg högre än Föärarintyget, t ex Kustskepparintyget m fl.
Ni tycker alltså att, bara för att ni har öppen kust i Skåne, så ska alla båtförare i Sverige avkrävas kunskaper om öppet vatten för att få det första intyget på ”stegen”? Tror ni det kommer att öka intresset för utbildning i Siljan, Piteå, Höga kusten eller egentligen större delen av Sverige som faktiskt har skyddade vatten?