”Jag trivs när det knakar i träet”

Abbe Bonnier har en båt som är årsbarn med honom själv. Han har renoverat den två gånger och tycker att det är unikt med en båt som går att få som ny trots att den är 67 år.

Abbe Bonnier har seglat sedan han var liten och var med på seglarläger hos KSSS och på Lökholmen på 60-talet. Då var det hårda britsar i gamla baracker som gällde. Chefen kallades för Kaparen och var gammal militär.

– Vi skulle stå uppställda klockan sju och då skulle flaggan hissas. De hade trissjollar och det var så jag lärde mig att segla. Först med trissjolle och sedan med stjärnbåt. Min farbror hämtade oss en sommar från lägret i sin havskryssare, La Galere. Han älskade verkligen den och att segla.

På sommarstället i Falsterbo blev det sunfish och andra strandbåtar och senare seglade Abbe med olika vänner i skärgården. Det han framför allt fastnade för med segling var krafterna i havet och vinden.

– Det var så spännande att kunna använda naturfenomen för att ta sig fram. Sedan var det trivseln, det är mysigt att segla! Man ser naturen som man aldrig gör annars.

Hans nuvarande båt är en spätta byggd på 50-talet som han hittade på övervåningen i en lada när han besökte en vän i Grängesberg 1981. Abbe lyckades byta till sig den mot en laser och sedan fick spättan åka till Stockholm i en bryggeribil för vidare färd till Krokskär.

– Jag ville ha en segelbåt i trä och att renovera en träbåt är ju så spännande. Det jag gillar bäst med den är när vinden friskar i, det knakar i träet och seglen fylls. Sitter man på ena kanten så trivs man väldigt bra. Man hör att man seglar, det är inte samma sak som med plastbåtar. Spättan följer med havsrörelserna. Det är lite som en snipa, den är formad för att passa havskraften.

Hittills har det hunnit bli två renoveringar. Första gången bytte Abbe stäv och akterspegel och 20 år senare var det dags att slipa ner, lacka flera gånger och lägga på epoxy så att båten inte tar in vatten.

– Fördelarna med att segla jolle är att man lär sig att röra sig i en liten båt. Du får bra koll på hur man lägger vikten och hur man placerar sig spelar stor roll för seglingen. Spättan är ett stycke historia. Det är så mycket som är flyktigt i dag och många gamla ting är handgripliga på riktigt, i trä och stål.

Läs hela artikeln i På Kryss nr 1–22