”Jag har alltid älskat skärgården”

Genom ett misstag till sjöss blir projektledaren Rut strandsatt på en säsongsstängd ö. När Kerstin Beckman romandebuterar handlar det om ofrivillig ensamhet, isolering och havet.

Det här är din debutroman, varför kom den nu?

– När pandemin bröt ut 2020 började jag tänka mycket på ensamhet och isolering. Hur det skulle vara att inte få lämna sitt hem. Att inte ha möjlighet att kommunicera med någon eller distraheras av något. Att hamna på en plats som inte gick att lämna. Vad skulle väckas i en då? Vilka tankar kan man inte längre hålla ifrån sig?

Boken utspelar sig till stor del i skärgården. Hur kom det sig att du valde just den miljön?

– Skärgården har alltid varit mycket älskad av mig. Havet är så mäktigt, framför allt havets möten med öarna. Rut söker sig till skärgården för minnet av trygghet, men det är också en utsatt miljö där marginalerna kan vara skrämmande små. Jag ville placera henne på en plats där hon kunde bli avskuren från omvärlden och där miljön hela tiden skulle göra sig påmind. Skärgårdens öar blev den perfekta platsen.

Har du inspirerats av dina egna somrar vid havet i Roslagen?

– Ja, väldigt mycket. Vi var på Gräsö stora delar av sommaren, klängde på klipporna, badade i timmar och kajkade runt i någon av båtarna. Det har alltid varit en oerhört älskad plats och det kändes lätt, och rätt, att placera boken i Roslagen.

Vilken relation har du till havet?

– Jag älskar havet. Att kunna se en obruten horisont, att höra ljudet av vågor som bryter mot klippor, att titta ner i ett alldeles klart vatten på grus och sandbotten. Att det kan vara alldeles stilla eller oerhört stökigt, men att det alltid finns en rörelse i det.

Vilken är din favoritplats i skärgården?

– Gräsö naturligtvis, men kanske ännu mer ytterskärgården med sina kobbar. Det är något så vilsamt med kargheten och kontrasterna. Klipporna, som samtidigt är hårda och mjukslipade, det kraftfulla, mjuka havet och vinden som kan smeka och dundra. 

Vad kommer nästa bok att handla om?

– Den här boken handlar mycket om ensamhet, att hantera att vara utlämnad till sig själv. I nästa bok vill jag istället gräva i vänskap. Vad kan hända i våra relationer till andra, vad tar vi för givet och vad ger vi tillbaka.

Boktips!

Tystnaden vid barndomens hav

Kerstin Beckman (Nippe Förlag)

En nedsläckt fyr och ett stängt vandrarhem. Det är allt som finns på ön där huvudpersonen Rut hamnar. Utan möjlighet att ta sig därifrån tvingas hon kämpa mot det karga klimatet och sina mörka minnen.