Insändare: Du skiter väl inte i Östersjön?

Klockan 21.55 och kanal 1 på radion; ”Södra och mellersta Östersjön sydost 4-7 m/s under eftermiddagen något ökande, klar sikt”.

Så lät det oftast då vi lyssnade på sjörapporten under de fyra semesterveckor som vi tillbringade på ostkusten. Vi hade en natt med lätt regn och en dag med lite mulet väder, resten strålande solsken, en helt underbar tid i St. Annas och Gryts skärgård.

Östersjön, ett av de yngsta haven på jorden, och denna del av ostkusten har varit platsen där vi valt att tillbringa våra semesterveckor under flera år och sedan två år där vi också haft vår båt under sommaren. Vi tycker att denna del av ostkusten erbjuder det som vi vill ha komma åt under vår lediga tid, en djup lummig skärgård med många öar, rolig navigering, gott skydd vid dåligt väder, lagom mycket båtar och den erbjuder en fin och artrik fauna och flora.

Då vår båt inte har så stort djupgående, 1,35 meter, gör att vi kan segla med fritt vatten under kölen i många natursköna passager utanför det allmänna ledsystemet och nå många härliga klipphällar eller ankarvikar där vi fått natthamn. Ibland själva och ibland tillsammans med andra lite mindre båtar. Det har blivit härliga undanvindsseglingar mellan Arkösund och ner mot Oskarshamn, fram och tillbaka allt efter väder och lust.

Vi börja slussa in i Göta Kanal Kristi Himmelsfärdshelgen i ganska dåligt väder men det gick riktigt bra och vi hade trevligt sällskap hela vägen ut. Det blev besättningsbyte i Söderköping, Annika och en av barnens kusiner fick följa med oss några dagar, och det blev ordning på mat och mattider igen. Det är ju inte så lätt då man går i konvoj att fixa mat och ibland lite välbehövlig vila, utan mer att gå vidare tillsammans med de man slussar med, alla vill ju komma ut till kusten så fort som möjligt.

Vi slussar ut i Slätbaken och passerar Stegeborg och närmar oss Ettersundet då vi möts av tjocka, vi kör rakt in i ”mjölpåsen”, och sikten är nog bara cirka 50 meter. Vår GPS som vi köpt på Blocket för 600 kronor kom väl till pass och vi valde att ta natthamn på Capella Ecumenica, där vi besökte kapellet och pratade med värdparet, skrev våra namn i gästboken och fotograferade lite fåglar. En liten önskan om kartplotter började göra sig påmind… ..speciellt vid dimma!

Midsommaren firade vi på Stora Ålö, St. Annakretsens uthamn, tillsammans med 39 andra båtar och deras besättningar. Vi fick en bra plats vid bryggan och kunde hissa flaggspelet, plocka blommor och göra det lite trevligt på båten. Det var flera nationaliteter på de gästande båtarna där, danskar, tyskar, holländare och en norsk båt, men det var Otto från Danmark som var midsommarens person. Han och hans fru, 80 år gamla, gjorde sin sista resa med egen segelbåt i Sverige, de sa så. De skulle segla på ostkusten upp mot Stockholm, hem via Göta Kanal och Göteborg. Otto var den som roade sig själv och oss andra med sitt härliga och glada sätt, det var också han som njöt mest av att delta i de olika aktiviteterna under midsommaren, klä midsommarstången, plocka blommor, dansa och dricka gott vin. Han ville lära sig allt om den svenska midsommaren, dess traditioner, lekarna och danserna samtidigt som han vill delta i allt detta med stor entusiasm. Hans fru satt och log och njöt av att få se honom ha så roligt. Han summerade denna helg som den trevligaste han haft i Sverige, tänk vad härligt väder och lite gott vin kan åstadkomma på ålders dagar.

Vi fortsatte efter några dagar i St. Anna söderut mot Västervik. Vi hade härlig segling och passerade de fina små skärgårdsfyrarna och kustfyren Storkläppen. Vår Nikon kamera kom väl till användning och många fyrar blev tillsammans med växter och fåglar fotograferade då vi tyst gled fram. Det blev också någon bild på havsörn, även om vi tyckte vi såg mindre av den i år än vad vi gjorde förra säsongen. Det är ju 354 par som häckar utefter ostkusten och det havsörnsprojekt som genomförs har slagit väl ut. Solbergsudde och Västervik segelsällskap blev vår gästhamn några dagar, där Hans Mörk var den första vi träffade när vi förtöjt och där han gick med gräsröjaren och gjorde snyggt kring klubbstugan och i hamnen, sitt medlemsarbete. Klubben hade några äldre cyklar som man fick låna för att transportera sig till olika besöksmål och sevärdheter. Fungerade perfekt och det kostade inget, vi tackar.

Vi cyklade runt i och kring Västervik, var på några små caféer och på Västerviks museum ”Naturum” ute på Notholmen. Museet hade en utställning ”Du skiter väl inte i Östersjön” som handlade om vattnet i Östersjön, dess kvalité och hur olika föroreningarna påverkar havsmiljön i detta hav, vad vi kan göra åt det och hur det blivit så här. En mycket intressant och engagerande utställning och där vår guide på ett trevligt och informerande sätt förklarade hur Östersjön mår. Jag citerar vad Naturvårdsverket skriver i ”Så mår havet” om södra och mellersta Östersjön, det område som vi så gärna seglar i;

Övergödning: Ingen förbättring i sikte ute i havet. ”Döda” syrefria bottnar breder ut sig. Det beror både på överskott av näringsämnen i vattnet och i bottnarna samt brister på stora inflöden av syrerikt vatten från Västerhavet. Igenvuxna vikar och mycket fintrådiga alger i vissa grunda kust- och skärgårdsområden.

Miljögifter: Halterna av TBT från båtbottenfärger är mycket höga i havsbotten utmed både kusten och ute till havs. Halterna av PCB i fisk är högre än i Bottenhavet och i Västerhavet. Koncentrationen av bly i fisk är högre än i andra havsområden. I fet fisk är halterna av dioxiner ofta högre än EU:s gränsvärden för matfisk. Ämnena PFOS och HBCCD ökar i sillgrissleägg. Många sälar har tarmsår vilket kan bero på miljögifter.

Fiske: Balansen mellan olika fiskarter har ändrat sig helt. Ute till havs hotar överfisket torsken och den minskade mängden rovfisk påverkar hela ekosystemet. Skarpsillen har ökat när torsken minskat. Ålen är akut utrotningshotad och mängden vild lax har minskat kraftigt. Också vid kusten har sammansättningen av arter förändrats, men där kan orsaken dessutom vara att vattnet blivit varmare.

Positiva trender: I norra delen mår blåstången bättre i vissa skärgårdsområden, kanske tack vare mindre näring i vattnet som då blivit mindre grumligt. Havsörn och säl har återhämtat sig efter minskningen på 1960- och 1970-talet.

Detta kanske inte är så trevlig läsning men det är en beskrivning av de viktigaste miljöproblemen för denna del av Östersjön. Vår guide berättade också vad som kan göras för att förbättra förutsättningarna till ett mer välmående Östersjön. Man har bl.a. startat musselodlingar på försök utanför Kalmar och norr om Gränsö, en mussla renar 2-3 liter vatten/timma och de lever cirka 2-3 år för att sedan krossas till hönsfoder. Man har sett förbättringar av vattenkvalitén vid dessa odlingar och musselodlingar kan komma att få stor betydelse i framtiden. Vi fick också lära oss att 1 liter urin i havet bildar motsvarande 1 kg fintrådiga alger (torrvikt), en art som gör havet grumligt och medverkar i stor grad till algblomningen.

Västerviks kommun och museet samarbetade med Lysingsbadet, nordens största campingplats, och genomförde vattenskola för barn där de fick lära sig hur de själva kunde medverka till ett renare Östersjön och där de bl.a. fick skriva på ett avtal att inte kissa i vattnet. Ett lärorikt och bra initiativ av Västerviks kommun och Lysingsbadet. Vi var riktigt engagerade när vi lämnade museet och tänkte lite på vad vi som båtägare kan göra för att medverka till ett mer välmående hav.

När vi lämnade Västervik och seglade ut mot Spårö och Idö tänkte vi på Sven Grenander, Svenska kryssarklubbens grundare och bördig från Västervik, han som ville ”väcka och stärka hågen för långfärder till sjöss och främja möjligheterna för sådana färder”. Han måste ju ha tänkt på ett friskt och rent Östersjön när han skrev detta.

Vi seglade norrut och under hela seglingen lade vi in waypoints för denna del av skärgården. Inte skulle tjocka eller dålig sikt få stoppa oss i framtida seglingar här. Med reducerad fart, förstärkt utkik och GPS ska vi kunna segla på under sådana förhållanden. (kanske köp av plotter…)

Att besöka Harstena är något som vi försöker göra någon gång varje sommar, nybakat bröd, rökt fisk, härliga badklippor, båtprat i hamnen och träffa Kenneth och Gunvi, Kenneth kommer från Huskvarna (f.d. orienterare i IKHP) och som nu driver många av verksamheterna på Harstena.

Efter några veckor härute och med sådan tur med vädret känns det lite tråkigt att förbereda sig för hem- och kanalfärd igen. Det är skönt att ha gott om tid i kanalen och vi ligger gärna vid någon brygga för natten eller bara för en längre paus och att se lite båtar passera. Efter att passerat Motala sattes segel och vi seglade ner till Hästholmen, där vi badade i hamnen och avslutade kvällen med en god middag på hamnkrogen. Vi träffade ett ungt par som varpå kajaksemester och som hade paddlat från Oxelösund till Gränna/Visingsö via kanalen, imponerande när de berättade att de köpt sina kajaker i höstas.

Vi fortsatte mot Huskvarna tidigt nästa morgon, vår semester började närma sig slutet och vi tänkte tillbaka på veckorna på kusten. Speciellt var det möten med andra båtmänniskor, löprundor på Kråkmarö, baden, besöket på Västerviks museum, alla fina fåglar och växter, de härliga kvällarna i naturhamnarna och att vi i år fick betydlig bättre väder hem över Vättern. När vi passerade nedanför Vida Vättern fick vi två fina fiskgjusekontakter, de flög över båten då de tyckte vi passerade lite nära, en fin avslutning på en skön semester.

 

/Thor-Björn o Annika Lund, S/y Caissa

Ps Glöm inte bort att engagera dig på olika sätt för att Östersjön ska bli rent och välmående, använd skärgårdstoaletterna eller utsugningsstationer, segla och njut av Östersjön, för detta hav får vi inte ”skita i”. ds