Spår av kemiska stridsmedel funna lokalt i svensk fisk

Vraken som dumpades av Storbritannien utanför Måseskär i Bohuslän läcker kemiska stridsmedel. Rödtunga och havskräftor som fiskats i området innehåller spår av kräkmedlet diphenylchlorarsine från tysk senapsgas.

Det finns runt 17 000 identifierade vrak längs Sveriges kuster. 300 av dem är klassade som miljöfarliga och ett trettiotal bedöms utgöra en akut miljörisk, enligt Sjöfartsverket. Till de senare hör tyska vrak med kemiska stridsmedel som medvetet sänkts nära svenskt vatten av de allierade efter andra världskriget. Sverige protesterade mot dumpningen redan då, men Sovjetunionen, USA och Storbritannien gjorde sig av med stridsmedlen genom att dumpa dem från fartyg eller lasta dem på fartyg som sedan sänktes med stridsmedlen ombord. Stridsmedlen finns både i Östersjön och utanför västkusten.
Sjöfartsverket undersökte området väst om Måseskär första gången 1992 och konstaterade då att uppåt 19 vrak fanns i området som ligger utanför svensk territorialvattengräns, men inom Sveriges ekonomiska zon. Just de vraken, med framförallt senapsgas från Tyskland, var planerade att sänkas utanför Norge, men ett oväder ändrade planerna och sänkningen utanför Måseskär ansågs säkrare än att fortsätta och riskera att fartygen drev ännu närmare svenska kusten.
Så småningom visade sedimentprover att det fanns ämnen som indikerade läckande kemiska stridsmedel. Området med djup från 240 till 350 meter från i höjd med Måseskär i söder till Väderöbod i norr är tydligt utmärkt på Sjöfartsverkets kort som farligt att ankra i och olämpligt för fiske. Men vraken fungerar som rev där fiskar trivs och både yrkes- och fritidsfiskare fiskar i området. Enligt Hav- och vattenmyndigheten handlar det om runt hundra tråldrag per år.

Havs- och vattenmyndigheten har nu provfiskat torsk, rödtunga, havskräfta och valthornssnäcka och undersökt om de innehöll ämnen som kan tyda på läckande kemikalier.
Spår av det kemiska stridsmedlet diphenylchlorarsine hittades i två versioner: Clark 1 och Clark 2, i rödtunga och havskräfta. Ämnena angriper i första hand slemhinnor och lungor och kan orsaka nysningar, hosta, huvudvärk, salivavsöndring och kräkningar hos människor. Medlet användes redan i första världskriget och klassades då som kräkmedel. I Kamisu, Japan, tillverkades ämnet under andra världskriget och ämnet har hittats i grundvatten. Enligt amerikanska och japanska forskare har det sannolikt orsakat genetiska störningar hos barn i området där vattnet används som dricksvatten. Koncentrationen av diphenylchlorarsine var cirka tusen gånger högre i dricksvattnet i Kamisu, jämfört med halten i de fiskade djuren utanför Måseskär. Koncentrationen av diphenylchlorarsine i de fiskade djuren anses inte hälsofarligt för livsmedel.
– Det är allvarligt att vi hittat kemiska stridsmedel i fisk och skaldjur och i ett område där vi vet att det både pågår ett intensivt yrkes- och fritidsfiske. Vid trålning rörs även bottensediment upp som kan sprida de giftiga ämnena vidare, säger Christer Larsson, utredare på enheten för havsplanering och maritima frågor på Havs- och vattenmyndigheten.
– Vi ser gärna att det införs ett fiskeförbud i området vid Måseskär och vid andra dumpningsområden, men det är fråga som Sverige inte själv råder över, säger Christer Larsson.

Havs- och vattenmyndigheten samordnar arbetet med undersökning och sanering av sjunkna vrak i svenska vatten. I år inleds saneringen av ett av vraken, fiskefartyget Thetis, i Skagerrak.

LÄS MER: Miljörisker med sjunkna vrak [HaV]

 

Redaktionen
redaktion@pakryss.se

 

HaV, miljö, Östersjön